Publicerad 1969   Lämna synpunkter
SJÄLVSVÅLD ʃäl3fs~vol2d, äv. (i särskilt vårdat uttal) ʃäl3vs~, äv. (vard.) ʃäl3s~, förr äv. SJÄLVVÅLD, n. (OPetri Tb. 185 (1527) osv.) ((†) f.? l. m.? RP 6: 458 (1636), Cavallin Herdam. 3: 16 (i handl. fr. 1749)); best. -et (ss. f.? l. m.? -en); pl. (numera bl. tillf.) = (Rothman Skäl 15 (1765) osv.). Anm. Hos Ihre 2: 530 (1769) uppföres i bet. 2 äv. formen självsvård [sannol. uppkommen gm inflytande från självsvårdig (se SJÄLVSVÖRDIG)].
Ordformer
(selffz- 1527. siäls- (sielss-, sielz-, sjels-, skields-) 15561686. sjelf- (siälf-, sjelff-) 16361830. självs- (si-, sk(i)-, -elfs- m. m.) 1526 osv. — Se för övr. VÅLD)
Etymologi
[fsv. sialfs vald, siälfs vald, siälfvald (i bet. 1 o. 2); jfr ä. d. s(j)elvsvold, selvvold (i bet. 1 o. 2), fvn. sjalfsvald (i bet. 1), mlt. sulfwolt, sulfwalt, egenmäktighet, egenmäktigt förfarande; av SJÄLV o. VÅLD; bet. 2 sannol. beroende på inflytande från mlt. — Jfr SJÄLVSVÅLDAS, SJÄLVSVÅLDIG, SJÄLVSVÅLDING]
1) (†) självbestämmanderätt; dels om fri bestämmanderätt över sig själv, frihet (se d. o. 5), dels om fri bestämmanderätt att göra ngt: frihet (se d. o. 9 a) l. rättighet. I .. kunne täncke hwadh machtt oss och hele Rijkett .. ther opå ligger, att thenn fogell (dvs. den fångne E. XIV) måtthe hålles i aghe och icke haffwe sitt sielffswoldh. Johan III (1569) hos Ahlqvist E14Lefn. 46 (rättat efter hskr.). (Människan) tagher then andeliga frijheetena, som oss .. så nådeligen giffuin är, och förwandlar henne i kötzliga wellust, meenande sigh haffua bekommit sielffswold til att göra hwad som henne lyster, och gåår ther medh emoot sin Christendom. PJGothus UndLära L 5 a (1592).
2) om förhållandet att utan tillbörlig hänsyn till andras intressen l. överordnades vilja l. lagar l. sedvänjor l. Guds vilja o. d. handla (bl.) efter eget gottfinnande l. ss. man själv vill; av regler obunden frihet att göra vad man vill (i sht förr äv. med bibegrepp av sysslolöshet l. lättja); brist på (själv)disciplin l. ordning; ofta (särsk. i fråga om barn l. ungdom o. d.) övergående i bet.: okynne (se d. o. 5) l. olydnad; äv. konkretare, om handling l. uppträdande o. d. som vittnar om sådana egenskaper; äv. oeg. l. bildl. Tw (Gud) äst wor käre fadher, läät oss thin fatigha barn, icke såå leffwa j sielffzwold effther wort sinne, ath (osv.). OPetri 1: 67 (1526). Will tu nu haffua et trygdt hwsholdh, / Så städh icke Pigan och Drengen sielfzwåldh. Aschaneus HwsRegl. 24 (1614). Siälffzwåld föder ondska .. (dvs.) Egenwillia giör treeska Barn. Grubb 716 (1665). Föräldrar böra .. hålla .. (barnen) til at altid hafwa något gott för hender och sydsla, intet låtande them gå fåfenga: föregå them med goda exempel. Och ingalunda gifwa them sielfwe tilfelle til sielfswold och odygd. Swedberg Cat. 59 (1709). Et litet sielfsvåld han ock ville våga / I närvaro utaf sin Rival. / Af sin Herdinna en kyss han stal. Envallsson Tunbind. 71 (1781). JGOxenstierna 4: 124 (1815; oeg., i fråga om vinrankas växtsätt). Ljusets självmedvetna riddarvakt (dvs. studenterna) med patentintelligens och auktoriserat självsvåld. Asplund Stud. 181 (1912). Nyromantiken hade .. ett starkt drag av individualism och självsvåld. Giertz Kyrkofr. 152 (1939). Dottern löd inte vinken att tiga. Hon syntes glömma vem hon talade till. Det var första gången sen jollertiden som hon ohedrade sig med självsvåld och förbjudet prat. Aronson FjärdeVäg. 55 (1950). — jfr PARTI-SJÄLVSVÅLD. — särsk.
a) i vissa uttr.; i ä. språkprov äv. med kvardröjande bibet. av 1.
