| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRÄCKA, v.3; anträffat bl. i pr. sg. akt. -er o. i inf. pass.
(†) refl. l. i pass. med intr. bet., om berg: fyllas av sprickor, spricka upp. (Vid bergsprängning) är den Olägenhet, at der såsom mör bergart är, eller elliest berget altför klyftigt, sker at berget sig deraf skrecker, det är, mehr och mera spricker och blir breckligt. Hiärne Berghl. 440 (1687). Rinman (1789; i pass. med intr. bet.).
Spalt S 5149 band 26, 1973