Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SIRA si3ra2, v.1 -ade (Botvidi 24Lijkpr. l 3 a (1619, 1628) osv.) ((†) pr. sg. -er AOxenstierna 5: 367 (1630); ipf. -de Westhius Vitt. 12 (1675)). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, BoupptVäxjö 1788 (: utziring), Eichhorn Stud. 3: 234 (1881)), -NAD (se avledn.), -NING; -ARE (numera bl. tillf., Schultze Ordb. 4120 (c. 1755)).
Ordformer
(sir- (sijr-) 1643 osv. zier- 16261914. zir- (zihr-, zijr-, zyr-) 16191885)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. sire av t. zieren, av fht. ziaren, avledn. av ziari, adj. (se SIR, sbst.2). — Jfr SIRERI]
1) (utom i a, b o. c β, δ numera mindre br.) = PRYDA 1; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om utsmyckning l. prydnad. Gudh .. skapade en skiön lustgård, zirade honom medh allahanda trää. Botvidi 24Lijkpr. l 3 a (1619, 1628). I ded vij Hennes M:ttz liik medh chrona och spira ziere, till ett tecken för efterkommandhom. AOxenstierna 1: 621 (1626). Alle Husen wore här (dvs. i Paris) zijrade utan på med Tapeter. OSPT 1686, nr 5, s. 6. Deras Excellenciers underdåniga yttrande: om icke generalernas uniformer måtte kunna ziras med guldsleiffer. Höpken 2: 124 (1748). De rum .. (konung Stanislaus) skulle bebo i kungshuset zirades praktfullt med siden och sammet. Crusenstolpe Tess. 4: 240 (1849). Genom en bred, med bildverk sirad ingång, .. kommer man till en .. i berget uthuggen fri gård. Sydow Lübke 66 (1867). (Biskopen) äger .. (då han utdelar nattvarden) ej något utöver de magiska krafter, som symboliseras genom hans gester, sirningen på hans klädedräkt, emblemen, de uttalade formlerna osv. Fehrman OrientK 40 (1920). Dalin Synon. 210 (1925). — jfr FÖR-, GULD-, UT-SIRA, BILD-, PÄRL-, ROKOKO-SIRAD samt BILD-SIRNING. — särsk.
a) (fullt br.) förse (ngt) med ornament l. ornerande mönster l. dyl., ornera; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning (förr äv. -ing) äv. konkret(are), om ornamentering l. ornament l. mönster. Tunga, sirade ekmöbler. Alla fahnorne å båda sijdor med kring strödde cronor af reent guld zijrade. MeddRiksheraldÄmb. 10: 176 (i handl. fr. 1683). (I en forntidsgrav) fanns fyrkantiga messingsplåtar. .. De äro sirade med ormslingor. Schück VittA 8: 221 (i handl. fr. 1826). Eichhorn Stud. 3: 234 (1881: siring). En med renässansdetaljer sirad trappgafvel. Hahr ArkitH 410 (1902). Munthe IslamK 277 (1929; abs.). Sirningen utföres med sirjärn eller getfot. HantvB I. 2: 272 (1934). Ett par kistor .. utan sirningar och med rejäla, smidda beslag. Martinson BakSvenskv. 170 (1944). (Huven till en predikstol) anströks med blå oljefärg och sirades med äkta guld och silver. Kulturen 1948, s. 24. — särsk. i sht boktr. med avs. på bokstav l. bokstäver i skrift l. tryck l. (skriv- l. tryck)stil: ornera (se d. o. 2 b); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. UB 1: 554 (1873; i p. pf., om tryckstil). Kapitelanfangerna (i den moderna upplagan av Olaus Magnus’ Historia om de nordiska folken) är enkla, bokanfangerna inramade och sirade. Ymer 1953, s. 270.
