| Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SJÄLIG, adj.1
(†) själslig; själisk (se särsk. d. o. 1 b o. 2). Gudh (tog) rödachtigt Leer, / och giorde en Kropp wij skåde, / .. Then heter aff Paulo Siäligh, / Ty Siälen hon häfdar (dvs. besitter) thän. Bureus Nym. 3: 4 (1637). Lijka såsom nu alle Siälige och Jordiske Menniskior uhrstå och herkomma uthaf den Siälige Adam och Jordiske Menniskian, altså (osv.). Kempe Krigzpersp. 22 (1664). Det riktigt uppfriskade mig att se en hop (konstberidar-)konster med kroppen efter allt det konstsköna ”själiga” jag njutit (bl. a. i Rom o. Florens). Wennerberg Bref 2: 159 (1852).
Spalt S 3000 band 25, 1969