Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIMMA sim3a2, v.1 -ade, äv. (i pr. numera i sht i vissa trakter) -er, sam sam4, summo sum3ω2, summit sum3it2, summen sum3en2 (pr. sg. -ar Petreius Beskr. 1: 102 (1614) osv. -er VarRerV 52 (1538), Östergren (1938). — imper. sg. sim (simm) Schultze Ordb. 4097 (c. 1755), Ullman Präst. 112 (1907). simma Boivie SvSpr. 189 (1820) osv. — ipf. ind. sg. sam (-mm) Visb. 1: 31 (1572) osv. simmade Enberg SvSpr. 179 (1836) osv. — ipf. ind. pl. simmade Nordberg C12 1: 202 (1740) osv. summo (summe) Apg. 27: 42 (NT 1526: vthswmmo) osv. — sup. simmat Aurivillius Gr. 143 (1684) osv. summit (-et) Lælius Bünting Res. 1: 197 (1588) osv. — p. pf. simmad Strindberg SvÖ 3: 44 (1884) osv. summen KKD 1: 316 (1708: öfwersumna, pl.) osv.) vbalsbst. -ANDE, SIMNAD (†, Almqvist Törnr. 2: 323 (1849)), SIMNING; -ARE (se d. o.), -ERSKA (se avledn.); jfr SIM, sbst.1
Ordformer
(sem- 16111621. semm- 1572c. 1620. sim- 15821680. simb- c. 1730 c. 1740. simm- 1526 osv. swimm- 1708)
Etymologi
[fsv. sim(m)a, sema, sv. dial. simma, sem(m)a; jfr fd. suemme, sømme (d. svømme), fvn. svim(m)a, nor. dial. søma, svømja, svæmja, fsax. swimman (mlt. o. lt. swemmen), mnl. swimmen, zwimmen, swemmen (holl. zwemmen), fht. swimman (mht. swimmen, t. schwimmen), feng. swimman (eng. swim); möjl. till den rot som äv. föreligger i nor. dial. svamra, svamsa, sväva omkring, o. i SVAMLA; bortfallet av v i sv. utgår från sådana former som sup. summit där v ljudlagsenligt fallit före u; bet. 3 är sannol. uppkommen under påverkan av SVÄMMA. — Jfr SAMKOJAR, SUND, sbst., SVÄMMA]
1) om person l. djur: medelst (ändamålsenliga) kroppsrörelser hålla sig flytande l., vanl., flytande förflytta sig i vatten o. d. (äv. med bestämning betecknande kroppsrörelser l. vatten o. d.); om person ofta i fråga om idrottsutövning; ss. vbalsbst. simning äv. i konkretare anv., dels om simsätt l. simstil, dels om (simmares prestation vid) simtävling o. d.; äv. i utvidgad anv., ss. förled i ssgr betecknande föremål med vars tillhjälp en person kan hålla sig flytande utan simrörelser. Änderna simma på vattnet, på ån, på sjön. Mannen simmar i, under vattnet. Han simmar i sjön, över floden, till stranden, i land. Han simmade med kraftiga simtag. Hon simmar på rygg, på sidan. Simma med l. på simdyna. Simma med kläderna på, särsk. vid avläggande av simprov l. vid simuppvisning. Apg. 27: 43 (NT 1526; om person). Simning är en af de helsosammaste och angenämaste kroppsöfningar. Hagdahl Fråga 128 (1883). Gammelgäddan kom simmande utefter stranden. Forsslund Djur 172 (1900). Detta simsätt (dvs. en art av överarmssimning) kallas i Tyskland av okänd anledning ”spansk simning”. IdrB 7: 71 (1916). De bägge lagens sista män .. gjorde storartade simningar men kunde icke ändra på avstånden till varandra. IdrBl. 1925, nr 27, s. 10. (År) 1896 upptogs simning i Olympiska spelen. SvUppslB 24: 830 (1935). Den elementära simningen har ur säkerhetssynpunkt stor betydelse för varje människa. IdrIMar. 1935, s. 93. — jfr AV-, BORT-, IN-, KAPP-, KRING-, OM-, RYGG-SIMMA m. fl. samt ARM-, BEN-, DISTANS-, HUND-, INDIAN-, KAST-, KLÄD-, KONST-, LÅNG-, LÄNGD-, RYGG-, STRÄCK-, TÄVLINGS-, UNDERVATTENS-SIMNING m. fl. — särsk.
a) i ordspråk l. ordspråksliknande uttr. Gott är simma när annan håller huffuudet vp. SvOrds. A 7 b (1604). Hägeren lastar Wattnet, effter han intet kan simma. .. (dvs.) Mången lastar dhen Fohlan han giärna åtte. Grubb 360 (1665). Swårt att simma emot strömmen. Wensell Ordspr. 72 (1863). Man lär sig icke simma, förrän man gått i vattnet. Rydberg Brev 2: 32 (1864). Han simmar som en sten, och dyker som en spåna. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) med obj. (l. adverbial) betecknande simsätt l. sträcka l. prestation o. d.: simmande förflytta sig medelst (visst simsätt) l. tillryggalägga (viss sträcka) l. utföra (viss prestation) o. d. (särsk. sport. i uttr. simma dött lopp l., elliptiskt, simma dött, i fråga om förhållandet att vid ett tävlingslopp i simning två l. flera tävlande uppnå lika resultat); i sht förr äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om tid: som åtgår l. åtgått till simning (en viss sträcka). UpsP 1858, nr 65, s. 2 (: simma hundsim). (Han) segrade på en simmad tid af 1 min. 10 sek. NTIdr. 1912, nr 51, s. 6. (Sälen) låter blott ögonen och nosen vara över vattnet, medan han långsamt simmar en lov runt en häll. Holmström LändStränd. 1: 94 (1913). Christie och Stedman simmade dött på 2,32 (min. vid uttagningen på 200 m). IdrBl. 1924, nr 84, s. 4. Håkan Malmroth .. sam dött lopp med (Bob Skelton). Därs. 1925, nr 2, s. 1.
c) i förb. med bestämning (l. förled i ssg) som betecknar resultat l. följd o. d. av simning; särsk. med refl. obj. o. predikativ betecknande resultat osv. Frostell IdrB 179 (1914). Man fruktade, att .. (Arne Borg) simmat sig ”blå” (dvs. uttröttad) på ett tidigt stadium. IdrBl. 1924, nr 160, s. 8. — jfr SLUT-SIMMAD.
d) i sht zool. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om djur: som kan simma, som kännetecknas av simförmåga; äv. i namn på djur, särsk. [jfr t. der schwimmende kopf] (numera bl. tillf.) i uttr. simmande huvudet, fisken Mola mola Lin., klumpfisk (jfr HUVUD 6 e). Florinus Nomencl. 102 (1678). Simmande hufvudet. 1Brehm III. 1: 317 (1876). DjurVärld 2: 361 (1961).
e) i sht mil. i utvidgad anv., med bestämning inledd av prep. med o. huvudord betecknande häst, i fråga om att en ryttare låter sin häst simma över vattendrag, medan han själv sitter i sadeln l. ligger i vattnet vid sidan om l. bakom, hållande i man resp. svans. (Härkuller) samm med Grollen öfwer stora Bält-älfwen. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). IdrIArm. 1926, s. 6.
f) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 5, 6); äv. med obj., motsv. b; jfr 4 (f). Hes. 32: 6 (Bib. 1541). Dessa sköna gudlösa (dvs. nöjeslystna o. vällustiga kvinnor), som simma / I glädjens haf. JGOxenstierna 4: 408 (1815). Såsom Moses i en låda, / Simmande en fuktig färd, / Menskan kommer till vår verld. CFDahlgren 2: 141 (1843). Hon sväfvade fram — jag ville nästan säga att hon simmade på tonernas vågor, så införlifvad var hennes dans med musikens både rytm och melodi. HLilljebjörn Hågk. 2: 17 (1867). — särsk.
α) i uttr. simma med l. mot strömmen, betecknande att ngn viljelöst går med på ngt l. anpassar sig efter rådande förhållanden l. gör som alla andra resp. gör (fruktlöst) motstånd mot ngt l. uppträder l. lever på ett sätt som avviker från gängse beteende o. värderingar l. dyl. (Statsmannen) skall icke simma med strömmen, men från det höga vårdtornet öfverskåda dess riktning. Strinnholm i 2SAH 19: 189 (1838). Simma mot strömmen .. (dvs.) göra fruktlösa ansträngningar. Sundén (1888).
β) (†) i uttr. simma under vatten, arbeta i hemlighet l. icke visa sina avsikter öppet l. möjl. [efter motsv. anv. av fr. nager entre deux eaux] bära kappan på båda axlarna. Ihre simmar här (dvs. i fråga om förslaget till räntmästare) under vattn för sin obligation till Hernberg uti Ihres processer. Annerstedt UUH Bih. 4: 379 (i handl. fr. 1775).