b) (i sht i vitter stil, fullt br.) i fråga om smyckande av en person l. ngns huvud l. hår l. ett föremål med (kransar o. d. av) blommor l. kvistar l. löv; ofta övergående i bet.: bekransa; äv. oeg. l. bildl., i fråga om markens förskönande med vegetation av ngt slag. Ther på haar Thammuz fölgt, hwars namn ock skulle firas / Hwart åhr widh Libanon, hans beeld (dvs. bild) medh krantsar ziras. Spegel TPar. 95 (1705). Jag (dvs. Ingeborg) vill vira / en krans af dem (dvs. jordens skönaste blommor) att Frithiof sira. Tegnér (WB) 5: 10 (1822). Kom, Maj, att ängen sira! Bonggren Förstl. 112 (1882). (Uppe från läktaren är det en vacker utsikt ned över) koret, som är sirat med ungt och ljusgrönt björklöv. Böök ResSv. 146 (1924). O huvud, som skall siras / Med ärekrans en dag, / Men nu med törne viras, / Dig ödmjukt hälsar jag. Ps. 1937, 95: 1.
c) i utvidgad l. bildl. anv.: (ut)smycka l. försköna (ngn l. ngt) o. d.; särsk. i fråga om att förse ngn l. ngt med ngt som sprider glans l. ära över honom resp. det l. länder honom resp. det till heder l. med ngt som utgör ngt värdefullt (särsk. värdefull egenskap) l. förbättrar ngt o. d.; förr äv.: hedra l. utmärka (ngn); jfr PRYDA 1 b. (G. II A. har adels-)Ståndet märkeligen zyrat och beprydhatt. RARP 3: 390 (1644). Hennes (dvs. den nyföddas) laater skal du (dvs. Venus) zijra med en ängla-täckligheet. Lillienstedt Vitt. 275 (1681). Den wackra lärdom och gåfwor dene person är med begåfwad och zirad. VDAkt. 1704, nr 10 (1703). Som Lampan utaf Guld gaf Templet dubbel prydna; / Så zirar Qwinnan ock sitt Hus med Tro och Lydna. Frese Sedel. 45 (1726). (En liten) lantgård .., / .. täckt belägen / Och sirad med en bördig mark. Bellman (BellmS) 10: 75 (1787). Så gudomlig är hon icke, / Så rikt med alla gåfwors wal ej sirad, / Att hon ju ej med fromt och ödmjukt sinne / Är willig till att lyda hwad ni bjuder. Hagberg Shaksp. 4: 249 (1848). — jfr DYGDE-SIRAD. — särsk.
α) = PRYDA 1 b γ. Baazius Posse 94 (1677). Den höga Fäst / .. / Må ziras med en Dickt som likar Hieltar bäst. Brenner Dikt. 1: 48 (1693, 1713). (E. Tegnér) kunde ännu sira jubelfesten .. 1843, med högtidstalet och dess vackra ”Epilog”. Hellberg Samtida 1: 117 (1870).
β) (i vitter stil, fullt br.) förse (muntlig l. skriftlig framställning) med stilistisk(a) utsmyckning(ar) l. förskönande tillägg o. d.; (med fina ord o. d.) utsmycka (stil l. språk o. d.); jfr PRYDA 1 b δ. (Vid inbjudan till de danska kommissarierna att komma till Elbing) skall Nicodemi blijffve bestående, allenest att han .. (det som han skall framföra) medh complementer zierer, att deres ankompst skall vara cantzlern kär (osv.). AOxenstierna 5: 367 (1630). (Efter trettioåriga kriget) blef språket mehr och mehr förderfwadt. Ty ingen Swensk mening kunde lyda wel, vtan man moste lika som hielpan och ziran .. med fremmande, helst med Fransöska ord. Swedberg Lefw. 453 (1729). Sirande af ett tal. Lindfors (1824). Han målade inte med granna ord, sirade inte med fina fraser. Grebst Bröll. 59 (1913). Stilen siras likaså med ”prunkord”. Tigerstedt NIllLittH 2: 6 (1956). jfr: Fast han än de fagra orden / Zirar med en deylig sminck. Runius (SVS) 2: 25 (c. 1699).
γ) [jfr β] beskriva (ngt) på ett vackert l. elegant sätt l. med vackra ord l. dyl. Hur Wänskap wara skall och räcka bör i Nöden, / Emellan äckta Folck, hon sannar sielf med Döden, / Dock om alt detta ej af mig fins Zirat nätt / Så wisen mig den Gunst, och kallen något rätt. Hesselius Zaletta Föret. (1740).
