Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKAVANK skavaŋ4k, adj.
Etymologi
[adjektivering av SKAVANK, sbst.; jfr BANKRUTT, sbst.1 o. adj., KAPUTT, sbst. o. adj.]
(numera föga br.) = SKAVANKIG. 1 brun häst med en skavank foth. Cavallin Herdam. 3: 105 (i handl. fr. 1701). (Aftonbladet) med sina skavanka förtjänster. Kjellenberg Återbl. 70 (1841). Ledamöterna mina äro så skavanka. Det är gikten, som anfäktar mig. GHT 1896, nr 248 B, s. 3. Hästar, som varit lindrigt skavanka före löpningen. SvD 6/5 1934, Söndagsbil. s. 10. Östergren (1939; angivet ss. sällsynt).

 

Spalt S 3688 band 26, 1970

Webbansvarig