γ) (i vitter stil) om person som befinner sig ombord på l. färdas med båt l. fartyg: färdas (på vatten); jfr 4 b. Af Träd bygges wåra Skep, genom hwilka wi på kort tid simma runt om Jordklotet. VetAH 1740, s. 417. Att simma på en af vår tids snabba ångare fram och åter öfver Atlanten. Topelius Vint. II. 2: 5 (1882).
δ) röra sig (i luften l. rymden) på ett sätt som erinrar om l. liknar simning; särsk. i fråga om luft- l. rymdfärder: sväva l. ”flyta” l. ”segla”; i p. pr. mer l. mindre adjektiviskt äv. i utvidgad anv., om sätt att röra sig l. kroppsdels rörelse: som erinrar om l. liknar rörelse vid simning, särsk. dels om gång: skridande o. maklig, dels om gest: svepande. I hopen (prunkade) den ärbara Fru Ferrö, utmärkt med en simmande majestätlig gång. Wallenberg (SVS) 1: 189 (1771). (Hon) gjorde efter .. (den italienske operasångarens) simmande, koketta gester. Lundquist Konstn. 106 (1890). Den förste ”rymdsimmaren” .. simmade .. ungefär 5000 kilometer. DN(A) 1966, nr 71, s. 40. särsk.
α‘) i fråga om förberedande simundervisning på land; särsk. dels (motsv. b) i uttr. simma torrsim, göra simrörelser på land, dels ss. senare led i ssgn TORR-SIMMA o. ss. förled i ssgn SIM-BÄNK.
β‘) (i sht i vitter stil) om fågel: flyga l. sväva l. segla l. glida (med lätta vingslag utan att flaxa); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Nordforss (1805). Den stolte luftseglaren (dvs. en örn) .. samm på hvilande vingar allt högre och högre. Nicander Hesp. 86 (1835). Det är en lugn, simmande flykt (som karakteriserar bivråken). Rosenius SvFågl. 3: 164 (1929).
γ‘) (i sht förr) ss. vbalsbst. simning, benämning på lek där deltagarna, stående i två led mitt emot varandra o. hållande varandras händer, kasta en liggande person mellan sig längs ledet, så att han ter sig som en simmande fisk. Ödman VårD 1: 69 (1884, 1887).
2) bada (i hav l. sjö o. d.); utom ss. förled i ssgr numera bl. i Finl.; utan bestämd avgränsning från 1. (De) haffua summit medh Per slachters dräng som tå bleff af näcken grijpen. Hall KultInt. 78 (i handl. fr. 1637). Pastorn .. bad Olof komma med sig att simma. Söderhjelm Aho PrästHustru 35 (1893).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) låta (husdjur, i sht häst) simma, bada (husdjur, i sht häst, i hav l. sjö o. d.). Nordforss (1805). Det kan vid flera tillfällen vara fördelaktigt att låta simma djuren som skyddsmedel mot sjukdomar. Sjöstedt Husdj. 2: 142 (1862). En karl simmade hästarna borta vid färjan. Dahlgren SmStug. 155 (1894).
4) i utvidgad anv. av 1, om sak (jfr dock c α): hålla sig flytande l. flytande föras framåt l. röra sig i l. på vatten o. d. på ett sätt som i ett l. annat avseende överensstämmer med l. liknar simning (se 1); äv. allmännare: flyta (se FLYTA, v.1 I 1) l. driva (i l. på vätska). Föräldrarna skole lemna åth sine Barn sådana Egodelar, .. som tillika med Egaren, då han lider skepsbrott, kunna till lands simma. Fernander Theatr. 148 (1695); jfr 1. VetAH 1739, s. 11 (om växter). Man (kan) gje den tyngsta kropp den skapnad, at han skall simma i det lättaste fluido. Duræus Naturk. 80 (1759). Såsom mera egendomliga slag af rötter kunna vi anföra .. vattenväxters simmande rötter, som ej fästa sig vid jorden. Rebau NatH 2: 5 (1879). I båten, som var halv med vatten, simmade .. pappaskar. Hallström Händ. 126 (1927). — jfr AV-, IN-SIMMA m. fl. — särsk.
a) mil. om pansarvagn o. d.: flytande ta sig fram (på l. i vatten); i sht ss. vbalsbst. simning o. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Den simmande pansarvagnen. SvD(A) 1963, nr 295, s. 9. Inga förberedelser behövs för simning, man kör rätt i och vagnen flyter, sina 13,5 tons vikt till trots. Därs.
b) (i vitter stil) om båt l. fartyg o. d.: segla l. färdas. Nordenflycht QT 1745, s. 2. Heidenstam Vallf. 75 (1888).
c) i fråga om förhållandet att lätta, fasta partiklar i en vätska l. lätta beståndsdelar i en vätskeblandning flyta överst o. i bildl. anv. som ansluta sig härtill.
α) i uttr. simma ovanpå, flyta ovanpå; särsk. mer l. mindre bildl. (äv. med personsubj.: göra sig gällande på andras bekostnad o. d.). Feter Math simmar åfwan på och hindrar Smältningen. IErici Colerus 1: 376 (c. 1645). Man kan pröfva maltet derigenom, att man kastar en handfull i ett med vatten fylldt kärl; simmar det ofvanpå, så kan man vara försäkrad, att maltet erhållit den erforderliga graden af torkning. QLm. 2: 60 (1833). I .. (novellen) skildras en parveny av grövsta slag, som med all sin fräcka okunnighet ständigt klarar sig, simmar ovanpå och (osv.). OoB 1931, s. 396.
β) i de särsk. förb. SIMMA PÅ, ÖVER o. ss. senare led i ssgn ÖVER-SIMMA.
d) (†) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om ämne l. material: som kan flyta, vars specifika vikt är mindre än vattnets. De blåa indigosorterne indelas uti superfina, simmande blå, och fina blå. Almström Handelsv. 347 (1845). UB 4: 412 (1873; om tegel).
e) (numera föga br.) oeg., om vara l. varulast o. d. som befinner sig ombord på (o. transporteras av) fartyg: flyta (se FLYTA, v.1 I 1 c); i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. Köpmans kram, / Som på den Grek’ska siön från östra hamnar sam. Kolmodin QvSp. 2: 539 (1750). Simmande australiskt (vete). SD(L) 1895, nr 290, s. 2. särsk. [jfr t. schwimmende ladung] i uttr. simmande last, förr äv. laddning, flytande varulast. En simmande laddning. Jungberg (1873). Försäljningar af ”simmande laster” genom kommissionärer äro särskildt i England mycket vanliga. Lang FinlSjör. 1: 414 (1890). EkonS 2: 464 (1899: den simmande laddningen).
f) (i sht i vitter stil) i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 5), för att beteckna att ngt i ett l. annat avseende uppträder l. (kan) uppfattas ss. uppträdande på samma l. likartat sätt som ngt som simmar l. flyter l. driver på l. i en vätska; stundom svårt att skilja från 1 f, 5, 6. Palmchron SundhSp. 230 (1642). Sij nu har thess (dvs. en ung flickas) purpur roos / Summit utaf kinden koos. TRudeen Vitt. 258 (1686). När winet siuncker neder, så simma orden ofwan. Hiärne 2Hskr. 195 (c. 1715). Skogsvidderna summo ännu i ett knappt genomskinligt dimtöcken. Knöppel SvRidd. 71 (1912). Uppe i taken summo fuktfläckar. Krusenstjerna Pahlen 6: 330 (1935). Det där bleka ansiktet (på estraden), som liksom simmade mitt i orkesterbruset. Siwertz Förtr. 205 (1945). särsk.
α) om ö l. vattenkringfluten stad o. d.: vila (på vattnet o. d.), ”flyta”. När mäktig du (dvs. Gotland) samm, / Lik ett trollslott, på vågen. Sätherberg Blom. 1: 52 (1841). Staden, som simmar på vattnet (dvs. Sthm). Lagerlöf Holg. 2: 208 (1907).
β) om ngt som svävar l. tänkes sväva i luften l. rymden: sväva l. röra sig l. ”flyta” (i luften l. rymden). I luftens vida fält sågs Nordens flammor (dvs. norrskenet) simma. Creutz Vitt. 38 (1761). Vädret är lugnt, skyarna simma. Bellman (BellmS) 1: 187 (1770, 1790). Bifrosts höga bro / Med färgig båge sågs deröfver (dvs. över en lustgård) simma. Geijer Skald. 56 (1812, 1835). Jorden, allas vår ö där den simmar i stjärnornas väldiga arkipelag. Siwertz Jord. 102 (1936).
γ) om ansiktsuttryck l. sinnesstämning o. d.: vila l. sväva (över person l. persons anlete); om sinnesstämning o. d. äv.: vara utbredd l. sväva (över framställning o. d.). Det ljusets lugn, som speglar sig i de heligas ansigten och simmar öfver hela framställningen (dvs. målade scener på ett altarverk). Atterbom Minn. 212 (1817). Kring munnen simmar ett ständigt cyniskt eller ironiskt eller jovialiskt grymt småleende. Koch Arb. 130 (1912).
5) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 4, i förb. med prep. i, stundom äv. uti, förr äv. av, med person- l. saksubj., för att ange att ngn l. ngt överhöljes l. översvämmas l. flödar o. d. av ngt, i sht ymnigt fuktas av vätska (särsk. blod l. tårar); äv. (med personsubj.) för att ange att ngn vältrar sig l. frossar i ngt (särsk. vällust l. överflöd l. pengar o. d.); stundom svårt att skilja från 1 f, 4 f. Han ville lätha sina sängh simma hwaria natt j tåårar. OPetri 1: 97 (1526). När .. jorden simmar i rägn, .. wänder (osv.). Kling Spect. Aa 2 b (1735). Schultze Ordb. 4097 (c. 1755: af). Et prålande och i yppighet simmande Hof. Lagerbring 1Hist. 3: 216 (1776). När större delen av den världsdel vi bebo simmar uti blod .. simma vi uti punsch. Schröderheim (1795) i 3SAH LII. 2: 606. Gatorna (i Damaskus) simmade i smuts. Heidenstam End. 258 (1889). Du simmar i ord, du formligen simmar i ord, Harriet! Aronson Medalj. 73 (1935).
6) (i sht i vitter stil) i överförd anv. av 4, om vätska l. vätskesamling: rinna l. strömma l. flyta (se FLYTA, v.1 II 1) l. (böljande) utbreda sig; särsk. med bibet. av lugnt framåtskridande. Then stoore Ocean kring heela Werlden simmer. Spegel GW 90 (1685). Från aspens lund, der bäcken simmar. Atterbom 2: 385 (1827). Man fick sitt thé. .. Det samm i en stor (lackerad) skål. Almqvist Pal. 40 (1838). Fjerran derute / jemnadt det (dvs. havet) simmar. Hansson Nott. 31 (1885). jfr: För än iagh skulle digh min Käreste förgäta / .. För flöge watnet kring och summe måln och sky. Skogekär Bärgbo Wen. 94 (c. 1635). — särsk.
a) i uttr. simma i ngns öga o. d., om tår, betecknande att ngns öga tåras. En tår sam i mitt öga, då de vackra flickorna .. vinkade ett evigt farväl. Bergman VSmSkr. 5 (1816). Ej gnidarn väckes af den armes röst, / Ej af den tår, som i dess öga simmar. Sätherberg Dikt. 2: 19 (1844, 1863).
b) i utvidgad anv.; särsk.
α) om föremål av fast konsistens som kan anta ett böljande utseende: bölja l. svalla; vaja; jfr 4 f β. Med Himla bågens pragt, dess (dvs. den skönas) hår i skyar simmar. Lidner (SVS) 3: 116 (1788). Linongen kring mitt väsen samm. Widström Vitt. 17 (1799).
β) [jfr SIMMIG 2] vara oklar l. obestämd l. konturlös, flyta (se FLYTA, v.1 II 1 d δ); äv. om öga o. d.: vara l. verka simmig (se d. o. 2 a); i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: oklar l. suddig l. simmig (se d. o. 2), äv. ss. adv. Hur trånfullt simmar ögat af gagat (på en italienska)! Snoilsky 1: 23 (1869). Hvad som (efter uppvaknandet ur en sömn med drömmar) mötte hennes blick fick simmande, glidande, ovissa konturer, dem hon mera kände än såg. Hallström Purpur 115 (1895). (Hon) såg, hur leendet flög kring hans mun och hur fingrarna dansade (på flöjten) och ögonen dansade med, simmande blanka. Dens. Brilj. 84 (1896). Jag gråter och får ej ens torka mig; / två steg framför mig tror jag knappt jag ser, / ty allting simmar — ingenting är klart. Dens. Sagodr. 140 (1910). särsk.
α‘) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] i uttr. simma för ngns ögon l. ögonen o. d., vara suddig l. dimmig l. konturlös för ngns ögon osv.; äv. opers. Alt sam för hans ögon. Cederschiöld Riehl 1: 21 (1876; t. orig.: es verschwamm ihm alles vor den Augen). Det sam för ögonen och jag kände mig illa till mods. Sundblad GBruk 73 (1881).
β‘) [jfr 5] i uttr. simma som i ngt, om öga: vara simmig o. verka som ngt. Krusenstjerna Pahlen 4: 91 (1933). Ögonen (på den berusade) simmade som i talg. Hammenhög Torken 233 (1951).
Särsk. förb.: SIMMA BORT10 4. jfr bortsimma.
1) till 1: simmande avlägsna sig. Dähnert 292 (1746).
2) till 4, om sak: flyta bort. Selander LevLandsk. 35 (1955; om isstycken).
3) (i sht i vitter stil) till 5, i uttr. simma bort i ngt, om person: försjunka i ngt l. hänge sig åt ngt. Bort i gudaminnen simmar / Jag. Almqvist RMar. 67 (1834).
SIMMA EFTER10 32, äv. 40. särsk. till 1: simmande följa efter (ngn l. ngt) l. simma för att hämta (ngt). Weste (1807). Melin VikSaga 92 (1910; abs.).
SIMMA FRAM10 4.
1) till 1: simmande ta sig l. bege sig fram (ngnstädes). GFGyllenborg Vitt. 1: 154 (1762, 1795).
2) (i vitter stil) till 1 f γ, 4 b, om (person ombord på) fartyg o. d.: segla l. färdas fram (ngnstädes). Wallenberg (SVS) 1: 201 (1771; om personer ombord på båt). Därs. 283 (om fartyg).
3) till 1 f δ: sväva l. skrida l. ”segla” fram. CupVen. A 1 b (1669).
4) (i vitter stil, numera bl. tillf.) till 4 f α, om ö l. land o. d.: ”segla” fram. Som högtidsklädda långskepp / summo Vermelns holmar fram. Fröding Guit. 17 (1891); jfr 2.
5) (i vitter stil, numera bl. tillf.) till 6; särsk. i utvidgad anv., om ljus: välla fram l. dyl. Benedictsson Folkl. 140 (1887).
SIMMA FÖRBI10 04.
1) till 1: simmande passera förbi (ngn l. ngt). Cellarius 126 (1699); möjl. icke att fatta ss. särsk. förb. Weste (1807).
2) till 4, om sak: flyta förbi (ngn l. ngt); äv. (i vitter stil) dels om fartyg o. d. (motsv. simma, v.1 4 b), dels bildl. (motsv. simma, v.1 4 f β). Carlén Köpm. 1: 433 (1860; om moln). Hamnens skepp som skuggor simma / dem (dvs. de på ett fartyg ombordvarande) förbi. Tavaststjerna Morg. 20 (1884).
SIMMA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM32 l. 40. till 1: simmande passera igenom (ngt); särsk. (sport.) i vattenpolo: simmande passera (en motståndares försvar). Weste (1807). IdrBl. 1924, nr 94, s. 2 (abs.; i vattenpolo).
SIMMA IKRING, se simma omkring.
SIMMA IN10 4. jfr insimma.
1) till 1: simmande förflytta sig in. Cellarius 126 (1699).
2) till 4, om sak: flyta l. driva in; äv. (i sht i vitter stil) bildl. (motsv. simma, v.1 4 f). Tollin Dikt. 83 (1844; om solstråle).
SIMMA KRING, se simma omkring.
SIMMA OM10 4. till 1; särsk.: simma förbi (ngn l. ngt). Klint (1906). jfr omsimma.
SIMMA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. jfr kringsimma.
1) till 1: simmande förflytta sig omkring (i krets(ar) l. hit o. dit l. från plats till plats); äv. med obj.: simmande färdas omkring (ngt). (Sv.) Simma .. omkring .. (lat.) obnatare. Lindfors (1824); möjl. till 2. Rebau NatH 1: 588 (1879). Auerbach (1913; med obj.). särsk. i utvidgad l. bildl. anv. (motsv. simma, v.1 1 f δ): förflytta sig l. sväva omkring (i luften l. rymden). SvD(A) 1965, nr 141, s. 7 (om rymdman).
2) till 4, om sak: flyta l. driva omkring (hit o. dit, från plats till plats); äv. oeg. l. bildl., särsk. (motsv. simma, v.1 4 f β): sväva l. flyga omkring (i luften l. rymden). Lenæus Delsbo 207 (1736, 1764; bildl., om fot i stor sko). Samtiden 1871, s. 223 (bildl., om moln). Däckgodset slet sig på natten och simmade omkring på däck. Lewenhaupt Pyren. 2 (1914).
3) (i vitter stil, numera bl. tillf.) till 6 b β, om blick l. öga: irra l. flacka omkring oklar l. dimmig l. frånvarande. TRudeen Vitt. 226 (1691).
SIMMA OPP, se simma upp.
SIMMA PÅ10 4.
1) till 1; särsk. (numera i sht vard.): simma oförtrutet l. ihärdigt; äv.: öka simhastigheten. Simma på, så du hinner i kapp’en! Landsm. XVIII. 10: 23 (1901). Lagerlöf Holg. 2: 173 (1907).
2) (†) till 4 c β: flyta ovanpå. I hennes (dvs. syndens) skål / Thet söta simmer på, thet beska fyller mål. Kolmodin QvSp. 1: 424 (1732).
SIMMA UNDAN10 32, äv. 40. till 1: simmande förflytta sig undan. Weste (1807).
