Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÅK skå4k, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. skäker ʃä4ker (Fernow Värmel. 632 (1779), Ernvik Glaskog. 294 (1951: lunningsskäker)) l. skäcker ʃäk4er (Fröding ESkr. 2: 229 (1895)) l. skäkrer ʃä4krer (Ernvik Glaskog. 294 (1951)).
Etymologi
[sv. dial. skåk, m. l. f. (pl. skåkar l. skä(c)ker), skakel(stång); jfr nor. dial. skåk, f. (pl. skjæker), skakelstång; sannol. utvecklat ur pl. av SKAK, sbst.2 (se RLiljefors i OrdgeogrSpråkh. 89 ff. (1936)); pl.-formen skäkrer utlöst ur den dialektala formen skäkrene, pl. best.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skakelstång; anträffat bl. (i sg., kollektivt, o. i pl.) i bet.: skaklar (med fast hopfogade vinklar). Efter .. (slädarna) med skåkträdet äro fästade wid skjäkerna, slängas de af och an i backe-knippor och måtte kosta armstyrka at styra med tunga lasz utför branta backar. Detta skulle kunna hjelpas, om järn-länkor fästades från medan til skåken å ömse sidor. Fernow Värmel. 632 (1779). Hästen .. rullade runt utför en backe och låg sedan alldeles stilla i en syrénhäck, inlindad i kärran och tömmarna och skäckerna som ett lindebarn med alla benen bakbundna. Fröding ESkr. 2: 229 (1895). Skäkrerna .. hade fast hopfogade vinklar och nyttjades till slädar samt vid hopdragning eller lunning av timmer. Ernvik Glaskog. 294 (1951).
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKÅK-KLOCKA. skakelklocka. Den stora skåkklockan på fimmelstången sade bing, bing. Enström Gråbacka 212 (1929).
-TRÄ, förr äv. -TRÄD. skakelträ. Fernow Värmel. 632 (1779).

 

Spalt S 5674 band 27, 1975

Webbansvarig