Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKENVRÅK ʃe3n~vrå2k, äv. SKENVÅK ~vå2k, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-vråk 1929 osv. -våg 1867—1877. -våk 1860—1914)
Etymologi
[förleden möjl. av en motsvarighet till nor. dial. skjena, flyga skevt l. flaxande (se SKENA, v.2); senare leden är VRÅK]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fjällvråk. ”Skenvåken” lärer förut varit .. ganska allmän (i Jämtl.). ÖfversVetAFörh. 1860, s. 190. Skenvågen genomtågar under flyttningstiderna Bohuslän och då äfven dess skärgård. Malm Fauna 253 (1877). FoFl. 1929, s. 14 (från Jämtl.).

 

Spalt S 3766 band 26, 1970

Webbansvarig