SIMMA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1: simmande bege sig l. ta sig upp; äv. (vard.) med obj.: simmande upphinna (ngn). Cellarius 114 (1729). Han simmer snart upp oss. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) till 4, om sak: komma upp (till ytan av en vätskemängd), flyta upp; äv. (i vitter stil, numera bl. tillf.) i oeg. l. bildl. anv., särsk. (motsv. simma, v.1 4 f β): svävande l. fladdrande stiga uppåt (i luften l. rymden). Nu samm (rosen-)Bladet å nyo up i den skära luften. Enbom Gessner 106 (1794). Simma upp .. (dvs.) flyta upp i vattubrynet. Weste FörslSAOB (c. 1815).
SIMMA UT10 4.
1) till 1: simmande bege sig l. ta sig ut. Cellarius 114 (1699). särsk. (†) i det bildl. uttr. simma ut på djupet med ngt, fördjupa sig i ngt. Broman Glys. 3: 316 (c. 1730).
2) till 4, om sak: flyta l. driva ut; äv. (i sht i vitter stil) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. simma, v.1 4 f), särsk. (motsv. simma, v.1 1 f β): sväva l. ”flyta” ut (i luften l. rymden). Atterbom (1855) i 3SAH LV. 2: 158 (i bild). Wieselgren ÖBord 229 (1882; om toner).
SIMMA ÖVER10 40.
1) till 1: simmande passera över (ngt). Thet är icke länge sedan kattan sam öffuer sundet, ty rompan ähr wååt än nu. SvOrds. C 3 a (1604); möjl. icke att fatta ss. särsk. förb. KKD 6: 76 (1708; abs.).
2) (†) till 4 c β: flyta ovanpå. Schultze Ordb. 4099 (c. 1755).
Ssgr (i allm. till 1): A: SIM-AND. [jfr t. schwimmenten, pl.] zool. fågel tillhörande en bland andfåglarna uppställd (på olika sätt avgränsad) grupp vars medlemmar simma men icke gärna dyka; numera bl. om fågel tillhörande gruppen Anatini inom familjen Anatidæ; i sht i pl., om gruppen Anatini (förr äv. allmännare, särsk. om familjen Anatidæ). 1Brehm 2: 510 (1875; i pl., om familjen). FoFl. 1950, s. 211.
(1, 2) -ANLÄGGNING~020. jfr -inrättning. Simfrämj. 1935, nr 3, s. 7.
(1, 2) -ANSTALT~02 l. ~20. [jfr t. schwimmanstalt] (numera bl. tillf.) jfr -inrättning. TIdr. 1883, s. 103.
-APPARAT. [jfr t. schwimmapparat]
1) (numera bl. tillf.) till 1: apparat l. redskap för att underlätta (inlärande av) simning. NF 14: 1095 (1890).
2) till 4: apparat l. organ med vars hjälp ngt flyter l. flytande fungerar; särsk. dels bot. om växtdel(ar) med uppgift att hålla vattenväxt flytande på l. i vatten, flytapparat (jfr -blad), dels (numera föga br.): flottör (jfr simmare 2). BotN 1876, s. 177 (om växtdelar). Areschoug Blad. 165 (1878; om blad hos växten Hydrocleis nymphoides (Willd.) Buch.). 2NF (1916; om flottör).
-ART. i sht sport. form l. slag av simning l. simövning. Nyblom Minn. 1: 100 (1904).
-BAD. [jfr t. schwimmbad]
1) (numera bl. tillf.) bad (se d. o. 1 a) med åtföljande simning. Robsahm NyttBad 24 (1814).
2) lokal l. anläggning för bad (o. simning); jfr -bad-hus. TT 1901, Allm. s. 142. —
-BADERSKA. baderska (se d. o. 2) vid simbad. SvD(A) 1966, nr 8, s. 21.
-BADHUS. (mera tillf.) = -bad 2. Tenow Solidar 2: 72 (1906).
-BAGGE. [jfr t. schwimmkäfer] (numera mindre br.) entomol. om skalbagge som lever i vatten; särsk. om individ l. art av familjen Hydrophilidæ; i sht i pl., dels (i sht i uttr. egentliga simbaggar) om familjen Hydrophilidæ, dels om familjen Dytiscidæ. Simbaggar. .. Man skiljer allt efter trefvarnes olika bildning (hos dessa) mellan 3 slägten: simbaggar, vattenbaggar och dykbaggar. Af de egentliga simbaggarne, Hydrophilus Geoffr., .. må nämnas den stora, bruna simbaggen, H. piceus L. Rebau NatH 1: 587 (1879). 2SvUppslB 7: 1049 (1948; i pl., om familjen Dytiscidæ).
-BANA. i sht sport. tävlingsbana för simning; numera företrädesvis om var o. en av de gm flytande markeringar utmärkta banor (var o. en vanl. av minst två meters bredd o. avsedd för en simmare) som en tävlingsbassäng l. tävlingsarena för simning är indelad i. Högberg Jim 15 (1909). (Bassängens) bredd passar för tio 2 m breda simbanor i bassängens längdriktning. TT 1944, s. 650.
-BASSÄNG. [jfr t. schwimmbassin] bassäng för simning l. simsport. Larsson Simsällsk. 64 (1860).
-BASTU. (föga br.) om bastu där bad i simbassäng l. öppet vatten erhålles (l. kan erhållas) i samband med bastubad. IdrBl. 1925, nr 31, s. 3.
-BEN. [jfr t. schwimmbein] zool. ben anpassat l. lämpat för simning; särsk. hos evertebrat (i sht insekt): tillplattat årliknande ben; jfr -fot 1. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 18 (hos hummer). 2Brehm 4: 109 (1888; hos insekt).
(1, 2) -BENKLÄDER. (†) simbyxor. Freja 1874, s. 95.
(4) -BLAD. [jfr t. schwimmblatt] (numera mindre br.) bot. hos vissa vattenväxter (t. ex. näckros): blad som i sig innesluter luftförande rum o. därför äger förmåga att flyta på vattenytan, flytblad. Nyman VäxtNatH 1: 267 (1867; hos grodnate). 2SvUppslB (1953).
-BLÅSA. [jfr t. schwimmblase, eng. swim-bladder]
1) (numera bl. tillf.) till 1: luftfylld blåsa använd vid (inlärande av) simning; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -dyna. Björkegren 1843 (1786). JVSnellman (1845) i FoU 20: 170 (i bild). Sundén (1888).
2) zool. till 1, hos fisk: blåsa som tjänstgör ss. hydrostatiskt organ (o. som hos vissa fiskar äv. fungerar ss. andningsorgan). VetAH 1806, s. 49.
3) (†) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 2, om blåsliknande utväxt l. svulst i karleden på häst; särsk. i uttr. skära simblåsan, skära upp ifrågavarande utväxt o. avlägsna den däri befintliga luckra bindväven. Somliga Hofslagare bruka at uttaga denna med wattn upfylda cellhinna och kalla det at skjära Simmblåsan. Florman HästKänned. 100 (1798). ARetzius hos Billing Hipp. 84 (1852).
4) bot. till 4, om var o. en av de luftfyllda ansvällningar på bålen hos vissa alger med vilkas hjälp dessa hålla sig flytande i vattnet. 2NF 25: 558 (1916).
-BOK. bok som ger instruktion i l. behandlar simning. DrunknRäddn. 2 (1813).
-BORGARE. [bildat (i analogi med medborgare, statsborgare) 1934 av journalisten D. Jonasson] i sht sport. om person som erövrat simborgarmärket. DN(A) 1934, nr 178, s. 11. Ssgr (i sht sport.): simborgar-märke. propagandamärke för simkunnighet, erhållet för utförd prestation. DN(A) 1934, nr 178, s. 11. -prov. prov för simborgarmärket. IdrBl. 1935, nr 82, s. 11.
-BORST. zool. grovt o. styvt simhår; vanl. koll. l. i pl. SvRike I. 2: 203 (1900; i pl., hos vattennäbbmus).
(1, 2) -BRALLOR ~bral2ωr, äv. -or, sbst. pl. [med avs. på efterleden jfr sv. slang- o. förbrytarspr. braller, brallor, dan. o. nor. slang- o. förbrytarspr. braller; av rommani brala, prala, byxor, av ovisst urspr.] (vard.) sim- l. badbyxor. Essén Brilj. 80 (1918).
(1, 2) -BRYGGA. i sht sport. brygga avsedd att användas av nybörjare i simning (i samband med instruktion vid förövningar i vattnet); äv. övergående i den allmännare bet.: badbrygga. Thavenius Siml. 14 (1901). (Föreningen) har fått bidra med 2.000 kr. .. till anläggande av en simbrygga vid friluftsbad. LD 1959, nr 129, s. 15.
-BRÄDA, äv. -BRÄDE. [jfr t. schwimmbrettchen] bräda använd vid (inlärande av) simning; jfr -bälte, -dyna. Ling TabSimunderv. 12 (1869).
(1, 2) -BYXA. [jfr t. schwimmhose] i sht i pl.: byxor (numera vanl. med korta ben l. utan ben) använda vid simning l. badning, badbyxor; jfr -benkläder, -brallor. Ahlman (1865).
