Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKARA, v.2 -ade.
Etymologi
[fsv. skara saman, raka l. föra samman, skara up, raka l. föra upp, utskara, raka ut, sv. dial. skara, röra om i elden; jfr fvn. skara, täcka med flera likartade föremål så att vart o. ett av dessa till en del ligger över ett annat, försätta i glidande rörelse hän över ngt, nor. dial. skara, sammanfoga plankor med fasade kanter, samla i rad, samla glöden i eld; sannol. till det sbst. som föreligger i sv. dial. skar, pall, fvn. skǫr, kant, fog, trappsteg, nor. dial. skar, fog, skor, pall, trappsteg, till SKÄRA, v.; jfr ANordling i StNordFilol. XXVIII. 2: 27 (1938)]
(†)
1) raka (ngt till en plats), kratsa, skrapa. (Gulor av hårdkokta ägg upphettas i en stekpanna, tills de svartna) Sedan skal man skara thenna swarta Materien all til en Sijda uthi Pannan. IErici Colerus 2: 184 (c. 1645).
2) röra om i elden (så att den tar sig); i den särsk. förb. SKARA TILL.
Särsk. förb. (†): SKARA TILL. 1) till 1, i uttr. skara till sig, raka åt sig; anträffat bl. bildl.: roffa åt sig. När nw någhon menniskia icke låter sich nöya, och icke setter sin tröst til gudh, så moste ther strax ingen kärlek wara medh honom, gör ingom gott, vtan allena skarar til sich, ath han måå fåå sin säck fullan. OPetri 2: 279 (1528; t. orig.: auff seinen hauffen scharret). 2) till 2: (hastigt) röra om i elden (så att den tar sig); anträffat bl. bildl. När then leede Dieffuulen .. sätter en gång Footen in i Hwset, .. läter (han) sedan beswärliga vthdrijffua sigh, skarar til, på thet oenigheeten bliffuer behållin. PJGothus Hunnius Hust. 196 (1606; t. orig.: schüret zu).

 

Spalt S 3543 band 26, 1970

Webbansvarig