Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄKTA, v.4 -ade.
Ordformer
(siäck-, skiäch-)
Etymologi
[möjl. ombildning av SKÄTTA, v.2 — Jfr SKÄKTA, v.5]
(†) driva l. jaga (djur ngnstädes). Om någon siäcktat samma diur dit eller ej. NVedboDombRenov. Vårt. 1748, § 5.
Särsk. förb.: SKÄKTA BORT. (†) driva l. jaga bort (djur). (Obehöriga) giöra .. (med sitt olovligen bedrivna fiskande) stort förhinder på Konungl:ge Maijs:ts laxfiske, att dhe skiächtä fisken bort med deras fiskiande. BtFinlH 3: 178 (1545).

 

Spalt S 5759 band 27, 1975

Webbansvarig