-BÄLTE. [jfr eng. swimming-belt] bälte av korkskivor o. dyl. l. uppblåst med luft, använt för att hålla ngn flytande vid (inlärande av) simning; jfr -gördel. Nordforss (1805).
(1 f δ α‘) -BÄNK. (i sht förr) bänk för undervisning i torrsimning. 2NF 25: 570 (1916).
-DJUP, n. (tillf.) för simning tillräckligt vattendjup; jfr -vatten. Berg Sjöf. 20 (1910).
-DJUP, adj. (mera tillf.) tillräckligt djup för simning; i sht om vatten. TurÅ 1918, s. 233.
-DOSA. (förr) dosa (av zink) med god flytförmåga som fastgjordes på kroppen o. användes vid (inlärande av) simning. Norman GossLek. 75 (1878).
(1, 2) -DRÄKT. dräkt använd vid (tävlings)simning; äv. allmännare: baddräkt; jfr -kläder, -kostym. LinkBl. 1824, nr 66, s. 4. Jag hade sökt ut ett utmärkt badställe .. där jag .. kunde bada utan simdräkt. Lagergren Minn. 2: 138 (1923). särsk. (numera bl. tillf.): dräkt som håller ngn flytande, flytdräkt; jfr -tröja, -väst. Norman GossLek. 77 (1878).
-DYKA. (tillf.) dyka (ned i vattnet) från vattenytan; motsatt: störtdyka. 2NF 19: 223 (1913; om mås).
-DYKARE. zool. benämning på djur som äger förmågan att simmande röra sig under vattnet (för att där söka föda); motsatt: störtdykare. Nilsson Fauna II. 2. 2: 185 (1834).
-DYNA. dyna fylld med kork o. dyl. l. uppblåst med luft, som tjänar till att hålla en person flytande vid (inlärande av) simning; äv. (tillf.) i utvidgad anv., om utrustning avsedd att hålla stridsvagn flytande på vatten. WoH (1904). SvD(A) 1964, nr 182, s. 4 (för stridsvagn).
-ELEV. elev vid simskola l. hos simlärare l. siminstruktör o. d. JönkBl. 1853, nr 64, s. 1 (vid simskola).
-ELIT. sport. simmarelit. IdrBl. 1935, nr 70, s. 12.
-FENA. [jfr t. schwimmflosse, schwimmfeder]
1) jfr -organ 1. LittT 1796, s. 241 (hos valar).
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1; särsk. dels om fenliknande redskap avsett att anbringas på dykares fot för att underlätta simning, dels (mera tillf.) om missprydande veck som utgör en fenliknande utbuktning på klädesplagg. Högberg Vred. 2: 245 (1906). MärthaskolHb. 46 (1941; på klädesplagg). Fritz-Crone Cousteau TystV 7 (1954; om fenliknande redskap använt av dykare).
-FLICKA. i sht sport. simmarflicka. Landsm. XVIII. 10: 13 (1901).
-FLIK. zool. flik av simhud; särsk. om var o. en av de flikar som finnas på tårna hos vissa vattenfåglar. Nilsson Fauna II. 2. 2: 330 (1834; hos knipa). Kolthoff DjurL 454 (1900; hos säl).
-FOLK. i sht sport.
1) (numera bl. tillf.) simmarnation. Nyblom i 3SAH 8: 282 (1893).
2) sammanfattande, om personer som äro engagerade i l. intresserade av simning l. simidrott (särsk. om tävlingssimmare); jfr simmar-folk 2. IdrBl. 1924, nr 29, s. 1 (om tävlingssimmare).
-FOT. [jfr t. schwimmfuss]
1) fot anpassad l. lämpad för simning; särsk. zool. dels hos däggdjur l. fåglar l. groddjur som anpassats till vattenliv: fot med simhud mellan alla l. flertalet tår, dels (numera föga br.) om simben hos evertebrat; jfr -gren 1, -organ 1. Retzius Djurr. 152 (1772; hos fåglar). Trägårdh Skogsins. 34 (1914; hos skalbagge).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk.: simfena avsedd att användas på dykares fot. UB 7: 365 (1874; om anordning för framdrivande av ångbåt). SDS 1952, nr 131, s. 7 (om simfena).
-FRÄMJANDE, n. i sg. best., om den 1935 bildade Riksföreningen för simningens främjande. SvD(A) 1935, nr 138, s. 7.
-FÅGEL. [jfr t. schwimmvogel] (numera företrädesvis i icke fackmässigt spr.) fågel som simmar l. kan simma; särsk.: för vattenliv anpassad fågel utrustad med simorgan (i pl. i äldre zoologisk systematik äv. sammanfattande, om sådana fåglar). Wikforss 2: 574 (1804). Simfåglarna .. äro .. (numera) fördelade på olika ordn(ingar), ss. brockfågelartade fåglar, .. andfåglar, stormfåglar och lomfåglar. SvUppslB (1935). Ssg (företrädesvis i icke fackmässigt spr.): simfågel-art. FoFl. 1911, s. 167.
-FÄRDIG. färdig l. i stånd att (börja) simma; i sht om fågelunge: vars simorgan nått full utveckling. Ling TabSimunderv. 30 (1869). Duse Pingv. 159 (1905; om fågelungar).
-FÄRDIGHET~002, äv. ~200. färdighet l. skicklighet i simning, simförmåga. Ling TabSimunderv. 6 (1869).
-FÖRBUND. i sht sport. sammanslutning (omfattande ett landskap l. ett land l. ett antal länder o. d.) för främjande av simning o. simidrott; särsk. i uttr. Svenska simförbundet, namn på en år 1904 bildad sammanslutning med uppgift att främja simningen o. simidrotten i Sv. Svenska simförbundet. NTIdr. 1904, s. 484.
-FÖRENING. i sht sport. jfr -klubb. TIdr. 1883, s. 71.
-FÖRMÅGA.
1) förmåga att simma, simfärdighet, simkunnighet. Tranér Anakr. 2 (1825, 1833).
2) i sht sport. konkret, om talangfull simmare. IdrBl. 1924, nr 2, s. 1.
-GALA. sport. om (större l. viktigare) simtävlingar; särsk. om sådana som hållas under högtidliga l. uppseendeväckande former. IdrBl. 1925, nr 36, s. 8.
-GREN.
1) (†) om var o. en av en klyvfots båda grenar. Thorell Zool. 2: 413 (1865).
2) sport. tävlingsgren i simning. Olympiad. 1924, s. 241.
-GRÅSUGGA~020. [jfr t. schwimmasseln, pl.] (numera mindre br.) zool. likfoting tillhörande en (på olika sätt avgränsad) grupp vars medlemmar leva vid kusterna av varma hav (numera företrädesvis om likfoting av familjen Sphæromidæ); i sht i pl., om gruppen (resp. familjen). 1Brehm III. 2: 227 (1876). 4Brehm 14: 617 (1931; i pl., om familjen).
-GÖRDEL. [jfr t. schwimmgürtel, eng. swimming-girdle] vid simundervisning nyttjat hjälpmedel bestående av en gördel l. sele av tyg o. d., på ryggsidan försedd med ring l. hake, vid vilken en lina l. en stång kan fästas som handhas av läraren; äv. liktydigt med: simbälte; jfr -blåsa 1, -sele. Triewald Förel. 2: 93 (1736). Vid simning öfver strömmar och vattengrafvar brukades (under 1500-talet vid artilleriet) läderblåsor såsom simgördlar. Strindberg SvFolk. 1: 462 (1882). Simläraren höll i repet, som var fastgjort vid simgördeln kring pojkens liv. Östergren (1938). särsk. (numera bl. tillf.) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. Alla hafva vi känt ädla lorder, som skulle blifvit kuskar, jägare eller markörer, om de icke genom våra sociala simgördlar hållit sig ofvan vattnet. NordRevy 1895, s. 573.
-HALL. [jfr t. schwimmhalle, eng. swimming-hall] större hall l. hallbyggnad med simbassäng(er), ofta försedd med åskådarläktare; jfr -stadion. 2UB 1: 549 (1898). Ssgr: simhalls-bad. 1) (numera bl. tillf.) bad (se d. o. 1) i simhall. 2NF 25: 561 (1916). 2) simhall. UNT 1933, nr 221, s. 13. -sjukdom. i sht med. hudinfektion (i sht svampinfektion på fötterna) som förvärvas o. sprides i simhallar o. andra badanstalter. SvLäkT 1951, s. 2669.
-HALSDUK~02 l. ~20. (förr) uppblåst halsduk av gummityg avsedd (att bidra till) att hålla en person flytande (vid inlärande av simning l. i sjönöd o. d.); jfr -krage. JournManuf. 1: 187 (1825).
-HASTIGHET~002, äv. ~200. Östergren (1938).
-HINNA. (numera föga br.) simhud; äv. i utvidgad anv., om tunn hud mellan strålarna i (rygg)fena hos fisk. VetAH 1781, s. 226 (hos lom). Den ljusa simhinnan var kolsvart mellan två och ett halvt av abborrens ryggspröt. Schulze BöndSvFinl. 252 (1935).
