| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKVACKA skvak3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(numera bl. tillf.) plaska o. d.; äv. opers., särsk. i uttr. det skvackar i skorna, betecknande att man är så blöt i skorna, att det uppkommer ett plaskande ljud, när man går. LdVBl. 1895, nr 122, s. 3.
Spalt S 5391 band 27, 1974