Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVÄLPA, v.; anträffat bl. i pr. sg. -er (Grubb, Granlund) o. sup. -at (Broman).
Ordformer
(sqv-)
Etymologi
[sannol. delvis (liksom sv. dial. skvälpa) av SKVALPA, v. (med dialektal övergång av a till ä före kakuminalt l), delvis etymologiskt identiskt med nor. dial. skvelpa, starkt v., skvalpa, samhörigt med SKVALPA, v.]
(†) skvalpa (se SKVALPA, v. I 1, 4). Dhet hielper alt som sqwälper, sade han som svälgde Frööen .. (dvs.) Lijtet och lijtet, ökar hoopen. Grubb 91 (1665). Det hjelper som sqvälper, sa käringen, sväljde fröen. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Särsk. förb. (†): SKVÄLPA ÖVER. = skvalpa över 1. Grubb 365 (1665). Broman Glys. 1: 343 (1710).

 

Spalt S 5434 band 27, 1974

Webbansvarig