-HOPP. hopp l. språng o. d. från högre belägen plats ned i vatten i förening med simning; särsk. sport. dels om hopp som utföres enligt bestämda regler från svikt l. fast hoppställning med huvud l. fötter före i vattnet, dels om gren av simidrotten, omfattande sådana hopp; jfr pik-, svikt-hopp. Rakt simhopp, simhopp utfört med rak kropp. Sthm 1: 506 (1897). Simhoppets tre tempon: upphopp, volt och ”öppnandet” (med nedslaget). Östergren (1938). Simhopp .. (dvs.) gren av simidrotten. BonnierLex. (1966).
-HOPPARE. sport. jfr -hopp. NordIdrL 1901, s. 341.
-HOPPERSKA. sport. jfr -hopp. SvD(A) 1921, nr 250, s. 11.
-HOPPNING. sport. (tävlings)idrott som består i utförande av simhopp; äv. om tillfälle (tävling) då sådan idrott utövas. NTIdr. 1912, nr 44, s. 9.
-HUD. [jfr t. schwimmhaut] i sht zool. om hud på l. mellan tårna hos många i vatten levande djur (som ger foten större effektivitet vid simning); äv. i utvidgad anv., om ss. missbildning förekommande större hudveck mellan fingrar l. tår hos människa; jfr -flik, -hinna. SP 1809, nr 31, s. 2 (hos vittrut). Wernstedt (1943; om hudveck hos människa). Ssg (i sht zool.): simhud(s)-försedd, p. adj. Östergren (cit. fr. 1915; om fötter).
(1, 2) -HUS. (numera nästan bl. i Finl.) hus l. husliknande byggnad som inrymmer anläggning för simning; särsk.: kallbadhus vid hav l. sjö o. d. NVexjöBl. 1847, nr 26, s. 2. Hufvudstadsbl. 1911, nr 216, s. 5 (om kallbadhus).
-HÅR. zool. om vart o. ett av de hår varmed extremiteterna hos vissa vattendjur äro utrustade o. som göra djuren bättre skickade att röra sig i vatten; vanl. koll. l. i pl., om hårbeklädnad av detta slag; i sht förr äv. i utvidgad anv., om flimmerhår; jfr -borst. Nilsson Fauna 1: 140 (1820; hos vattennäbbmus). Rörelsen (hos bakterierna) åstadkommes af ytterst fina simhår, som benämnas gisseltrådar eller cilier. LB 3: 61 (1902). Trägårdh Skogsins. 7 (1914; hos insekter).
-HÄNGANDE, p. adj. (†) om hållning l. ställning o. d.: som kännetecknas av att en person hänger mer l. mindre vågrätt i luften med framsidan nedåt, med axelbredds fattning om ett redskap (ribbstolsribba o. d.) o. med stöd för fötterna (vanl. av en medhjälpare); äv. i substantivisk anv., om sådan hållning l. (utgångs)ställning. Hartelius Sjukgymn. 42 (1870; i substantivisk anv.). Wretlind Läk. 2: 75 (1894; om hållning).
-HÄST. [jfr t. schwimmrösschen] zool. fisken Pegasus natans Lin., som lever i strandzonen i tropiska delar av Stilla o. Indiska oceanen; jfr häst 3 a. 4Brehm 12: 356 (1929).
-IDROTT ~02 l. ~20. om ss. idrott utövad simning; särsk. om tävlingssimning (omfattande snabbsimning, livräddning, simhoppning o. vattenpolo); jfr -sport. SvD 10/7 1898, Söndagsbil. s. 4. —
-IDROTTSMAN~002, äv. ~200. (mera tillf.) jfr -idrott. Landsm. XVIII. 10: 6 (1901).
(1, 2) -INRÄTTNING~020. inrättning för simning l. simsport; stundom äv. övergående i bet.: badinrättning (där möjlighet till simning ges); jfr -anläggning, -anstalt, -hall, -hus. LinkBl. 1824, nr 45, s. 1. Siminrättning, (dvs.) anstalt där tillfälle till bad ock simning finnes. Landsm. XVIII. 10: 8 (1901).
-INSTRUKTÖR. instruktör i simning. NordIdrL 1903, s. 217.
-JUBELMAGISTER~00020. (numera bl. mera tillf.) sport. = jubel-magister 2. TIdr. 1897, s. 161.
-JUNIOR. sport. jfr junior II 3. Simsport 1960, nr 10, s. 14.
-KANDIDAT. sport. (titel för) person som fullgjort vissa lättare prov i simning o. för detta promoverats; äv. dels om den därmed vunna värdigheten, dels sammanfattande, om de prov som skola fullgöras för vinnande av sådan värdighet; jfr -magister o. kandidat 5 a, b. LinkBl. 1824, nr 68, s. 1. IdrIMar. 1935, s. 273. Ssg (sport.): simkandidat(s)-märke. märke som tilldelas simkandidat ss. tecken på hans värdighet. Östergren (1938).
(4) -KISEL. [jfr t. schwimmkiesel] (†) porös kisel som en tid håller sig flytande i vatten. Berzelius ÅrsbVetA 1847, s. 42. Erdmann Min. 250 (1853).
-KLOCKA. [jfr t. schwimmglocke] zool. till ett paraplyformat simorgan formad individ hos vissa i kolonier levande evertebrater (särsk. rörmaneter); äv. om den klockliknande delen av kroppen hos fritt simmande medusor, klocka (se klocka, sbst. 2 e α). Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 541 (hos rörmanet). BokNat. Liv. 244 (1951; hos skivmanet).
-KLUBB. i sht sport. klubb för utövande av simsport; jfr -förening o. -sällskap 1. TIdr. 1882, s. 141.
(1, 2) -KLÄDER, pl. [jfr t. schwimmkleid] (numera bl. mera tillf.) jfr -dräkt. Wikforss 2: 574 (1804).
-KONST. (sim- 1805 osv. simme- 1771) [jfr t. schwimmkunst] om konsten att simma. Björnståhl Resa 1: 270 (1771).
-KONSTNÄR. [jfr t. schwimmkünstler] jfr konstnär 3; äv. om djur. UpsP 1859, nr 67, s. 1. FoFl. 1910, s. 50 (om djur).
(1, 2) -KOSTYM. [jfr t. schwimmanzug] (företrädesvis i Finl.) jfr -dräkt. Wallin Bref 145 (1847). HemVeckoT 1965, nr 27, s. 34. —
-KRABBA. [jfr t. schwimmkrabbe] zool. krabba tillhörande familjen Portunidæ, med brett o. tillplattat bakersta benpar tjänstgörande ss. simorgan; i pl. äv. om familjen. Thorell Zool. 2: 406 (1865; i pl., om familjen).
-KRAGE. [jfr t. schwimmkragen] (förr) med luft uppblåst krage (se d. o. 3) som fästes kring halsen o. användes vid (inlärande av) simning; jfr -halsduk. Norman GossLek. 75 (1878).
-KRETS. i sht sport. krets l. grupp av simmare (o. inom simningen verksamma tränare, ledare o. d.); i sht i uttr. i simkretsar; jfr simmar-krets. NordIdrL 1901, s. 359.
-KROPP.
1) (mera tillf.) till 1: simmares kropp. Landsm. XVIII. 10: 15 (1901).
2) (numera föga br.) till 4: flytkropp, flottör. GHT 1895, nr 257 A, s. 3. —
-KUDDE. [jfr t. schwimmkissen]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1: simdyna; särsk. om i sht förr använd simdyna bestående av en avlång tygpåse vars båda ändar äro fyllda med kork o. d., under det att den mellersta tredjedelen är tom. SvBot. nr 150 (1804).
2) (numera föga br.) till 4: kuddformig flytkropp, flytkudde. UB 7: 525 (1875).
-KUNNIG. [jfr t. schwimmkundig] som kan simma; äv. substantiverat; äv. bildl. LinkBl. 1824, nr 45, s. 1 (substantiverat). DN(A) 1964, nr 182, s. 17 (bildl., om stridsvagn); jfr simma, v.1 4 a.
-KUNNIGHET~002, äv. ~200. jfr -kunnig. HforsD 1875, nr 133, s. 1. Ssg: simkunnighets-prov. Östergren (cit. fr. 1922).
-KURS. jfr kurs 7. Landsm. XVIII. 10: 56 (1901).
-KÄGLA. (förr) om var o. en av två med rep förbundna, av successivt löstagbara korkskivor bestående käglor som användes för att hålla ngn flytande vid (inlärande av) simning. Norman GossLek. 76 (1878).
-LANDSKAMP~02 l. ~20. sport. landskamp i simning. IdrBl. 1935, nr 15, s. 7.
-LANDSLAG ~02 l. ~20. sport. jfr lands-lag, sbst.3 Simsport 1960, nr 2, s. 6.
-LEDARE. sport. jfr -ledning. Swing 1921, nr 45, s. 12.
-LEDNING. i sht sport. om ledning av simning l. simsport; vanl. konkret, om de personer som utöva ledningen för en simtävling l. en simmartrupp l. ett simförbund o. d. IdrBl. 1924, nr 75, s. 8.
