Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÄNGA skräŋ3a2, v.1 -er, -de, -t, -d; äv. SKRÄNKA skräŋ3ka2, v.1 -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(skräng- 1912 osv. skränk- 1933)
Etymologi
[jfr d. skrænge; formen skränka sannol. av (en lt. motsvarighet till) t. schränken, fastsätta fot på glas på sådant sätt att en särskilt blåst glasdel sättes mellan glasets kupa o. fot så att den tillsammans med kupa o. fot bildar ett kors, varvid det i arbetsmetoden ingår att den mellan kupa o. fot insatta delen spränges av från glasblåsarpipan gm avkylning med ett kallt verktyg, etymologiskt identiskt med schränken, lägga i kors (se SKRÄNKA, v.3); formen skränga sannol. av (ett i motsv. bet. icke anträffat) lt. schrengen, etymologiskt identiskt med schrengen, lägga l. sätta i kors (se SKRÄNKA, v.3). — Jfr SKRÄNGA, sbst.]
tekn. avkyla (glas l. glasmassa) hastigt så att en l. flera sprickor uppstå; i pass. äv. övergående i intr. anv.: spricka till följd av hastig avkylning; dels i fråga om att avkyla glasföremål under tillverkning med kallt vatten l. kallt verktyg så att glaset brister med jämn kant (se den särsk. förb. SKRÄNGA AV) l. så att en dekorativ sprickbildning uppkommer (vars sprickor vid efterföljande värmning delvis smälta samman så att föremålets hållfasthet icke lider), dels i fråga om att skopa (se SKOPA, v.2 1 a) glasmassa så att denna blir finfördelad före ny smältning; äv. i utvidgad anv., i fråga om förr använd metod för tillverkning av fönsterglas: skära upp (fritt blåst glascylinder längs längdaxeln); jfr SPRÄNGA. Man kände .. (under 1500-talet) tillvägagångssättet att skopa glaset i vatten (skränga det) samt smälta om det för att erhålla ett renare fabrikat, såsom ännu kan förekomma. Eidem ÄGlasH 98 (1912). (Ett sätt att tillverka fönsterglas på 1630-talet var att) en fritt blåst cylinder skränktes (skars upp) utmed längdaxeln och bringades .. att rulla upp sig .. till en plan skiva. Seitz Glas. 97 (1933). Glasmassan skopas i kallt vatten, varvid glaset skränges. Hermelin Glas 63 (1966). — jfr GLAS-SKRÄNGNING. — särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om glas: försedd med fina ytsprickor som uppkommit gm att glaset under blåsningen hastigt avkylts, krackelerad. (Glas med) dekor i högrelief, skrängt överfång (m. m.). Form 1942, s. 77. Hermelin Glas 63 (1966).
Särsk. förb. (tekn.): SKRÄNGA AV10 4. gm skrängning spränga av (glasföremål från glasblåsarpipa). Rig 1952, s. 21.

 

Spalt S 5190 band 26, 1973

Webbansvarig