Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRULT skrul4t, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. skrult, backe, skalle, gammal gubbe, kringvandrande same; jfr nor. dial. skrult, skalle, bergknalle, kutryggig man; sannol. till det ord som föreligger i sv. o. nor. dial. skrull (se SKRULL- o. BEjder i MeijerbArk. 6: 92 f. (1944)). — Jfr SKRULTA]
(numera i sht i vissa trakter) Arvidi 78 (1651; i rimlista; bet. oviss).
1) (föga br.) gupp (se GUPP, sbst. 2 slutet). Landsm. XVIII. 8: 36 (1900; skolpojksuttr. från Uppsala).
2) om (hopsjunken l. hopskrumpen) gubbe, gubbstrutt; särsk. om same (förr särsk. ss. nedsättande benämning på kringvandrande same sysselsatt med hudavdragning o. d.). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 109 (1863; om kringvandrande samer, från Hälsingl.). Därs. 2: 9 (1868). jfr: Gubbskrult. Östergren 2: 1384 (1926). jfr äv.: Lappskrulten. Heidenstam Svensk. 1: 102 (1908).

 

Spalt S 5026 band 26, 1973

Webbansvarig