Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKRÄV, sbst.2, n.
Etymologi
[sv. dial. skräv, pl., bannor, ovett; till SKRÄVA, v.2]
(†) pladder, prat; i ssgn SKRÄV-ORD äv. om skryt. Skräv .. (dvs.) onyttigt prat och tal, munrafl. Schultze Ordb. 4390 (c. 1755). jfr ORDA-SKRÄV.
Ssg (äv. att hänföra till skräva, v.2): SKRÄV-ORD. (†) skrytsamt yttrande; anträffat bl. i pl. Skräford och öfwermod. Verelius Gothr. 167 (1664; fvn. orig.: ahlaup .. oc ordaskraf).

 

Spalt S 5209 band 27, 1974

Webbansvarig