Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVING, m.; best. -en.
Ordformer
(sqv-)
Etymologi
[sv. dial. skving; möjl. samhörigt med sv. dial. skvingla, skvalpa över, vingla, möjl. av ljudhärmande urspr. (jfr DINGLA)]
(†) (nedhängande) snibb; jfr SVING. Bureus Warn. C 2 a (1604). Framföre vth på Bröstet, och back vth på Ryggen henger en lijten Sqwing aff samma Kiortel (dvs. ett pallium), halff annan span lång. Schroderus Os. 1: 358 (1635).

 

Spalt S 5431 band 27, 1974

Webbansvarig