Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKARA ska3ra2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. SKARE, sbst.1, r. l. m., l. SKAR, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(skaar (i vers) 16051695. skaare 16701712. skar (i vers) c. 16161824. skar’ 1867 (i vers). skara (sc-) 1526 (: vthaff en stoor skara), c. 1635 (ss. uppslagsord) osv. skare 15261825. skiära 1681 (sannol. felaktigt för skara))
Etymologi
[fsv. skari; liksom fd. skare (d. skare), fvn. skari (nor. skare) sannol. av mlt. schare, av fsax. scara, motsv. mnl. schare (holl. schaar), fht. scara (mht., t. schar), i avljudsförh. till SKÄRA, v. (o. urspr. betydande: avdelning (av krigsfolk) l. dyl.); med avs. på förhållandet mellan formerna skara o. skare jfr HJÄRNA m. fl.; den i ä. tid vanliga (enbart i vers anträffade) sg.-formen skar beror möjl. på inflytande från t. schar. — Jfr SKARNORDNING, SKARVERK]
om sammanfattningen av ett obestämt (större l. mindre) antal av personer l. djur l. föremål l. företeelser som tillsammans utgöra en lösare l. fastare enhet: grupp, flock, hop, mängd.
a) i fråga om personer l. djur. Folk samlades i skaror på torget. Skaran skingrades snabbt. Skaror av pilgrimer färdas varje år till Mekka. Han har en hel skara barn. Upp. 19: 1 (NT 1526). Tu (dvs. Gud) .. wille / Tin skapnat ey spille, / All Menniskiors Skaar. Arvidi 200 (1651). En oräknelig skare småfisk. Wallenberg (SVS) 1: 196 (1771). Fly bespottarenas skara. Ps. 1819, 294: 5. Från dagens mödor glad och trött en skara landtmän kom. Runeberg 2: 43 (1848). De stora skarorna av hämplingar lämna våra sydkuster när oktober går in. Rosenius SvFågl. 2: 26 (1921). Om mästaren (dvs. Jesus) träffade på honom och ville ha honom med i sin skara, så skulle han följa honom. Lindström Vindsröjn. 21 (1939). — jfr BARNA-, BEUNDRAR-, BRÖLLOPS-, DJUR-, FIENDE-, FÅGEL-, GUDA-, LÄRJUNGE-, MOTSTÅNDAR-, MÄNNISKO-, PILGRIMS-, SILL-, SYSKON-, ÅHÖRAR-SKARA m. fl. — särsk.
α) i fråga om soldater l. krigsmän: trupp, truppavdelning; förr äv. pregnant, ss. beteckning för en mindre truppavdelning inom den forntida romerska krigsmakten. Judas hadhe taghit medh sigh skaran. Joh. 18: 3 (Bib. 1541; NT 1526: rootan; Luther: die Schar, Vulg.: cohortem, gr. τὴν σπεῖραν; Bib. 1917: den romerska vakten). (Nordmän) Giorde medh krigh Tysland oro / .. Medler tidh medh en annan skar, / Then store Rolf af skondön (dvs. Skandinavien) far. Messenius Christm. 230 (c. 1630). Han (dvs. Otto v. Fieandt) gick sin egen stig, / Bar sitt hufvud sjelf för sig, / Kunde under ingen vara, / Fick ock derför egen skara. Runeberg 2: 67 (1846). Det var .. Arabi paschas soldater man (1883) tvingade fram emot Mahdins af fanatism eldade skaror. IllMilRevy 1898, s. 73. jfr FIENDE-, FRI-, HÄR-, KRIGAR-, KÄMPA-SKARA m. fl.
β) (numera bl. tillf.) övergående i bet.: följe (se d. o. 2); äv. övergående i bet.: anhang. (Drottningen av Saba) kom til Jerusalem medh en ganska stoor skara. 1Kon. 10: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: ett mycket stort följe). Dömd til Döden för det jag Älskade, dömd af Öfverste-Prästen och hans Skara. Eurén Kotzebue Cora 98 (1794).
