Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJATTLA, v. -ade.
Ordformer
(sch-)
Etymologi
[möjl. urspr. en ljudhärmande bildning av samma slag som SJATTRA (jfr nor. dial. skvatla, skrika (om skata l. sjöfågel), vid sidan av sv. dial. skvattra, skratta (om skata)); med avs. på bet. jfr sv. dial. skvattra, skratta (om skata), prata, sladdra (se SKVATTRA), snattra, snattra (om fågel), skvallra (se SNATTRA), tjattra, snattra (om fågel), sladdra (se TJATTRA); jfr ASundqvist i NysvSt. 1968, s. 43 f.]
(†) skvallra. Skada att den der Skit-Stroppen Nilsson skulle få väder på saken; nu går han och schattlar förstås! Strindberg Brev 3: 242 (1883). Har du gått och schattlat för .. (förläggaren) om Sv(enska) Ö(den)? Jag tyckte det rann ut något härom dan från Paris. Därs. 4: 32 (1884).

 

Spalt S 2803 band 25, 1968

Webbansvarig