Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKJUTSHÄST ʃut3s~häs2t, äv. (vard.) ʃus3~, förr äv. SKUTSHÄST, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (G1R 28: 554 (1558) osv.) ((†) -er G1R 11: 381 (1537), RARP 2: 27 (1633)).
Ordformer
(skiudz- (skyudz-) 15541617. skius- 1631. skjuss- (schuss-, siuss-, sjuss-, skiuss-) 16141773. skjuts- (siuts-, skiut(t)z-, skjutz) 1537 osv. skutz- 1565. skyss- 1614. skytz- 1707)
Etymologi
[fsv. skiuts häster, skiuthäster; förleden är skiut, skjutshäst (se SKJUT, sbst.1), men har numera anslutits till SKJUTS o. SKJUTSA, v.1; senare leden är HÄST. — Jfr SKJUTSJÄGNING, SKJUTSNÄMNARE]
1) (nästan bl. om ä. förh.) häst använd vid l. avsedd för skjutsning; företrädesvis (förr) om en gm skjutsväsendet tillhandahållen häst; jfr SKJUTS 3 (med anm.) o. SKJUTS-KAMP, -KRAKE, -MÄRR 1. J (dvs. konungens hövitsman på Raseborg) begäre och (i samband med andra önskemål om fri skjuts) förloff före then fisk, som i köpe till Slotzens behoff, mett skiutzhester om winteren. G1R 11: 381 (1537). Ingen måt Skiusz-Hästen alt för hårdt rijda / Tröttar du honom, förtreeter han deij. Lucidor (SVS) 35 (c. 1670). Alla Regementer til häst (voro) ganska förfallne, och et af dem, nemligen Smålands Cavalleri, sådant, at det måst göra tjänst på Skjuts-hästar. Loenbom Stenbock 2: 104 (1758). (En mycket stor täckvagn kallad) drottningvagnen .. drogs af sex skjutshästar. De Geer Minn. 1: 5 (1892). särsk. (†) i uttr. nämna skjutshästar, (vid förefallande behov) kalla skjutsskyldiga att tillhandahålla skjutshästar, vara lagd till ngn till en skjutshäst, ha fått sig tilldelad en skjutshäst hos ngn (för att använda den ett skjutshåll). De som skole nempne skyudzheste. UpplDomb. 7: 76 (1554). Erik drauant, war lagd till Måns i Kullersta till en Skiusshest och till nesta granner war han lagdtt till nat härberges. HammarkDomb. 11/5 1614.
2) (vard.) mer l. mindre bildl.; särsk. om ngn l. ngt som utnyttjas i hög grad (än här, än där); jfr SKJUTS-MÄRR 2. Skjutshäst kallas äfv. i låg styl Den person som nyttjas när som helst till allahanda besvärliga förrättningar. Weste FörslSAOB (c. 1815). I .. (bibelnämndens) öfversättning är (ordet) blifva en skjutshäst, som rör sig i enformigaste lunk, med gnislande seldon, från rad till rad, från sida till sida. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 512. Verd. 1884, s. 155. särsk. med anslutning till SKJUTSA, v.1 1 d β, om obefordrad prästman som (under längre tid) i sin tjänst förflyttas än hit, än dit; särsk. i uttr. konsistorii, äv. konsistoriets skjutshäst. Det presterliga tjenarlif, som i uttrycket ”Consistorii skjutshäst” fått en betecknande benämning. Wieselgren Bild. 453 (1879, 1889). Han skulle aldrig mer bli en kon-. sistoriets skjutshäst. Swahn Windelcr. 109 (1916). Delblanc Prästk. 12 (1963). jfr KONSISTORIE-SKJUTSHÄST.
Ssgr (till 1; nästan bl. om ä. förh.): A: SKJUTSHÄST-BEHOV. behov av skjutshästar. AdP 1800, s. 770.
-LUNK. (långsam) lunk kännetecknande för skjutshäst. Östergren (1939).
B (†): SKJUTSHÄSTE-PENNING. i pl., = skjutsfärds-penning 2. RA I. 2: 63 (1562).

 

Spalt S 4298 band 26, 1971

Webbansvarig