Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRUDA skrɯ3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. skrude; avledn. av SKRUD. — Jfr SKRYDA, v.2]
med avs. på person (stundom äv. huvud o. dyl. l. djur): kläda i skrud (särsk. högtidskläder l. eleganta kläder), pryda l. smycka o. d.; i sht följt av bestämning inledd av prep. i l. med (ngn gg äv. av), betecknande klädedräkten l. prydnaden o. d.; stundom ironiskt, i fråga om att kläda ngn i dåliga kläder; äv. refl.; oftast i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: praktfullt l. elegant klädd. Tyr, i strålande Valhallisk rustning skrudad. CGNordforss i 2SAH 6: 133 (1810). Herrarna trängdes med skrudade nåder och slanka flickor för att klinga med sångerskan. Öberg Makt. 1: 46 (1906). Fröding Reconval. 36 (c. 1908: skruda sig af). Det den kunglige åskådaren inte skulle glömma var att åter skruda sig med sin företrädares uråldriga krona. Carlsson MinB 92 (1912). (Bönderna) köpa fina klädeskappor .. och skruda sina döttrar och fruar med. NDA 1912, nr 199, s. 1. Om .. (den koreanske kocken), som hade skrudat sitt hufvud i en turkisk fez, hade kunnat (osv.). Grebst Året 99 (1913). Jag .. traskade fram barfota i landsvägsdammet, skrudad i en trasig skjorta, trasiga byxor och en gammal käps. Schulze BöndSvFinl. 152 (1935). För den lilla svarta likvagnen var spänd en gul liten häst .., skrudad i svarta skygglappar. Ekelöf Utflykt. 20 (1947). — jfr BESKRUDA. — särsk. motsv. SKRUD d, i utvidgad l. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. motsv. SKRUD d γ, ζ. Kullberg Portf. 77 (1842). Vi beundra .. de i härligaste hvita blomhölje skrudade magnoliaträden. Steffen BrittStröft. 289 (1895). Vi ha .. vitterlekare, hvilkas verk äro rikare skrudade (än Ernst Ahlgrens). Lundegård Benedictsson 460 (1908). Kamrater, som med tiden skrudade sig i kappa och krage (dvs. blevo präster). HågkLivsintr. 2: 88 (1922). Så skrudade sig (i fråga om försvarets vidmakthållande) nakna klassegoistiska synpunkter i en skön patriotisk dräkt. Höglund Branting 1: 270 (1928). Hälsingborg strävade (på 1880-talet) att skruda sig i den kontinentala storstadens praktklädnad. Paulsson SvStad 1—2: 616 (1950).
Särsk. förb.: SKRUDA UPP10 4, äv. OPP4. (mera tillf.) förse (ngn) med (ny) skrud (t. ex. för högtidsbruk); jfr kläda upp 1. RöstRadio 1933, s. 454.
SKRUDA UT SIG10 4 0. skruda sig (i praktfulla kläder); särsk. med mer l. mindre nedsättande bibet. (jfr kläda ut 1). SvHandordb. (1966).

 

Spalt S 5024 band 26, 1973

Webbansvarig