| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SKÖRDA ʃœ3rda2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (numera bl. i ssgn SKÖRDNINGS-DAG, Nordforss (1805: Efterskördning), SFS 1917, s. 165 (: skördnings-, och avsändningsdag) osv.); -ARE, -ERSKA, se avledn.
1) tillvarata (mogen l. färdigvuxen odlad växt l. växtprodukt), bärga (ngt); särsk.: för tillvaratagande avmeja l. avmeja o. tillvarata (säd l. annan gröda); ofta abs.; jfr SKÖRD, sbst. 6, 7, o. SKÄRA, v.2 9. Dähnert 4 (1746). Som man sått, får man skörda. Lindfors (1824); jfr b. QLm. 4: 41 (1833; med avs. på klöver). (Enl. Pytheas) skördade Thuliterna sin säd på det viset att de med skäror afskuro axen. Nilsson Ur. 2: 81 (1862). Arrhenius OdlSockerb. 16 (1868; med avs. på sockerbetor). Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador. Mat. 6: 26 (Bib. 1917). I juni månad innan de svenska bigarråerna och körsbären hunnit börja sin fruktsättning, kan man få köpa mogna bär skördade i Italien. Bolin VFöda 286 (1934). — jfr AV-, EFTER-, GRÖN-, IN-, UPP-SKÖRDA samt NY-, O-, SEN-SKÖRDAD m. fl. — särsk.
a) i utvidgad l. oeg. (l. bildl.) anv. (jfr b), i fråga om insamlande l. tillvaratagande av icke odlade växtprodukter l. andra slag av produkter; äv. dels i fråga om djurs insamlande l. tillvaratagande av frön o. d., dels (i vitter stil) i fråga om plockande av vilda blommor o. d.; jfr SKÖRD, sbst. 6 a. Galenus anmärker redan, at starar skörda frön af cicuta och föda sig af dem. Gadd Landtsk. 2: 166 (1775). I Dalarnes bygd, den sköna, / Der vandrar, en aftonstund, / En flock af förtrogna vänner, / Att skörda i Floras lund. Sätherberg Blomsterk. 43 (1879). Vid ympanstalten i Stockholm skördades 1895 tillsammans 259,5 gram ren vaccin. SD(L) 1896, nr 323, s. 2. De så kallade ”skördande myrorna” .. insamla om hösten vissa växters frön. Stuxberg (o. Floderus) 1: 431 (1900). Segerstedt Händ. 374 (1926; med avs. på skog).
b) (i sht i vitter l. högre stil) mer l. mindre bildl. (jfr a); särsk. ss. beteckning för att handling o. d. ger resultat l. får konsekvenser l. för att ngn tillgodogör sig resultatet av handling osv.; jfr SKÖRD, sbst. 6 b, 7 b. Han skördade frukten av sina mödor l. sina mödors frukt. En annan fick skörda frukterna av hans bragd. PH 9: 160 (1770). Det är onekligt, att en Bochart och Celsius .. gjort sina namn odödliga; likväl hafva desse store Män icke skördat så nära, att ju icke något hopp bör uppmuntra dem, hvilke våga, på samma fält, söka någon efterhämtning. Ödmann StrSaml. 1: Föret. 1 (1785). Denna frukt af Jesu försoningsdöd (dvs. frälsning) kan syndaren icke skörda, utan att (osv.). Emanuelsson 1PredHögm. 1: 194 (1865). Det tillhörde arten af Hattarnes statskonst att helst vilja skörda utan att så. Malmström Hist. 4: 351 (1874). Hvad man sår i ungdomen, skördar man i ålderdomen. Landgren Ordspr. 80 (1889). De som så med tårar skola skörda med jubel. Psalt. 126: 5 (Bib. 1917). Vind så de, och storm skola de skörda. Hos. 8: 7 (Därs.); jfr: Den som sår vind skördar storm. Holm Ordspr. 321 (1964). — särsk.
