Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SISARE si3sare2 l. SISSARE sis3are2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. SISAR, sbst.
Ordformer
(ciszere 1538. sijsar 1640. sisare 1743 osv. sissare 1881 osv.)
Etymologi
[fsv. sisar, n., sv. dial. sisare, sissar(e) m. m.; jfr ä. d. cisere, d. (dial.) sejser, siser; sannol. av en mlt. motsvarighet till mnl. cisoor, sisoor, av ffr. cisoire, vanl. pl. cisoires, cisors (varav eng. scissors, pl., fr. cisoires, pl., stor sax), av mlat. cisoria, till supinstammen av lat. caedere, slå, fälla, skära m. m. (jfr CESUR, CISELERA)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (liten) sax (i sht använd att klippa hår l. skägg med). VarRerV 34 (1538). Fatab. 1911, s. 91 (1784). Så kom hon äntligen på det rådet att bära en sisare .. i fickan (ss. skydd mot trolltyg). EWigström (1899) i Landsm. VIII. 3: 93. Nilsson BombiNick 105 (1946). — särsk. bildl., motsv. SAX, sbst.1 II 2 c α slutet. Hon veckla in den ene karen efter den andre i mord o förfalskning o tregifte .. o sen satt de i sisaren. Nilsson BombiNick 114 (1946).

 

Spalt S 2686 band 25, 1968

Webbansvarig