| Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SIPPRA sip3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (nästan bl. ss. senare ssgsled; Hygiea 1849, s. 696 (: blodsippring)); jfr SIPPER (se avledn.).
1) om vätska l. flytande massa l. ånga l. gas o. d.: rinna l. sila långsamt l. droppvis l. i en tunn l. nästan omärklig ström, tränga fram långsamt l. droppvis (genom porerna l. de små öppningarna i en genomsläpplig materia l. kropp l. ett ytskikt, t. ex. hud); förr äv. refl. Möller (1790). Sippra .. el. Sippra sig. Weste FörslSAOB (c. 1815). I granskapet af floder och sjöar sipprar äfwen watten från dessa genom jordlagren och fyller brunnarne. Berlin Lsb. 333 (1852). Picadoren (hade) med sin lans sårat tjuren i ryggen, och blodet började sippra nedför tjurens bog. Lagergren Minn. 3: 436 (1924). Han hostar och harsklar tills tårarna sipprar ur ögonen. Moberg Sedebetyg 351 (1935). — jfr AV-, BORT-, FRAM-, GENOM-, IN-, NED-, UT-SIPPRA m. fl. — särsk.
a) (mera tillf.) med konstruktionsväxling, med subj. betecknande den källa l. kropp varifrån ngt rinner; äv. med obj. betecknande vätska o. d.; jfr b. (Till vallmon:) Sippra i mitt öra / Lätt din underfulla saft. Wirsén Vis. 53 (1899). Sipprande grottor. Aspenström Hund. 35 (1954). Ampullerna i bagaget dövar ej, / kanylen till hjärtat sipprar sitt vatten. Sjödin AspTält 7 (1959).
b) bildl.: flyta l. komma långsamt o. droppvis l. sparsamt o. d.; särsk. om ljus: sila (se SILA 4 c), lysa svagt l. dyl.; äv. i anv. motsv. a. Det gifves snillen, hvilka, likt vissa källor, endast sippra, Vitalis var ett sådant. Sturzen-Becker 1: 84 (1861). Månljuset sipprar så blekt, som gärdade en osynlig mur omkring oss. Belfrage Väg. 118 (1918). I motsats till .. momentana folkförflyttningar stå de sekulära, som yttra sig som ett långsamt sipprande av människor från ett gammalt folkområde till ett nytt. Ymer 1941, s. 190.
2) [jfr eng. sip, smutta] (†) smutta l. läppja på (ngt). I och omkring vaktburarna sitta .. dagdrifvare dagen i ända sipprande kaffe ur äggkoppar. Stenfelt Skepp. 118 (1903).
SIPPRA BORT10 4. sipprande rinna bort (o. försvinna). NF 8: 145 (1884). jfr bortsippra. särsk. bildl. En hel månad sipprade omärkligt och hastigt bort. Törneros (SVS) 1: 375 (1826). —
SIPPRA FRAM10 4. Möller 2: 919 (1785). Blod som sakta sipprade fram i hårfästet. Gustaf-Janson ÖvOnd. 7 (1957). jfr framsippra. särsk. bildl.: så småningom l. sakta (o. liksom droppvis) komma fram o. d. CVAStrandberg 1: 353 (1862; om tal). På himlen sippra söderns stjärnor fram som klara bärnstensdroppar. Nyblom Golfstr. 43 (1911). Sanningen om första världskriget började några år efter dess slut att sippra fram. SvD(B) 1945, nr 297, s. 4. —
SIPPRA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM32 l. 40. långsamt l. droppvis rinna l. tränga igenom (ngt); äv. abs.; särsk. bildl. NordT 1884, s. 49 (bildl.). Så mycket har emellertid sipprat igenom att ingen kan vara i tvivelsmål om att det tyska försvaret brutit samman åtminstone på ett frontavsnitt. GHT 1945, nr 49, s. 10. jfr genomsippra. —
SIPPRA IN10 4. TT 1874, s. 198 (om vatten). Vallentin London 66 (1912; om dimma). jfr insippra. särsk. bildl.; särsk. om ljus: svagt lysa l. skina in. För fönsterna hängde hvita lakan, genom hvilka dagsljuset sipprade in. Strindberg RödaR 237 (1879). Sonja hade inte talat så diskret, som hon trodde. Det mesta hade sipprat in genom Britas öron. Beijer BritaGrossh. 329 (1940). —
SIPPRA NED 10 4 l. NER4. CVAStrandberg 3: 255 (1854; om dagg). särsk. bildl. Larsson Stud. 18 (1899). —
SIPPRA UT10 4. långsamt l. droppvis rinna l. tränga ut. Kådan sipprar ut genom barken. Weste FörslSAOB (c. 1815). Krusenstjerna Pahlen 5: 115 (1933; om blod). Det kröp i hans ben som om märgen i benpipan höll på att torka och sippra ut som sand. Aronson SångPolstj. 70 (1948). jfr utsippra. särsk. bildl. Tonerna från den väldiga regementsorkestern sipprade ut. Hellström Kusk. 198 (1910). Att ett avsevärt antal romaniord kunnat sippra ut i förbrytarspråk och slang måste (osv.). Etzler Zig. 246 (1944). särsk.
a) om rykte, uppgift, nyhet, hemlighet l. dyl.: långsamt l. så småningom bli känd l. bekant l. komma i dagen, läcka ut l. dyl. Emellertid sipprade hemligheten ut i Paris. HT 1902, s. 50. Åtskilligt har sipprat ut från försvarskommitténs arbete. SvD(B) 1947, nr 329, s. 4.
b) om ljus: sila ut, sakta sprida sig. Morgonrodnaden började sippra ut i öster. Böök ResSv. 66 (1924).
c) (†) refl., i uttr. sippra sig ut, om salt l. dyl.: långsamt tränga ut o. avsätta sig. Saltpartiklar sippra sig ut på ytan, till exempel, af pyramiderna, som deraf taga skada. Carlstedt Her. 1: 217 (1832). —
SIPPRA ÖVER10 40. långsamt l. droppvis rinna l. tränga (sig) över; särsk. bildl. Hedin GmAs. 1: 261 (1898). Fornv. 1933, s. 92 (bildl.).
-VATTEN. vatten som (ständigt) sipprar fram (ur mark l. från berggrund genom jordlager l. utmed berghäll l. dyl.). Fennia XLIII. 2: 78 (1921).
SIPPRA, r. l. f. (tillf.) ställe l. tillflöde varifrån vätska sipprar fram. HMartinson i BonnierLM 1937, s. 422.
Spalt S 2659 band 25, 1968