Publicerad 1970   Lämna synpunkter
-SKAP ~ska2p l. (dels i avledn. till två- l. flerstaviga ord med huvudtonen på sista stavelsen, t. ex. ARTISTSKAP, BEKANTSKAP, DISPONENTSKAP, GEMENSKAP, dels i vissa enstaka ord, t. ex. FADDERSKAP, FANSKAP, KVARLÅTENSKAP) ~ska1p l. -skap, förr äv. -SKAFT, r. l. m. l. f. (G1R 1: 3 (1521: hulskap) osv.) l. n. (G1R 1: 27 (1521: Ridderskapit, sg. best.) osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -er (G1R 9: 199 (1534: kundskaper) osv.), ss. n. äv. (o. numera vanl.) = (G1R 4: 219 (1527: herskap) osv.).
Ordformer
(-schaff 1539 (: booschaff). -schaffth (-tt) 1561 (: naborschafftt)c. 1575 (: greffweschaffth). -schap (-ph) 1526 (: selschap)1669 (: Manschap). -schapp 1561 (: Manschapp)c. 1640 (: naboheschapp). -schapt 1610 (: herschapt). -schop 1573 (: masschop). -skab c. 1550 (: regenskaber, pl.)1796 (: venskab). -skaff 1533 (: fruntskaff). skaft (-fft) 1535 (: roteskafft)1624 (: barskafft). -skap (sc-, -aa-, -ph) 1521 (: manskap) osv. -skaperett, sg. best. 1707 (: redskaperett). -skapp 1546 (: boskappin, sg. best.)1740 (: Fångenskappet, sg. best.). -skappe 1630 (: Fiskie Reds skappe). -skapper, pl. 1597 (: landzskapper)c. 1830 (: fongen skapper). -skapt 1604 (: egenskapten, sg. best.)1657 (: wetenskapt). -skiap 1589 (: rekiennskiap)1590 (: reskiap). -skiapp 1590 (: sellskiapp). -skop 1547 (: nabuerskop))
Etymologi
[fsv. -skaper, m., -skap, n.; jfr fd. -skap, -skop (d. -skab), fvn. -skapr (nor. -skap), mlt. -schap, -schop, mnl. -schap, -scap (holl. -schap), fht. -scaf, -scaft (mht. -schaft, t. -schaft), feng. -sceap; jfr äv. (med omljud) fsax. -skepi, -skipi, mnl. -schep(e), -schip m. m., feng. -sciepe, -scip(e) (eng. -ship); sannol. av olika avledn. till SKAPA; jfr dels fht. scaf, m. l. n., beskaffenhet, dels mht. schaft, f., beskaffenhet, o. got. gaskafts, skapelse, dels fd. skap, n., bild, o. fvn. skap, n., beskaffenhet, gestalt, sinnelag; beträffande genusväxlingen jfr Cederschiöld Genusväxl. 41 ff. (1913); formen -skappe är sannol. en nybildning efter mönster av sådana ordpar som ANLET: ANLETE, HÄRAD : HÄRADE; i sv. i vissa fall lån från l. efterbildning av motsvarande ord i mlt. l. t. (se t. ex. KUNSKAP, VETENSKAP) resp. fvn. (se DRÄNGSKAP). — Jfr SKAP, sbst.1, SKAPLIG, SKAPLYNNE, SKAPSTOR]
suffix för bildande av sbst.
Anm. Suffixet är numera produktivt nästan bl. ss. n. i bet. 1.
2) konkret(are).
a) koll. l. sammanfattande.
α) i avledn. betecknande personer l. varelser l. föremål l. företeelser o. d. som äro l. utgöra l. härröra från l. ha samband med l. lyda under vad som betecknas av det substantiviska grundordet; jfr ADELSKAP, AMIRALSKAP, ARTISTSKAP, BARNASKAP, BORGERSKAP, BOSKAP, BRODERSKAP, BUDSKAP, DJÄVULSKAP, FANSKAP, FORDENSKAP, FRÄNDSKAP, FÖLJESKAP, FÖRFATTARSKAP, FÖRMYNDERSKAP, GRANNSKAP, GREVSKAP, HERRSKAP, KAMRATSKAP, KORPRALSKAP, LANDSKAP, LANDSMANSKAP, MANSKAP, MATSKAP, MÄSTERSKAP, NABOSKAP, PRÄSTERSKAP, REPRESENTANTSKAP, RIDDERSKAP, ROTESKAP, SLÄKTSKAP, SVÅGERSKAP, SÄLLSKAP m. fl.
β) i avledn. betecknande personer l. varelser som ha l. söka förvärva (l. föremål l. företeelser o. d. som ha) den egenskap som betecknas av det adjektiviska grundordet; jfr BARSKAP, BEKANTSKAP, BEREDSKAP, EGENSKAP, GEMENSKAP, HEDENSKAP, KUNSKAP, ONDSKAP, REDSKAP m. fl. o. BARSKAFT.
γ) i avledn. betecknande föremål l. företeelser som utgöra obj. för l. resultat av den handling som betecknas av det verbala grundordet; jfr KVARLÅTENSKAP, KÖPENSKAP, RÄKENSKAP, VETENSKAP, VETSKAP.
b) i individuell anv.
α) i avledn. betecknande person l. varelse l. föremål l. företeelse o. d. som är l. utgör l. härrör från l. har samband med l. lyder under vad som betecknas av det substantiviska grundordet; jfr BOSKAP, BUDSKAP, DJÄVULSKAP, DÅRSKAP, FADDERSKAP, FANSKAP, HERRSKAP, JUNGFRUSKAP, MANSKAP, MATSKAP, SÄLLSKAP m. fl. särsk. om landområde som är l. har samband med l. lyder under vad som betecknas av det substantiviska grundordet; jfr FRIHERRSKAP, GRANNSKAP, GREVSKAP, HERRSKAP, KORPRALSKAP, LANDSKAP, LANDSMANSKAP, NABOSKAP, SJÖSKAP, STÅTHÅLLARSKAP.
β) i avledn. betecknande person som har l. söker förvärva (l. föremål l. företeelse o. d. som har) den egenskap som betecknas av det adjektiviska grundordet; jfr BEKANTSKAP, GALENSKAP, GEMENSKAP, KUNSKAP, REDSKAP m. fl.
γ) i avledn. betecknande föremål l. företeelse som är obj. för l. resultat av den handling som betecknas av det verbala grundordet; jfr BYGGENSKAP, KVARLÅTENSKAP, RÄKENSKAP m. fl.

 

Spalt S 3509 band 26, 1970

Webbansvarig