| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKUMNING skum3niŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en.
(numera i sht i vissa trakter) skymning (jfr SKUM, sbst.2, SKUMRASK 1, SKUMRING, SKUMSEL); i sht i sg. best., i sht i uttr. i skumningen. Barckhusen Cotossichin 89 (1669: uthi Skumningen). (Den ryske underofficeren) hotar att wilja storma huset, och jag deremot manar honom att biuda till, wisandes honom wåra påkar. Detta warade utan blods utgiutelse tils inemot skumningen af dagen. Roland Minn. 11 (c. 1748). Vi väntade hela dagen, men inte förrän i skumningen kom Gudbrand. Lindström LeendGud. 106 (1951).
Spalt S 5350 band 27, 1974