Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SKÖRL, sbst.2, n. (G1R 7: 321 (1531), Spegel 427 (1712)), möjl. äv. m.? l. f.? (BtFinlH 3: 36 (1534: sådan sköörl)).
Ordformer
(skorll 1531 (möjl. felaktigt för skörll). skörl (skiörl) 15411747. sköörl 1534)
Etymologi
[fsv. skörl, n.; jfr ä. d. skörl, skurl; sannol. samhörigt med SKORRA, v.1, o. SKURRA, v.3]
(†)
1) om buller l. dån (av strid o. d.); äv. om bråk (se BRÅK, sbst.1 6) l. krigsoroligheter l. uppror o. d. Endoch ath j thenna förlidna wåår haffuer warit någhot skorll (möjl. felaktigt för skörll) och buller på färde somestedz ther vm kring idher, haffue wij .. icke annat förmerkt än ati jw haffue faste bliffuit. G1R 7: 321 (1531). Skörl .. (dvs.) stort buller och gny. Spegel 427 (1712).
2) förödelse l. ofärd o. d. Medh hast skal itt skörl komma offuer tigh (dvs. Babylon), thet tu icke förseer. Jes. 47: 11 (Bib. 1541). (Sv.) Skiörl .. (lat.) Devastatio. Schenberg (1747).

 

Spalt S 6192 band 27, 1976

Webbansvarig