Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRUTTA skrut3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) skrutta; till (stammen i) SKRUTT]
(i vissa trakter, i sht Finl.) skrynkla (ngt), göra skrynklig; jfr SKRUTTIG 3. NPress. 1893, nr 124, s. 3 (i uppräkning av finlandismer). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 92 (1958).
Särsk. förb. (i vissa trakter, i sht Finl.): SKRUTTA NED10 4 l. NER4. skrynkla ned (ngt). FoU 15: 71 (1902; från Finl.). —
SKRUTTA TILL10 4. skrynkla till (ngt). FoU 15: 71 (1902; från Finl.).

 

Spalt S 5036 band 26, 1973

Webbansvarig