Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÄLÅT skrä3lå2t, r. l. m. l. f.; best. -en.
Etymologi
[senare leden är LÅT, sbst.3; förleden möjl. ssgsform av SKRÄDA, v., i vilket fall ordet urspr. betecknat en folkmelodi som utfördes vid skrädning (se SKRÄDA, v. 2 a); jfr SvFolkdans. 80 (1933) o. KVARN-SÅNG, -VISA]
ss. benämning på en (1846 av balettmästare A. Selinder komponerad o. av bl. a. element ur svenska folkdanser bestående) par- o. kontradans i trefjärdedels (hamboliknande) takt o. med många turer; äv. om den till dansen hörande, i moll gående melodien. Nu vor’ det inte dumt, om ni ville danse Skrälåten hele högen. Knek’ på med den, ni! Dahlgren Verml. 48 (1846). Med turer rikt försedda karaktärsdanser äro .. (bl. a.) skrälåten, daldansen och den intagande skälmska Vingåkersdansen. Flodström SvFolk 312 (1918). Östergren (1940; äv. om melodien).

 

Spalt S 5175 band 26, 1973

Webbansvarig