Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIGNORIA sin1jori4a, äv. 1032, r. l. f.; best. -an; pl. (mera tillf.) -or.
Etymologi
[jfr t. signoria (i bet. 1 o. 2), signorie (i bet. 1), eng. signoria (i bet. 1); av it. signoria, till signor(e), herre (se SIGNORE)]
1) om adel l. herrskap i Italien (äv. ss. titel l. tilltalsord för italiensk ståndsperson); numera nästan bl. (hist.) om regeringskollegium i vissa medeltida italienska stadsrepubliker (i sht Florens o. Venedig). Dalin 578, 707 (1871). Fursten lär vara sysselsatt med att uppdriva .. (sold för sina soldater) genom underhandlingar med den venetianska signorian. Lagerkvist Dvärg. 131 (1944). 2SvUppslB (1953).
2) (†) om ett svart slätt italienskt sidentyg. Synnerberg (1815).

 

Spalt S 2293 band 25, 1967

Webbansvarig