δ) (i vitter stil, numera bl. tillf.) med avs. på musikstycke l. melodi: smycka (med musikaliska prydnader; se PRYDNAD 4 c). Hvar polska sirad är med små variationer, / Som qvillra ömt och kärt i bittra semi-toner. Bellman (BellmS) 4: 136 (1771).
2) (utom ss. förled i ssgr numera bl. mera tillf.) = PRYDA 2. Dhet .. skulle zira huset at trenne tafler eller fönster der uthi blefwe insatte. RARP V. 2: 344 (1655). Hon ägde alla de kropps förmåner, som zira et skiönt Fruntimmer. Säfström Banquer. I 1 b (1753). Tvenne sorlande springbrunnar sira den lilla platsen utanföre (kyrkan). Nicander Minn. 1: 176 (1831). Ängarnas saftgröna mattor, hvilka så härligt sirades af prestkragarnas och hundlokornas hvita grupper. VerdS 21: 3 (1890). Rimfrost sirar varje gren. Knape Tank. 25 (1927). (En spets från Mockfjärd har) varit och är ett bruksföremål, en sirande kant, ett ornamentalt tillskott till dräkt eller inredning. Form 1940, s. 128. — särsk.
a) (†) i p. pr. i adjektivisk anv.: prydlig, vacker, som pryder sin plats. Alt som gull-införslen uti Europa tiltagit, så har ock skrif-trånad tillwuxit: Hwar och en någorlunda förmögen Man wil hafwa et sirande och nättbundit Bibliotheque. Tessin Bref 2: 217 (1754).
b) (†) om detalj i ngns utseende, mode, kläder o. d.: vara klädsam för (ngn), kläda l. passa (ngn); äv. närmande sig bildl. anv. (jfr c). Grå håår zijra een gammal Man. Celsius Ordspr. 12: 424 (1714). Långt hår sirar en människa. Schultze Ordb. 4120 (c. 1755). Skulle väl en vallmarsrock, skinnböxer .. (m. m.) zira oss bättre än vår nu vanliga klädedräkt. Sylwan Stångpisk. 160 (i handl. fr. c. 1770).
c) bildl., = PRYDA 2 b. Den gamble (polske) mannen (skall, då han beslogs med osanning,) hafva svarat: ”Såssom blomster och grääs ziera engiarne, så zierar och pryder lögn tahlet”. RARP 9: 142 (1664). De vackraste minnena sira / den lycka jag aldrig får. Dahlén Kväll. 29 (1921). särsk.
α) (†) om egenskap, beteende, handling, förhållande o. d.; dels: sprida glans l. ära över (ngn l. ngt), hedra (ngn) o. d., dels: anstå l. passa (ngn), vara klädsam för (ngn). Alla Christ- och lofliga dygder, som en Regent wäl anstå och zira. HC11H 5: 86 (1672). Nådiga åthäfwor .. kläda och sira Eder höga Person. Tessin Bref 2: 123 (1754). Tiga sirar en yngling. Schultze Ordb. 4120 (c. 1755). De dygder, som zira Höga Personer. HusgKamRSthm 1772, s. 549.
β) (†) om person (jfr γ): utgöra en prydnad l. heder för (ngt), sprida glans o. ära över (ngt) o. d.; jfr PRYDA 2 b β. LejonkDr. 95 (1689). (K. XI har) desz Konungslige Thron .. uti desz aldraprisligste Lifs- och Regements tid i högste måttan zirat och beprydt. HC11H 15: 185 (1697). Med helig undran jag tillber, / .. Det Guda barn jag födas ser, / Som verldens åldrar sirar! Thorild (SVS) 1: 20 (1778). särsk.
α‘) med obj. betecknande bänk, för att beteckna att ngn befinner sig på bänken o. därmed hedrar vad som äger rum i lokalen. Den vittra Amalia von Imhoff och flera med henne i hög själsodling täflande fruntimmer .. sågos hela terminer sira bänkarne i .. (Geijers) lärosal. Fries i 2SAH 23: 208 (1847).