-LEK.
1) om vattenlek utförd av simmande personer l. djur. Munsterhjelm FärdFjÖst. 170 (1922; utförd av sälar).
2) (i sht förr) i utvidgad anv., om sällskapslek som utföres med rörelser som likna simning; jfr simma, v.1 1 f δ. Topelius Dagb. 1: 82 (1833).
-LEKSKOLA~020. [jfr -skola] lekskola där små barn få lära sig umgås med vatten gm kallbad. GHT 1962, nr 110, s. 4.
-LEKTION. jfr lektion 4. Larsson Simsällsk. 21 (1860).
-LÄGER. simmarläger. IdrBl. 1924, nr 7, s. 1.
-LÄRA. jfr lära, sbst. 2. Ling GymnAllmGr. 97 (1840).
-LÄRARE. lärare i simning. NVexjöBl. 1847, nr 26, s. 2.
-LÄRARINNA ~0020. jfr -lärare. UpsP 1858, nr 65, s. 2.
-MAGISTER. sport. (titel för) person som fullgjort vissa svårare prov i simning o. för detta promoverats; äv. dels om den därmed vunna värdigheten, dels sammanfattande, om de prov som skola fullgöras för vinnande av sådan värdighet; jfr -kandidat o. magister 7 a, b. LinkBl. 1824, nr 45, s. 2. NordIdrL 1900, s. 261 (om värdighet). IdrIMar. 1935, s. 273. Ssgr (sport.): simmagister(s)-märke. märke som tilldelas simmagister ss. tecken på hans värdighet. StadgSvSimförb. 1911, s. 85. -promotion. PT 1845, nr 199, s. 2.
-METOD. jfr metod 1. Franklin Simk. 10 (1846).
-MÄRKE. sport. märke som utdelas för prestation(er) i simning l. simidrott. UNT 1933, nr 133, s. 8.
-MÄSTARE. [jfr t. schwimmeister]
1) (†) simlärare; jfr mästare 3. KrigsmSH 1803, s. 64.
2) sport. jfr mästare 7, särsk. 7 slutet. IdrBl. 1924, nr 74, s. 5.
-MÄSTARINNA 3~0020, äv. 10032. sport. jfr mästarinna 5 o. -mästare 2. SvD(A) 1921, nr 247, s. 9.
-MÄSTERSKAP~002, äv. ~200. jfr mästerskap 3 slutet. IdrBl. 1924, nr 47, s. 12.
-NATION. i sht sport. simmarnation. Frostell IdrB 165 (1914).
-OKUNNIG~020. som icke kan simma. IdrBl. 1935, nr 86, s. 11 (om folk).
-OKUNNIGHET~0102 l. ~0200. jfr -okunnig. TIdr. 1887, s. 189.
-ORGAN.
1) zool. till 1: för simning utbildat kroppsorgan; jfr -redskap 2, -tyg o. -ben, -borst, -fena 1, -fot 1, -hår, -skiva, -stjärt, -svans. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 92 (hos snäckor).
2) bot. till 4: organ hos växt som tjänar att hålla växten flytande på l. i vatten, flytorgan; jfr -blad. Areschoug Blad. 229 (1878).
-ORM. zool. i uttr. strimmig simorm [jfr t. streifenruderschlange], havsormen Distira cyanocincta Daud. 2Brehm 3: 144 (1887).
(1, 2) -PLAGG. (tillf.) jfr -dräkt. Upsala(A) 1929, nr 154 A, s. 6. —
-PLATS. [jfr t. schwimmplatz]
1) (numera bl. tillf.) till 1 (o. 2): plats där ngn l. ngt simmar (l. badar) l. kan simma (l. bada); jfr -ställe 1. Robsahm NyttBad 10 (1814).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 3: plats för badning av häst(ar); jfr -ställe 2. Ahlman (1865).
-POLYP. [jfr t. schwimmpolyp] zool. = rör-manet; jfr polyp 1. NF 14: 274 (1890).
-PREMIÄR. sport. om den första simtävlingen för säsongen l. på en viss plats l. ort o. d. UNT 1935, nr 151, s. 7.
-PRESTATION. i sht sport. Simsport 1960, nr 7, s. 12.
-PROGRAM. sport. program för simtävling l. simuppvisning l. simsäsong o. d.; äv.: tränings- l. tävlingsprogram för simmare. NordIdrL 1900, s. 327 (för simuppvisning). Swing 1921, nr 45, s. 12 (för simtävlingar).
-PROMOTION. sport. = promotion 4. LinkBl. 1824, nr 68, s. 1. NFSportlex. 6: 233 (1946).
-PROMOVERA. (tillf.) sport. = promovera I 5. Alving HemBäst 60 (1948).
-PROPAGANDA. sport. jfr propaganda 3. IdrBl. 1935, nr 55, s. 8.
-PROV. (sim- 1824 osv. simme- 1775) [jfr t. schwimmprobe]
1) i sht sport. till 1: prov (utvisande skicklighet) i simning (särsk. för simmärke o. d.). 1Saml. 7—9: 45 (1775). Bestämmelser för simprov för magister- och kandidatvärdigheterna. IdrIArmén 1926, s. 110.
2) till 4; särsk. tekn. om prov för utrönande av pappers motståndsförmåga mot genomslag av oljor o. d. (ingående i tryckfärger) l. limfasthet mot bläck, varvid papperet placeras o. under viss tid får flyta på ytan av den lösning det gäller, varpå graden av lösningens inträngande i papperet fastställes. HantvB I. 5: 310 (1937).
-PUBLIK. sport. publik vid simtävling l. simuppvisning. IdrBl. 1924, nr 17, s. 1.
-PUNGDJUR~02 l. ~20. [jfr t. schwimmbeutler] (numera föga br.) pungråttan Chironectes minimus Zimmerm., som gärna uppsöker vatten, simmar o. dyker bra o. har bakfötternas tår förenade gm simhud, pungutter, vattenopossum. NF 13: 430 (1889). 2NF (1916).
-REDSKAP~02 l. ~20.
1) redskap vid (undervisning i) simning. Grimberg SvFolk. 1: 546 (1913).
2) zool. = -organ 1; jfr redskap 3 a. Holmström Ström NatLb. 1: 70 (1851).
-REGEL. [jfr t. schwimmerregel] fys. om en av den franske fysikern A. M. Ampère formulerad regel enligt vilken nordändan av en av en elektrisk ström påverkad magnetnål rör sig åt vänster från en person sett som tänkes simma i strömmens riktning med ansiktet vänt mot magnetnålen; företrädesvis dels i sg. best., dels i uttr. Ampères simregel. Ampères ”simregel”. Moll Fys. 3: 60 (1899). 2SvUppslB 25: 1194 (1953; i sg. best.).
-REKORD. sport. NordIdrL 1900, s. 358.
-RIKTNING. riktning i vilken ngn l. ngt simmar. Hanström SådDjur 20 (1935).
-RÖRELSE. om rörelse som utföres vid simning; ngn gg äv. i utvidgad anv., om flimmerrörelse. Ling TabSimunderv. 27 (1869). 2NF 24: 206 (1916; om flimmerrörelse).
-SEGER. sport. Olympiad. 1924, s. 269.
-SEGRARE. sport. UNT 1932, nr 11322, s. 7 (i rubrik).
-SEGRARINNA3~0020, äv. 10032. sport. Östergren (1938).
-SEKTION. sport. sektion (av förening l. distrikt l. förbund o. d.) som omhänderhar simning l. simsport. IdrFinl. 4: 125 (1906).
-SELE. (numera bl. tillf.) = -gördel. Rydqvist (1840) i 3SAH LV. 2: 112. —
-SKICKLIGHET~002, äv. ~200. TIdr. 1894, s. 304.
-SKIVA. (numera mindre br.) om vart o. ett av de skivliknande simorgan som finnas hos kammaneter o. vissa kräftdjur. Thorell Zool. 2: 7 (1861; hos kräftdjur). Cannelin (1939).
-SKOLA. skola (anstalt l. kurs l. friluftsbad o. d.) för utbildning i simning; äv. i utvidgad anv., om meningsriktning beträffande simningens l. simundervisningens metodik o. d. DrunknRäddn. 2 (1813; i utvidgad anv.). BerRevElLärov. 1832, s. 34.
-SNÄPPA.
1) [fåglarna ha simflikar på tårna o. simma bra] zool. vadarfågel av släktet Phalaropus Briss. (som utgör det enda släktet inom underfamiljen Phalaropodinæ l. den stundom uppställda familjen Phalaropodidæ); äv. om detta släkte; i pl. äv. om släktet, underfamiljen l. familjen (förr äv. allmännare, om familj inbegripande äv. skärfläckor). Smalnäbbad simsnäppa, Phalaropus lobatus Lin. Nilsson Fauna II. 2. 2: 172 (1834; i pl., om familj inbegripande äv. skärfläckor). Dalin (1854; i sg., om släktet). NF 12: 1219 (1888; i pl., om underfamiljen). SFS 1907, nr 10, s. 5 (i pl., om släktet). BonnierLex. (1966; i pl., om familjen Phalaropodidæ). särsk. i uttr. brednäbbad simsnäppa (jfr 2), Phalaropus fulicarius Lin. Nilsson Fauna II. 2. 2: 173 (1834).