γ) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. om änglarna (o. de saliga) i himmelen l. om helvetets andar. (Tidigt) angrijper .. barnet .. en stoor skare medh allahanda slagz laster. Muræus Arndt 1: 12 (1647). (Sv.) De himmelska skarorna. (Fr.) Les armées célestes. Nordforss (1805). Komme nu all afgrunds skara / Oss till mötes på vår stråt, / Gud är med oss, ingen fara, / Hurra gossar, raskt framåt! Runeberg 5: 33 (1860). När Döden samlade sina skaror (i en balett återgivande kriget). Ruin SjunknH 16 (1956). jfr ANDE-, AVGRUNDS-, HIMLA-, ÄNGLA-SKARA m. fl.
b) i fråga om föremål l. företeelser; numera företrädesvis dels (i vitter stil) med mer l. mindre tydlig anslutning till a, dels [efter motsv. anv. i t.] mat. i fråga om geometriska objekt som uppfylla givna villkor. Sij, Swea, tå; tå stod titt Skep i nöd, och fara, / När thet omhwärft af raas, och alle wäders skara, / Drefs vp och ned (osv.). Stiernhielm Jub. 38 (1644, 1668). Om för Talarens tanke sig framställer en skara af bewis. Ödmann AnvPred. 14 (1807). Guld och klara / Perlors skara / Trampas flygtigt af hans (dvs. strömmens) fot. Stagnelius (SVS) 2: 293 (1821). Stjärnornas i faststälda banor tyst och endrägtigt skridande skaror. Rydberg Myt. 2: 594 (1889). Drömmarnas brokiga skara. UngLyrik 31 (1922). En skara linjer. Carlson LbGeom. 2: 222 (1947). — jfr BLOMSTER-SKARA.
Ssgr: A: (a) SKAR-STRID. (förr) i fråga om riddarspel: strid varvid en skara kämpade mot en annan; motsatt: tvekamp. Hildebrand Medelt. 2: 492 (1896).
-VIS, adv. (skar- 1832 osv. skare- 1825) [jfr t. scharenweise] i skaror, i flock(ar). Heinrich SvLatHlex. 617 (1825). Ofta uppträda .. (dagsländorna) skarvis. 2NF 5: 1072 (1906).
B (†) SKARE-TALS, adv. skarvis. Ekblad 24 (1764).
-VIS, se A.
Avledn.: SKARA, v.1, l. SKARAS, v. dep. (-a 18921939. -as 1939) [fsv. skara sik; jfr mlt. scharen, fht. scarōn, t. scharen; ordet är i nysv. sannol. lånat från t.] (numera mindre br.) till a: samla till en skara l. i en skara l. skaror; dels i p. pf.: samlad (i en skara l. skaror), dels ss. dep. o. (oftast) refl.: samla sig (i en skara l. skaror), fylka sig; äv. oeg. l. bildl. (jfr samla 2 e); särsk. i uttr. skara sig (om)-kring ngn l. ngt. Tiotusenden af gäldenärer och skyddsbehöfvande voro skarade omkring enskilde stormän (i Gallien på Cæsars tid). Fahlbeck Stånd 12 (1892). Vi (kunna) iakttaga .. (skolpojkarna i Harrow efter lunchen) utträda på gatan för att skara sig i förgårdarna till några af de större (skol-)byggnaderna. Steffen ModEngl. 126 (1893). Skulle vi .. nöja oss med att gifva Österrikes tyskar det rådet att skara sig kring sin dynasti? SD(L) 1897, nr 326, s. 3. Stavenow G3 127 (1901: omkring). Östergren (1939; refl. o. ss. dep.; angivet ss. mindre vanl.).

 

Spalt S 3541 band 26, 1970

Webbansvarig