β‘) hedra (en högtidlighet l. tillställning o. d.) med sin närvaro; (gm att vara närvarande) sprida glans över (en högtidlighet osv.); äv. närmande sig bet.: deltaga i firandet av (ngt), fira (ngt). OxBr. 12: 275 (1643). (Utanför Moskva mötes envoyén av en person) hafwandes medh sigh widh handen Tzarens Hästar, .. där till medh een dehl af Hoffolcket som hans intogh Zira skall. Barckhusen Cotossichin 73 (1669). Then stora hedren vederfors (mig), at .. flere förnäme Herrar och män .. hedrade mig, och intet litet, kan tro, zirade (disputations-)acten. Swedberg Lefw. 219 (1729). Mykkenheten af gäster sirar bröllopet. Schultze Ordb. 4120 (c. 1755). Nu stego alle up at Juleottan fira / Och denna högtidsdag på bästa sättet zira. Livin Kyrk. 94 (1781). särsk. i utvidgad anv., med obj. betecknande fröjd (med tanke på en glad fest) l. triumf (med tanke på triumftåg). Segern kämpar finner / På klippor och på vrak med sträckta vapen stå; / Och samlar, att triumphen sira / En här af fångar på de skär, / Som ännu dagens minne fira. Stenhammar 50 (1793). Vår fröjd I hafwen sirat, sköna damer, / Och satt ett fagert skick på denna fest. Hagberg Shaksp. 7: 25 (1849).
γ) (†) om person (jfr β), ironiskt, i uttr. sira galgen, undergå dödsstraff gm hängning; jfr PRYDA 2 b β slutet. KKD 2: 43 (1707).
δ) (numera föga br.) med avs. på muntlig l. skriftlig framställning l. språk l. dyl.: pryda (se d. o. 2 b γ), (ut)smycka. The mykla Fremmande ord, som förr fast i hwarjo rad och mening skulle mens wara med, och lika som hielpa och zira språket, the få nu effter hand sitt tilbörliga afsked. Swedberg Gr. 134 (1722). Dät sirar talet. Schultze Ordb. 4120 (c. 1755).
Särsk. förb. (till 1): SIRA UPP10 4. (i fackspr.) till 1 a, i fråga om förgyllning, med avs. på snideri: medelst vasst verktyg borttaga överflödiga delar av ett ss. grund pålagt lager kritfärg för att behålla snideriets exakta form; jfr efterskära. Eneberg Karmarsch 1: 226 (1858).
SIRA UT10 4. (utom i b, c o. d numera föga br.) (ut)smycka (ngn l. ngt), (ut)-pynta, göra fin l. prydlig. Broocman Hush. 6: 75 (1736). Lägg .. (salladen) sedan som en stierna eller i et hierta på en Saladier, och zira det ut med röbetor och kokade morötter skurna i strimlor eller rosor. Warg 95 (1755). Jag will i qwinnosköt min himmel söka / Och sira ut min kropp med bjefs och glitter. Hagberg Shaksp. 5: 70 (1848). En lång, en mager, gulblek man .. / .. klädd i svart från hufvud / Och ned till foten, sirad ut med perlor / Af kolsvart glans .. / .. — du ser min onda ande. Ridderstad SDikt. 3: 13 (1862). jfr utsira. särsk.
a) (†) refl.: smycka sig, kläda sig fint l. pråligt l. i högtidsdräkt; särsk. i uttr. sira ut sig med ngt, smycka sig l. prunka med ngt. Nordforss (1805). Meurman (1847).
b) (fullt br.) till 1 a: förse (ngt) med ornament l. ornerande mönster o. d.; äv. bildl., med avs. på nyhet l. rykte o. d.: förse (ngt) med ytterligare (uppdiktade) detaljer, utstoffera, utbrodera. Allmänheten klagar inte så sällan över .. (tidningsmannens) vederhäftighet. Men när den själv får sira ut nyheten, så kunde man i går se hur det går. GHT 1945, nr 63, s. 6. Man närmar sig (under Roms yngre kejsartid) ett skede, då man allt mer och mer började sira ut kärlen, särskilt med trådar. Kulturen 1953, s. 38.
c) (numera bl. tillf.) till 1 b: smycka l. pynta (ngt) med (kransar l. girlander o. d. av) blommor l. kvistar l. löv o. d.; äv. oeg. l. bildl., i fråga om markens förskönande med vegetation av något slag. Vår konst (är) en blomsterlögn, / Som brokigt sirar ut den svarta mullen / Med föregifven evig vår. Atterbom SDikt. 1: 269 (1810, 1837). Vårens grönska, hvilken kröner / det bord, vi sirat ut åt dig idag. Wecksell SDikt. 12 (1856).
