Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SILLIMANIT sil1imani4t l. 0104, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. -ann-)
Etymologi
[liksom t. sillimanit, fr. sillimanite av eng. sillimanite; bildat till namnet på den nordamerikanske naturforskaren B. Silliman (1779—1864) medelst den i namn på mineral vanliga ändelsen -it; termen tidigast använd 1824 av den amerikanske vetenskapsmannen G. T. Bowen]
miner. lerjordssilikat som kristalliserar rombiskt i stängliga l. trådiga aggregat av gulgrå, grågrön l. brunaktig färg. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 204. JernkA 1906, s. 261.
Ssgr (miner.): SILLIMANIT-FÖRANDE, p. adj. om bergart: som innehåller sillimanit. GeolFF 1891, s. 137. —
-GNEJS. sillimanitförande gnejs. Ramsay GeolGr. 74 (1909).

 

Spalt S 2395 band 25, 1967

Webbansvarig