α’) om döden (”liemannen”), sjukdom o. d.: ta (liv) l. ta sin tribut i (liv); skilja (ngn) från livet, beröva (ngn) livet; äv. om Gud: hädankalla (ngn); ofta i pass. En Qvinna utan Tro, som jag så länge vördat! — — / Sirén! hvi blef Dit lif i Vaggan icke skördat? Wallenberg (SVS) 2: 13 (1775). En yngling skördad ifrån våren / Buro de på båren. Runeberg (SVS) 1: 59 (1830). Den Orientaliska pesten, gula febern, cholera, influensa, inflammationerna o. s. v., skörda oräkneliga menniskolif. Hygiea 1843, s. 315. Af härjarns lia, ve! i förtid skördad, / Du rycktes bort midt i ditt segerlopp. Oscar II I. 1: 8 (1858, 1885). Gud, låt min själ få komma till mognad, innan den skall skördas! Lagerlöf Körk. 190 (1912). Under första hälften av oktober (1918) gick knappast en dag utan att någon student skördades av liemannen. LundagKron. 3: 298 (1955).
β’) (numera mindre br.) (ge döden sin tribut gm att) meja ned l. fälla (fiende). Allt hvad han (dvs. Æneas) finner sig närmst han skördar med glafven. Adlerbeth Æn. 269 (1804). War skarpt, mitt swärd, och håll ej upp att skörda. Hagberg Shaksp. 4: 384 (1848). O, hjelpen, hjelpen, rädden mig! / Hvar finner jag en tillflykt, en försvarare? / De våra skördas, falla. Runeberg (SVS) 6: 250 (1863).
γ’) i utvidgad anv. av α’ (o. β’): göra slut på (ngt); (ss. tribut) ta (ngt). (Tiden) Svär at den hand, som klippans tall / Och däldens ros med lika lätthet fälde, / Också en dag väl skörda skall / En liten trubbig näsas välde. Kellgren (SVS) 2: 9 (c. 1780). Finns, grymma! någon här, hvars hopp ni icke skördat, / Hvars lugn ni ej förstört, hvars sällhet ni ej mördat? Remmer Theat. 1: 198 (1814). Men den högra (dvs. handen) den var borta, kriget hade skördat den. Runeberg 5: 12 (1860).
β) ss. beteckning för att ngn får l. röner ngt; dels med avs. på ngt gynnsamt l. angenämt l. fördelaktigt: vinna l. förvärva l. inkassera l. inhösta l. erhålla l. komma i åtnjutande av l. röna (i mängd l. myckenhet), dels med avs. på ngt ogynnsamt l. obehagligt l. ofördelaktigt: ådraga l. åsamka sig l. utsättas för l. drabbas av l. röna; förr äv.: tillvarata (ngt), utnyttja (ngt); jfr γ. Skörda ära, beröm, bifall, beundran, framgång, tacksamhet. Skörda nytta, vinst, fördel (av ngt). Skörda triumfer, ordnar, utmärkelsetecken. Skörda klander, otack, smälek, nederlag. De ljufsta nöjen, vi här skörda, / Bestå i Vänskap och i hopp. Nordenflycht (SVS) 2: 420 (1753). I synnerhet finnes .. (i biblioteket i Mannheim) mycket som hörer til vår Svenska Historia kring Kon. Gustaf Adolfs tid, och som förmodeligen än icke af någon Svensk blifvit skördat. Björnståhl Resa 4: 101 (1782). Jag gick i fremmande krigstjenst, skördade sår och någon ära. Bremer Grann. 2: 308 (1837). Af Kalmar-unionen hade Sverige skördat blott skam och skada. Svedelius i 2SAH 51: 66 (1875). Många av .. (Csathós) lustspel ha skördat framgång på den ungerska nationalscenen. Leffler UngNov. 238 (1932). — särsk. i uttr. skörda ära och guld l. guld och ära (l., ngt vard., enbart guld), betecknande att ngn vinner ära o. rikedom (resp. rikedom) osv.; jfr γ. Cederschiöld Riehl 1: 100 (1876: ära och guld). Han kände .. att .. han (skulle) förakta sig själf för att han skördade ära och guld af de smulor han händelsevis hade funnit medan han sökte efter något annat. Söderberg MBirck 98 (1901). Östergren 2: 1401 (1926: ”skördat guld”). Skörda guld och ära. SvHandordb. (1966).