d) (numera bl. tillf.) till 1 c δ, bildl.: förse (musikstycke l. melodi) med musikaliska utsmyckningar. (Han vet) att det inte är många som kan sira ut en B-dur vals så som han. Hembygden(Hfors) 1910, s. 350.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till sir, sbst.2): (1, 2) SIR-BÄNGEL. [jfr t. zierbengel] (numera bl. ngn gg i skildring av förh. på 1800-talet) sprätt, snobb, dandy, petimäter. LdVBl. 1836, nr 28, s. 2. Naumann GranskKr. 2: 68 (1881). Ekbohrn 366 (1904). jfr: På 1820—1830-talet fanns ett kotteri af unga adliga snobbar i Uppsala, som kallades ”Zierbenglar”. Ehrenheim Minn. 25 (1912).
(1, 2) -DANK, m. [av t. zierdank; senare leden är dank, tack, pris i tävling l. dyl. (se tack)] (†) pris utdelat för visad skicklighet vid ringränning. Ekeblad Bref 1: 205 (1652). Spegel GW 232 (1685).
(1 a) -FÖRGYLLA, -ning. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) förse (ngt) med förgyllt l. förgyllda ornament; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om sådant l. sådana ornament; jfr sirförgylld. KlädkamRSthm 1749, s. 315. 2UB 6: 584 (1904: sirförgyllningen).
-FÖRGYLLD, se d. o.
(1 a) -JÄRN. (i fackspr.) mindre skölp l. håljärn med halvmånformig egg, för användning vid sirning av träföremål. Lundell (1893). Ehrström Konsthantv. 177 (1924).
(1 a) -MEJSEL. [jfr t. ziermeissel] (†) av bleckslagare använd mejsel för utförande av utsirningar l. ornament i plåt l. dyl. JernkA 1833, s. 586.
(1 c δ, 2) -NEUM. [jfr t. zierneume] mus.-hist. av hakar (se hake, sbst.2 2 f) bestående neum (se d. o. 1) angivande utsirning av melodien, hakneum; i sht i pl. Moberg TonkHVäst. 1: 145 (1935).
(2) -RAND. [jfr t. zierrand] rand som tjänar till prydnad l. ornament. MeddSlöjdF 1891, s. 11.
(2) -VERK. [jfr t. zierwerk] (numera mindre br.)
1) ornament, ornamental utsmyckning; särsk. om mas- l. rosverk. Sydow Lübke ArkitH 392 (1869). Bronsen uppträder än som sirverk, än som sjelfständigt konstverk. UB 6: 254 (1874). AntT XV. 2: 82 (1894; om ros- l. spröjsverk). IllSvOrdb. (1964).
2) (rikt utsmyckat) prydnadsföremål. PT 1892, nr 93 A, s. 3.
Ssg (till -verk 1): sirverks-mönster. (numera mindre br.) jfr mönster, sbst.3 5. En mångfald af sirverksmönster i hvalfven (i byggnader i flamboyant stil). 2NF 8: 533 (1907).
Avledn.: SIRNAD, r. l. m. l. f. (numera föga br.)
1) prydnad (se d. o. 3). The sågo then store Konungens döda kropp vtbäras med thes förnäma Kongliga Zirnader. Peringskiöld Jord. 97 (1719). Därs. 119. jfr Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 29 (1930: blomstersirnad).
2) bildl.; jfr prydnad 4.
a) (†) = sir, sbst.2 3 a. Dhen som min högsta ziernad är, / Jag mehnar dig, Aurora skiär. Leyoncrona Vitt. 158 (c. 1685).
b) = prydnad 4 b. Heidenstam (1912) i HågkLivsintr. 21: 444. (Tegnér) ser framåt och uppåt (i Svea), tidens förlåt rämnar. .. Då blir honom den långsamma alexandrinen för tung med sina gustavianska sirnader. Dens. i 3SAH 28: 24 (1916).

 

Spalt S 2662 band 25, 1968

Webbansvarig