| Publicerad 1971 | Lämna synpunkter |
SKIFFRIG ʃif3rig2, äv. SKIVRIG ʃi3vrig2, förr sannol. äv. SKIFRIG (se anm. nedan), adj. -are. adv. -T. Anm. Den i ä. tid vanliga skrivningen skifr- kan dels åsyfta samma uttal som skiffr-, dels samma uttal som skivr-. Sannol. har därjämte ett uttal med långt i o. f-ljud förekommit (ski`frig (fh) Weste).
1) (numera knappast br.) motsv. SKIFFER 1, om metall l. (ställe i l. brottyta på) metallstycke: som lätt flagar av i tunna blad l. skivor l. fjäll. (Kallbräckt järn skiljer sig) ifrån brändt Järn, som har skifrigare Korn, med blåaktig färg. Rinman JärnH 453 (1782). Stålmalmer gifva ett hvitt, skifrigt och tungt tackjern. SamlBergsvet. 1: 24 (1807). Någon gång (förekomma) skifriga ställen (i pläterat kopparbleck), men sådana uppkomma genom ovårdsamt, eller misslyckadt, arbetssätt. Almroth Karmarsch 185 (1838). Cannelin (1939; om järn).
2) i sht geol. motsv. SKIFFER 2, om berg(art) l. sten(block) l. jordart o. d.: som består av l. innehåller (lager l. skikt av) mer l. mindre parallella o. tunna (från varandra lätt klyv- l. spjälkbara) skivor l. blad l. flagor o. d.; som är l. innehåller skiffer; äv. dels om brott(yta) o. d. hos bergart: kännetecknad av parallellstruktur, dels om utseende l. beskaffenhet l. struktur o. d. hos berg(art) l. sten(block) osv.: som är l. överensstämmer med skiffers l. som tillkommer skiffer. Hiärne 2Anl. 341 (1706; om sten). Anthracit .. är till färgen svart metallglänsande med mussligt och skiffrigt brott. Almström KemTekn. 1: 191 (1844). Alunskiffern är en svart, skiffrig bergart. Berlin Farm. 1: 75 (1849). Hålvägen ser ut, som vore han sprängd i berget, en omständighet, som förklaras af bergets skiffriga beskaffenhet. VästmFmÅ 7: 23 (c. 1874). Vid omkristalliseringen i följd af pressning anordna sig glimmerfjällen (av magnesiaglimmern) parallellt med hvarandra och vinkelrätt mot tryckriktningen, hvarigenom den nybildade bergarten får en skiffrig textur. 2NF 17: 481 (1912). En alpsjö, omgifven af brådstupande skiffriga klippor. Melander UnderlL 112 (1912). SörmlB 6 (1918; om utseende hos bergart). Hos en gnejs .. märkes en viss ordning i lager, och man säger därför, att den har en skiffrig struktur. Sörlin JoL 135 (1925). Preglaciala lager av skiffrig lera. SvGeogrÅb. 1948, s. 174. jfr KRUM-, KVARTSIT-, RÄT-SKIFFRIG m. fl.
3) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad anv. av 2, om (byggnad l. struktur o. d. hos) ngt som icke utgör ett mineral: (ss. skiffer) skiktad l. varvad l. uppbyggd av mer l. mindre parallella o. tunna (från varandra lätt klyv- l. spjälkbara) skivor l. blad l. flagor o. d. Gran-kolen hysa mästa luften, de spraka också mäst, och utom dess torde deras skifriga byggnad bidraga dertil. VetAH 1781, s. 196. Den luckra, skifriga, mörkt violettröda barken på alkannaroten innehåller ett eget färgämne, alkannarödt. NF 1: 459 (1875). särsk. (†) om tand: som har emalj, dentin o. cement i lamellartat skiktade lager; jfr SKIFFER-TAND 1. Marklin Illiger 145 (1818).
Ssgr (i sht geol.): skiffrighets-plan. plan (se plan, sbst.1 I 3) i vilket skiffrighet genomgår en bergformation; jfr skiffrings-plan. Sthm 1: 3 (1897).
-riktning. riktning av de parallellt ordnade skikten i en skifferbildning; jfr skiffer-strykning, skiffrings-riktning. Fennia 36: 633 (1915).
Spalt S 3926 band 26, 1971