Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRANKA skraŋ3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (Schultze Ordb. 4386 (c. 1755), Sahlstedt (1773: Afskrankning) osv.)
Etymologi
[jfr d. skranke, mlt. schranken; till SKRANK, sbst., o. SKRANKA, sbst.]
omgärda (ngt) med skrank (se SKRANK, sbst. 1); äv. dels med bestämning inledd av prep. med o. betecknande skranket varmed ngt omgärdas, dels bildl., motsv. SKRANK, sbst. 1 f, SKRANKA, sbst. 2: inskränka l. begränsa (ngt) o. d.; äv. utan obj.; ss. vbalsbst. -ning äv. dels konkretare: måtta l. måttlighet l. inskränkning, dels konkret: skrank (se skrank, sbst. 1); numera bl. i ssgrna AV- o. OM-SKRANKA samt i den särsk. förb. SKRANKA AV. Legati .. (ha) svarat .. Att the, Legati, hade ingen .. (oinskränkt) fulmacht, uthan allena een limiterad, viss och skrankat instruction, hvilken the inthet kunna öfverskrijda. RP 8: 703 (1641). Tå war skrankat med Stafwer kring säden. NVedboDomb. Sommart. 1752, § 28. Schultze Ordb. 4386 (c. 1755: Skrankning). — jfr BE-SKRANKA.
Särsk. förb.: SKRANKA AV10 4. avskilja l. avdela (ett utrymme) medelst skrank; äv. med bestämning inledd av prep. med o. betecknande skranket varmed ngt avskiljes. Lind (1749). SvHandordb. (1966: med). jfr avskranka.

 

Spalt S 4752 band 26, 1973

Webbansvarig