Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKYDDLING, m.||ig.; best. -en; pl. -ar (CGNordforss i 2SAH 10: 249 (1822), Lundell (1893)).
Etymologi
[avledn. av SKYDD o. SKYDDA, v.2; jfr t. schützling]
(†) skyddsling; särsk. i uttr. skyddling av ngn l. ngt, ngns l. ngts skyddsling. CGNordforss i 2SAH 10: 249 (1822). Dahlbom är skyddling af det kotteri, af hvilket jag oupphörligt varit förföljd. SNilsson (1840) hos Berzelius Brev 14: 167. (J. J. Hastfer) är ursprungligen en uppföding och skyddling af Gyllenstiernor och Flemingar, hvilkas reduktions-åsigter han insupit, men öfverdrifvit. Crusenstolpe Tess. 1: 201 (1847). Af vårdaren eger skolan fordra, att han med huldhet och omtanka tillser sin son eller skyddling. FörslStadgNElSkolSthm 1852, § 53. (Diserna) troddes .. uppenbara sig för sina skyddlingar i drömmen, såsom varnande .. och förutsägande. Holmberg Nordb. 593 (1854). Skyddling .. (nytt ord) (dvs.) En, som beskyddas af någon. — Bildadt för att motsvara det franska Protégé. Dalin (1854). Till en början hade Adolf Fredrik betraktat sig såsom Rysslands skyddling. IllSvH 5: 108 (1878). Lundell (1893).

 

Spalt S 5492 band 27, 1974

Webbansvarig