α) ha (stort o. d.) självsvåld (jfr b, c), visa (prov på) självsvåld (resp. stort osv. självsvåld), uppträda (mycket osv.) självsvåldigt, vara (mycket osv.) självsvåldig; äv.: ha (stor) frihet att (självsvåldigt) göra vad man vill; numera nästan bl. i uttr. ha sitt självsvåld, uppträda på sitt självsvåldiga sätt l. (numera bl.) ha sin karakteristiska egenskap att vara självsvåldig. VgFmT I. 8—9: 79 (1538). Itt barn som haffuer sielffswold skemmer sina modher. Ordspr. 29: 15 (Bib. 1541). Man läter .. (barnen) haffua stoort och skadeligit sielffswåld. LPetri 1Post. M 2 b (1555). Vngdomen wil haa sitt sielffzwåld .. (dvs.) Vngdomen lijder intet giärna någon correction. Grubb 834 (1665). När som the (dvs. kvinnorna) gifte bli så wil the sielfswåld hafwa, / Och stackars mannen måst arbeta, träla, slafwa. Knöppel GudRådsl. B 1 a (1744). särsk.
α’) (numera föga br.) i uttr. ha mesta självsvåldet med ngn, uppträda mest självsvåldigt l. ta sig de största friheterna mot ngn; ha det självsvåldet att göra ngt, vara nog självsvåldig l. ta sig den friheten att göra ngt. Jag anmärkte .., at de som voro gifte ibland oss, fingo ha mästa sielfsvåldet med flickorna. Wallenberg (SVS) 1: 273 (1771). Jag hade det sjelfsvåldet att gå oanmält in. Weste FörslSAOB (c. 1815).
β’) (†) oeg., i uttr. ha sitt fria självsvåld, om gräs: få växa obehindrat. VetAH 1761, s. 64.
β) (†) få självsvåld(et), få tillfälle till självsvåld, få vara självsvåldig; få frihet att (självsvåldigt) göra vad man vill; vinna ett så l. så beskaffat självsvåld, vinna en så l. så beskaffad frihet att (självsvåldigt) göra vad man vill. VgFmT I. 8—9: 79 (1538: fåå .. Sielffzvållät). Hästen fick lagom och godt foder, god ans, lagom aga, mycken frihet och intet sjelfswåld. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Genom .. (min kamrats) faders död och min faders bortgång till kriget, hade vi båda vunnit ett gyllene sjelfsvåld. Hedborn Minne 18 (1835).
γ) (†) ge l. lämna ngn självsvåld, ge ngn frihet att (självsvåldigt) göra vad han vill, ge ngn fria tyglar o. d. Gieer man en tiähnare sielffzwåld, så klijfwer han snart på Hufwud. Grubb 417 (1665). Lemna ej barn sjelfsvåld. Weste FörslSAOB (c. 1815). jfr: Menige allmogen är så upstudsig .. och kyrkoherden, förmodligen medelst sin lämbnade sjelfsvåld, tillgifwen att de ingen sanning, som är honom emot, tillstå. Cavallin Herdam. 3: 16 (i handl. fr. 1749).
δ) (†) hålla mycket o. d. självsvåld med ngn, tillåta mycket osv. självsvåld hos ngn, låta ngn leva mycket osv. självsvåldigt; jfr HÅLLA, v.1 13. (Hon har) straffuet henne, att hon höldt så mykit sielffz wold medh sin son, och sade, att ther aff kommer skade, hwar hon icke lade näffzt vpå honom. 2SthmTb. 8: 303 (1591). UppsDP 19/9 1599.
ε) (numera föga br.) taga sig (ett odrägligt o. d.) självsvåld (jfr c), tillägna sig (ett odrägligt osv.) självsvåldigt uppträdande l. ta sig (odrägliga osv.) friheter; förr äv. (i uttr. taga sig självsvåld) övergående i bet.: ha det skönt o. göra vad man vill; äv. i uttr. taga sig det självsvåldet att göra ngt, ta sig den friheten att göra ngt. (Barnen) taga sigh sielfswåld, odygder och annat slickt, af .. theras fäders (alltför efterlåtna) gunst. Gustaf II Adolf 165 (1617). Det lilla lapris skrytet om alt hwad .. (den från utlandet hemkomne ynglingen) sedt, och de små sielfswåld han tager sig hemma, betyda ej annat, än en hemlig öfwertygelse om desz egen ofullkomlighet. Rothman Skäl 15 (1765). Han tager sig .. ett odrägeligt sjelfsvåld. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hemma kan man .. taga .. sig det sjelfsvåldet, att gå oklädd. Därs. (Sv.) Taga sig sjelfsvåld .. (fr.) prendre .. ses aises. Schulthess (1885).
ζ) (†) gå i l. nyttja sitt självsvåld, (ta sig friheten att) ha det skönt o. göra som man vill (obunden av regler); nyttja det självsvåldet att göra ngt, ta sig den friheten att göra ngt. Weste FörslSAOB (c. 1815).
η) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som öva l. föröva l. driva l. bedriva (sitt l. ett så l. så beskaffat) självsvåld, visa (prov på) självsvåld (resp. sitt l. ett så l. så beskaffat självsvåld) l. uppträda självsvåldigt o. d. Thyselius HdlLärov. 2: 25 (1612: öfwa). (Flickorna) deela Korgar vth .. / Förvthan all Försynen. .. / Hwad skulle ther aff ble, om thet skull länge töfwa / Och the än längre tijd, fing’ sådant sjelffswåld öfwa? CupVen. A 8 b (1669). Widekindi KrijgH 159 (1671: sin sielffzwåld bedrifwit). Brenner Dikt. 2: 32 (1720: drifwit). PH 5: 3051 (1750: föröfwat). Hjertats lilla Gud / Bland oss sit sjelfsvåld nöjdast öfvar. Envallsson Slått. 2 (1787).
ϑ) (†) handla efter sitt eget självsvåld, självsvåldigt handla efter eget gottfinnande. Schroderus Os. 1: 5 (1635).
b) (numera bl. mera tillf.) med tanke på yppighet l. överflöd l. överdåd i levnadsvanor l. lättsinnigt l. utsvävande leverne o. d.; stundom äv. i utvidgad anv., om egenskap hos ngt sakligt: luxuös bekvämlighet, överdådighet o. d.; förr äv. i uttr. ha stort självsvåld (jfr a α), leva i yppighet l. överflöd l. föra ett tygellöst l. utsvävande leverne o. d. OPetri Tb. 185 (1527: haffua). (Patienterna äro) icke .. komne (till Medevi) til at .. lefwa i kräsligheet och Sielffswåld, vthan i åhyggian at späkia sigh, och med all flijt sökia sin hälsa. Hiärne Suurbr. 78 (1680). Salongen med dess mjuka sjelfsvåld, dess dubbla mattor, dess kringbonade lyx af varma tyger, långhåriga djurfällar (m. m.). Benedictsson Folkl. 140 (1887). Ej ens i det ”den sexuella livstrons” evangelium, som .. predikats av Lawrence .. ligger det någonting av njutningslystnadens, libertinagets eller självsvåldets strandpyjamas- och baddräktsparadis. Hellström RedKav. 26 (1933). Att ta både socker och sylt till pannkakorna ansågs som självsvåld. Östergren (1938).
c) i fråga om frihet som författare (självsvåldigt) tar sig i fråga om uttryckssätt (i poesi) o. som innebär avvikelse från normalt språkbruk; i sht förr äv. i uttr. taga sig självsvåld, förr äv. ha självsvåld (l. det självsvåldet att göra ngt; jfr a α, ε), betecknande att ngn tar sig resp. visar prov på sådan frihet; jfr FRIHET 6 c, LICENS 5. Rudbeck Atl. 2: 16 (1689: hafwa). Det sielfzwåldet som Skalderna hafwa, att gifwa den ena Guden andra Gudars namn. Därs. 3: 440 (1698). Kolmodin QvSp. 1: Föret. B 3 b (1732: sig taga). (Poesiens) afvikelser från godt prosaspråkbruk ha af ålder benämnts licentia poetica, poetisk frihet eller poetiskt självsvåld. Beckman SvSpr. 238 (1904).
d) mer l. mindre personifierat; dels (i vitter l. högre stil) övergående till en beteckning för (sammanfattningen av) personer som uppträda självsvåldigt, dels (numera föga br.) om självsvåldig person. Han frågar med samma nit om Rimen rygga tankarne, som om sielfswåldet ryggar Förordningarne. Dalin Arg. 1: 51 (1754; uppl. 1733: egennyttige rygga). Jag för min del kände (av officerarna på karlbergsbalen) blott det lilla själfsvåldet Gerdt Odencrantz, Baron Vegesack och (osv.). Forsell Sällsk. 120 (1845). Jag (dvs. Gud) skall giva dem (dvs. invånarna i Juda rike) ynglingar till furstar, och barnsligt självsvåld skall få råda över dem. Jes. 3: 4 (Bib. 1917; Bib. 1541: barnslighe skola).
Ssgr (till 2): SJÄLVSVÅLDS-ANDA. jfr ande VIII 3. Gustaf III 1: 135 (1789).
-GÄST. (numera bl. tillf.) självsvåldig gäst. Nordenflycht QT 1746—47, s. 124.
-LYSTNAD. (numera bl. tillf.) jfr lystnad, sbst.2 1. Schönberg Bref 2: 43 (1778).
-RASERI. (numera bl. tillf.) jfr raseri 5 b. HA 9: 235 (1793).
-SINNE. (numera bl. tillf.) jfr sinne, sbst.2 9. Ekman Dagb. 24 (1788).
-TID. (numera bl. tillf.) tid som kännetecknas av självsvåld; särsk. om frihetstiden. Memoirer författade af StatsR. Frih. (Jacob) Adlerbeth, börjande med Sveriges förra sjelfsvåldstid och fortgående öfver 1789 års riksdag. BL 13: 139 (1846).
-TIDEVARV~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) jfr -tid. LFRääf (1865) hos Ahnfelt Rääf 232 (om frihetstiden).
-YRA. (numera bl. tillf.) (revolutions)yra kännetecknad av självsvåld (tygellösa lidelser o. d.); jfr -raseri. Möller 3: 1981 (1790).

 

Spalt S 3137 band 25, 1969

Webbansvarig