Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKUNNA, v.
Etymologi
[fsv. skunda, sv. dial. skunna; jfr fvn. skunda (nor. dial. skunda); möjl. rotbesläktat med fsax. scuddian (se SKUDDA). — Jfr SKYNDA]
(†) skynda, ila, hasta. Iag giärna sådant Kram (dvs. flugor), djg (dvs. spindeln) utaf Hiärtat unnar / om du uti ditt Nät, mäd Fötterna will skunna. Warnmark Epigr. E 1 a (1688).

 

Spalt S 5359 band 27, 1974

Webbansvarig