γ) (†) tjäna (pengar o. d.); äv. utan obj.: tjäna l. göra sig vinst (på l. av ngt); jfr β (slutet). Skörda af det allmänna eländet. Nordforss (1805). Weste FörslSAOB (c. 1815; abs.). Der är ingenting att skörda. Lindfors (1824). De djupa skriftställareledernas enda bekymmer är att åstadkomma något som kittlar de råaste instinkterna, den gröfsta skandallystnaden, ty då är man säker att skörda penningar. Samtiden 1873, s. 507. Schulthess (1885).
2) skörda (i bet. 1) gröda(n) osv. på (åker, areal o. d.); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Wallin (SVS) 1: 187 (1805). Den nyss skördade åkern. EconA 1807, okt. s. 68. (Beträffande foderförsörjningen) skola uppgifter lämnas angående den areal, som skördats år 1935. SFS 1935, s. 1279. 63 proc(ent) av våra risfält kunna skördas två gånger om året. Lilliehöök Nohara JapAns. 211 (1936). Vi är sådana. Aldrig nöjda. I synnerhet om vi har åkrar och ängar, som ska skördas. Zetterström Dag 45 (1946). — jfr O-SKÖRDAD. — särsk.
a) i utvidgad l. oeg. (l. bildl.) anv. (jfr b), motsv. 1 a. Det är icke omöjligt, att stora malmmassor ligga orörda på botten af mången djup sjö, hvilken nu anses skördad. JernkA 1865, s. 75. En skördad torfmosse kan under gynnsamma förhållanden på 100 à 150 år återväxa till ny skörd. Bergstrand Geol. 105 (1868). Efter 4—5 dagar skördas de utvecklade vaccin-pustlerna (på de vaccinerade kalvarna vid beredning av smittkoppsvaccin). SvUppslB 29: 12 (1936).
b) mer l. mindre bildl.; jfr a, 1 b. En man, hvars innersta väsen var ett rent och lefvande förnuft, hvars hela vandring riktades att odla och skörda kunskapsfälten. Valerius 2: 170 (1826). Frankrikes sista olyckliga krig med England .. öppnade för detsamma ett ändlöst fält att ohejdadt genomlöpa, bemäktiga sig och skörda. SKN 1845, s. 311.
SKÖRDA OPP. (†) till 1: skörda (ngt); anträffat bl. mer l. mindre bildl. (jfr skörda 1 b); jfr skära upp 9. Vi utså glädjefrön, och skörde sorger opp. Wallenberg (SVS) 2: 27 (1775). jfr uppskörda.
a) (numera bl. tillf.) oeg., om djur (jfr skörda 1 a). (Jag talade) icke .. om de äldsta tiderna, då den svenska jordens sjelfmanta grödor sannolikt njötos endast af skördare på fyra ben. Järta 2: 254 (1824).
b) (i vitter stil) mer l. mindre bildl.; särsk. (i sg. best.) om döden (jfr skörda 1 b α α’). Den ros, som växte så fager opp / På Trotsö strand, / Den sänkte nu sin vissnade knopp / För skördarns hand. PoetK 1812, 1: 66. Den höge skördarn skonar ej. Runeberg (SVS) 1: 91 (1829). (Den åldrige kungen:) Mogen är jag ju för skördarns lia. Börjesson Solen 74 (1856). —
SKÖRDERSKA, f. (numera bl. mera tillf.) kvinna som skördar; jfr skörde-kvinna. Vidmark 635 (1883). Bengtsson Tärn. 57 (1923).
Spalt S 6186 band 27, 1976