Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SKÖT, sbst.4, n. (G1R 8: 66 (1532), ÖoL (1852)) l. r. l. m. (Rålamb 10: 32 (1691: Mers-skötarna, pl. best.), Heinrich (1828)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = (G1R 8: 66 (1532), ÖoL (1852)), ss. r. l. m. -ar (Rålamb 10: 32 (1691: Mers-skötarna), Rosenfeldt Tourville 85 (1698: Mesans Skiötar)) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. sköte, EnköpTb. 210 (1583), Rålamb 10: 24 (1691: Märssköterna)); l. SKÖTE, sbst.3, n.; anträffat bl. i pl. = (Achrelius Jos. D 2 a (1692), URudenschöld Vitt. 363 (1727)) l. -en (SkeppsgR 1541, Därs. 1544, s. 7 a), möjl. äv. -er (se ovan).
Ordformer
(skiöit- i ssg 1698 (: Skiöithörnen). sköt (siöö-, skiö(ö)-, skjö-, sköö-, -th) 15411852. sköte (siö-) 15431727. skötet (-it), sg. best. 15261712. skött (skiö-, -tth) 15431691. sköött (-tth) 15411544)
Etymologi
[fsv. sköt; jfr fd. skød (d. skød, skøde), fvn. skaut (nor. skjøt, nor. dial. skaut); nära samhörigt (väsentligen etymologiskt identiskt) med SKÖT, sbst.5, resp. SKÖTE, sbst.4 — Jfr SKOT, sbst.1]
(†)
1) skothorn; jfr SKOT, sbst.1 1, SKÖT-HORN. (Männen) winde up seglen, och wädret stod wist i alla skjöten, så at skjepslinorna gnislade. Björner Grym 7 (1737). Möller (1807). — jfr LIK-SKÖT. — särsk. i uttr. för tu l. tvenne sköt l. sköte l. med fulla sköt l. för fulla sköt, för fulla segel (se SEGEL, sbst.1 1 g; i bildl. anv. äv.: i högsta grad, ordentligt, ”med besked”); äv. i uttr. segla för tu sköt (äv. bildl.: ragla). När thet gick wäl, och medh full skööt, / Fruchtad’ iagh ey, min Synd war sööt: / Ty iagh wäl tänckte hoos migh så: / Hwem är then migh nu skada må? Kempe Psalt. 95 (1650). Wexionius Sinn. 3: C 1 b (1684: för fulla). I blid och foglig vind, när seglas för tu sköte. URudenschöld Vitt. 363 (1727). Then blir sällan säll, som sällhet finna täncker / I timlig lyckas haf, bland tusend klippors räncker: / Ty när hans farkost går som bäst för twenne skiöt, / Kan han på dolda skiär få rätt en dödlig stöt. Kolmodin QvSp. 1: 649 (1732). De Städer woro (enl. Xenofon) de Lycksaligaste, som alfwarligen tracktade efter Frid, och länge lefde i Ro och Enighet; ty der gingo Handel och Wandel för tw skiöt. Bliberg Acerra 715 (1737). (När de tomma) Transportskeppen i återresan (från Pommern 1711) kommo i siön, der winden favoriserade dem för tu sköt, gingo de aldeles ifrån Convojet. Nordberg C12 2: 143 (1740). Weste (1807: Segla; äv. bildl.). ÖoL (1852: tu).
2) skot (se SKOT, sbst.1 2); äv. i uttr. stort sköt, om skot till storseglet (jfr SKOT, sbst.1 2 a δ). Badhom (dvs. båda) stora sköten til stora szeghlet. G1R 8: 66 (1532). På dhet intet för hårdt må komma an på Skötet, så sätter man een Borg eller löös skiööt på lää Skothornet. Rosenfeldt Tourville 87 (1698). (Ett fartyg) Hwars fock och stora sköt är af thet bästa bast. Spegel ÖPar. 32 (1705). Heinrich (1828). — jfr FÖRMÄRS-, MÄRS-, MÄRSSEGELS-, STOR-, STORMÄRS-SKÖT. — särsk.
a) i uttr. fira (på) skötet l. sitt sköt l. fira på sköten l. fira in sitt sköte, fira (på) skotet l. skoten (se SKOT, sbst.1 2 a α); äv. i bild (jfr b). AOxenstierna 9: 228 (1633: fyrade skötet; i bild). Hörer dett een försichtigh magistrat till såsom een vijss och förfaren sjöman att fira på sköten, der vinden intett altidh vill foga. RP 7: 490 (1639). Spegel GW 70 (1685: fira på tit Skööt). I Graan-wijkan (dvs. Vita havet) in wij firade wårt Siöte. Dahlstierna (SVS) 121 (1698). Spegel 609 (1712).
b) i uttr. löpa under ngns sköte, följa i ngns (fartygs) kölvatten; gå under ngns sköte, följa i (ngns fartygs) kölvatten; jfr SKOT, sbst.1 2 a β. 2SthmTb. 7: 389 (1587: löpe). PH 12: 178 (1781: ).
c) mer l. mindre bildl. (jfr a); särsk. i uttr. foga sköt, betecknande att man (liksom man med hjälp av skoten anpassar seglen efter vinden) anpassar sig efter omständigheterna l. dyl. Alldenstundh all tingh ähre förandringar underkastadhe, och man bör sigh i tijdhen wisligen skicka, fogandes skiött, när wädret i trängier, och brukandes seglen, när man seer sigh therigenom kunna nåå een godh Hampn: Altså (osv.) Stiernman Riksd. 866 (1634). Han (dvs. K. X G.) förde intet skööt, han sätte ingen Råå, / För storm och för Orcan. Rosenfeldt Roo D 3 b (1672, 1686). — särsk. i uttr. giva l. hava akt l. taga vara på skötet, taga sig till vara, vara försiktig; akta på skötet om ngt, med försiktighet l. omtanke omhänderha ngt. Wij haffue nw för wissze tidhende ath söffuerin norby haffuer all redho sin skiip och iagter j siön .. ær för then skuldt raadeligit giffua agth paa sköthit att han ey skulle giöra ther (dvs. i Finl.) noghen forraskningh in paa landit. G1R 3: 117 (1526). Därs. 4: 153 (1527: Achtandis på sköthet om all ærande). Därs. 6: 250 (1529: taghä wara). LPetri Kr. 46 (1559: hafva).
Ssgr (till 2; †): A: SKÖT-HORN. skothorn; jfr skot, sbst.1 1, sköt, sbst.4 1, o. -hörn. Rosenfeldt Tourville 103 (1698).
-HÖRN. skothorn; jfr -horn. Rosenfeldt Tourville 69 (1698).
-KNEKT, sbst.2 (sbst.1, se sköt, sbst.2 ssgr). skotknekt. Rålamb 10: 37 (1691: Skött Knicktar, pl.).
B: SKÖTE-BLOCK. skotblock. SkeppsgR 1543. Därs. 1544, s. 25 b.
Avledn.: SKÖTA, v.2; anträffat bl. i imper. sköt. (†) till 2: skota (se skota, v.1 1); anträffat bl. i den särsk. förb.
sköta an, skota an (segel), äv.: hala an (skot). (När skeppet skall vända över stag kommenderas bl. a.:) Skiöt an Fockan. .. Belägg Fockskootet. Rosenfeldt Tourville 25 (1698). (När skeppet skall vända undan vinden kommenderas bl. a.:) Skööt an Stoorskötet til Lofwart. Därs. 27.

 

Spalt S 6202 band 27, 1976

Webbansvarig