Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVALA skva3la2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. sku-, sqv-)
Etymologi
[sv. dial. skvalu, pl. skvalur; till SKVALA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i sg. l. (vanl.) pl.: (diskvatten med) skulor. Schultze Ordb. 4415 (c. 1755). Skvalor från hushållet gick till grisen. Gjöres DTid. 23 (1965).

 

Spalt S 5397 band 27, 1974

Webbansvarig