2) (†) i uttr. brednäbbad simsnäppa (jfr 1 slutet), myrsnäppa. ÖfversVetAFörh. 1868, s. 278. Ssgr (till -snäppa 1; zool.): simsnäpp- l. simsnäppe- l. simsnäpps-hona. Kolthoff DjurL 69 (1899). -släkte(t). släktet Phalaropus Briss. bland vadarfåglarna. Nilsson Fauna II. 2. 2: 172 (1834).
-SPEL. sport. i pl., om större simtävlingar (med festlig inramning), särsk. sådana som sträcka sig över två l. flera dagar. IdrBl. 1924, nr 89, s. 1.
-SPORT. jfr -idrott. TIdr. 1883, s. 71.
-STADION. [jfr eng. swimming-stadium] i sht sport. stadion med anordningar för tävlingar i simidrott o. försett med åskådarläktare. NTIdr. 1912, s. 243.
-STAFETT. sport. om lagkappsimning (utgörande ett slag av stafettävling, där en ny simmare i laget startar, när den föregående berör dennes startplats). IdrBl. 1935, nr 118, s. 14.
-START. sport. om start i ett tävlingslopp i simning; äv. (ngt vard.) om upptakt l. inledning till simsäsong l. simtävlingar o. d. Glänsande simstart (vid Parisolympiaden). IdrBl. 1924, nr 88, s. 1. NFSportlex. 6: 240, Pl. (1945).
-STARTER. [jfr eng. swimming-starter] sport. starter för tävlingslopp i simning. IdrBl. 1924, nr 91, s. 2.
-STIL. i sht sport. stil vid simning. IdrIMar. 1935, s. 100.
-STJÄRNA. sport. simmarstjärna. SvD(A) 1921, nr 247, s. 9.
-STJÄRT. (numera bl. tillf.) hos vissa vattendjur: stjärt l. stjärtliknande organ att simma med; jfr -svans. Thorell Zool. 2: 437 (1865; hos sugmask).
(2) -STRAND. (i Finl.) badstrand. Lönnrot 2: 804 (1880).
-STÅNG. stång använd vid simundervisning; särsk. dels om bambustång, i ena ändan försedd med en ögla av rotting som vid behov kan trädas under hakan eller i armhålan på en elev för att hjälpa denne, dels om stång som fästes vid simgördel. Blanche FlStadsg. 196 (1847; om stång som fästes vid simgördel). NFSportlex. (1945; om bambustång med ögla).
-STÄLLE.
1) (numera bl. tillf.) till 1 (o. 2), = -plats 1. KrigsmSH 1803, s. 63. Strömborg Runebg IV. 1: 209 (1896).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 3, = -plats 2. Weste (1807).
-STÄLLNING. ställning som intages vid simning. Ling TabSimunderv. 41 (1869). FoFl. 1949, s. 24.
(1, 2) -SUP. (†) = kall-sup 2 b. Topelius Dagb. 1: 91 (1833).
-SVANS. (numera mindre br.) hos vissa vattendjur (t. ex. grodlarver): svans l. svansliknande organ att simma med; jfr -stjärt. Marklin Illiger 278 (1818; hos insekt). NatLiv 1: 726 (1928; hos ung groda).
(4) -SÄCK. (förr) större säck av vattentätt material som, fylld med halm, användes ss. båt l. ponton vid övergång av vattendrag. PT 1914, nr 163 A, s. 3. SvFörsvar 1928, nr 2, s. 7 (använd ss. ponton).
-SÄLLSKAP ~02 l. ~20. särsk.
1) i sht sport. sällskap l. förening med uppgift att befrämja (undervisning i) simning o. utöva simidrott; jfr -förening, -klubb. DrunknRäddn. 2 (1813).
2) (numera bl. tillf.) oeg. (med anslutning till simma, v.1 4), om samling av föremål som flyta omkring på vatten. Atterbom Minn. 426 (1818; om flytande öar).
-SÄSONG. i sht sport. säsong för simning l. simsport. NordIdrL 1901, s. 324.
-SÄTT. i sht sport. sätt att simma. Gustavi Simk. 33 (1839). särsk. (sport.) i vissa uttr.
a) fritt simsätt, valfritt l. av regler obundet simsätt; äv. i utvidgad anv., om tävlingsmässig simning där det (med vissa undantag) står simmaren fritt att välja o. växla simsätt. NordIdrL 1903, s. 203. NFSportlex. 3: 433 (1940).
b) liksidigt simsätt, simsätt varvid kroppens högra o. vänstra sida arbeta samtidigt på likartat sätt. IdrBl. 1924, nr 40, s. 8.
-TAG. om varje regelbundet återkommande o. ss. enhetligt rörelseförlopp uppfattat tag l. svep o. d. med extremiteterna (hos människa i sht med armarna) som ingår i en simmande varelses rörelseschema; jfr simmar-grepp. Lära sig, kunna simtagen. Gustavi Simk. 22 (1839).
-TEKNIK. vid simning använd teknik. IdrBl. 1935, nr 69, s. 3.
-TEKNISK. jfr -teknik. IdrBl. 1924, nr 160, s. 4 (om prestationer).
-TRUPP. simmartrupp. 2NF 34: Suppl. 580 (1922).
-TRÄNING. i sht sport. Östergren (cit. fr. 1920).
-TRÖJA. [jfr eng. swimming-jacket] (†) jacka o. d. med insydda korkstycken l. dyl. l. uppblåst med luft, använd för att hålla ngn flytande (vid simning); jfr -väst o. kork-tröja. VetAH 1781, s. 324. Björkman (1889).
-TUR. om (vanl. kortare) tur som företas simmande; äv. oeg. (motsv. simma, v.1 1 f δ), om utflykt l. ”promenad” i rymden. Lönnrot 2: 804 (1880). SvD(A) 1965, nr 150, s. 4 (om promenadi rymden).
-TURNERING. sport. om turnering som omfattar tävlingar i simidrott. DN(A) 1924, nr 349, s. 20 (i vattenpolo).
-TYG. (numera knappast br.) = -organ 1. Holmström Ström NatLb. 4: 37 (1852; på ledmask). Cannelin (1939).
-TÄVLAN. simtävling. TIdr. 1882, s. 134.
-TÄVLING. tävling i simning; jfr -spel, -turnering, -tävlan. Lönnrot 2: 804 (1880).
-UNDERVISNING~0020. undervisning i (elementär) simning. Atterbom (1840) i 3SAH LV. 2: 114. —
-UPPVISNING~020. [jfr eng. swimming exhibition] av simmare utförd uppvisning i simning l. simsport. TIdr. 1882, s. 122.
-UTBILDNING~020. jfr -undervisning. TSvLärov. 1940, s. 230.
(1, 4) -UTRUSTNING~020. utrustning använd vid (inlärande av) simning l. för att hålla ngn l. ngt flytande på l. i vatten. SvD(A) 1964, nr 182, s. 4 (om flytutrustning på stridsvagn).
-UTTAGNING~020. i sht sport. om uttagning av tävlingsdeltagare till simtävling(ar). IdrBl. 1924, nr 56, s. 8.
-VATTEN. (numera bl. tillf.) om vatten(djup) lämpligt för simning. En .. ström med tillräckligt simvatten (för laxen). Molin SSkr. 217 (1894).
-VÄST. [jfr t. schwimmweste] (numera bl. tillf.) väst av kork l. med insydda korkstycken o. dyl. l. uppblåst med luft, använd för att hålla ngn flytande (vid simning), flytväst; jfr -dräkt slutet o. -tröja. Dagen 1897, nr 227, s. 2.
-ÖVNING. DrunknRäddn. 2 (1813).
B (†): SIMME-KONST, -PROV, se A.
C (numera bl. tillf.): SIMNINGS-ART. = sim-art. SvUppslB 24: 833 (1935).
-BAD. [jfr eng. swimmingbath] (†) = sim-bad 1. DA 1771, nr 143, s. 3. Hjelt Medicinalv. 2: 245 (1892; om förh. 1771).
-KONST. simkonst. Fischerström 1: 290 (1779).
-METOD. simmetod. SP 1809, nr 9, s. 3.
-MÄSTERSKAP~102, äv. ~200. simmästerskap. NordIdrL 1902, s. 241.
-SÄTT. simsätt. SvUppslB 24: 830 (1935).
-TÄVLAN. simtävling. Atterbom SDikt. 1: 232 (1809, 1837).
Avledn.: SIMMARE, se d. o. —
SIMMERSKA, f. till 1: kvinna som simmar l. kan simma; särsk.: idrottskvinna som ägnar sig åt tävlingssimning. Atterbom SDikt. 1: 232 (1809, 1837). IdrBl. 1924, nr 78, s. 3 (om idrottskvinna). jfr rygg-, tävlings-simmerska m. fl.

 

Spalt S 2481 band 25, 1967

Webbansvarig