Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIDENE si3dene2, adj. oböjl.
Ordformer
(sidende 1639. sidene 1550 (: sidhenetygh), 1927 osv. sidhnne 1627)
Etymologi
[av mlt. sīden, motsv. fht. sīdin (t. seiden), avledn. av sīde resp. sīda (se SIDEN, sbst.); med avs. på bildningen jfr GYLLENE]
(numera bl. tillf., i vitter stil) som är av siden; som kännetecknas av (användning av) siden. Dee bestelte sidhnne vahrur haffuer jagh E. N. käre fru öffuerlefuereret. OxBr. 11: 419 (1627). Tidevarvet 1927, nr 20, s. 1 (om tidevarv).
Ssg: SIDENE-TYG. (†) sidentyg. G1R 21: 45 (1550).

 

Spalt S 2206 band 25, 1967

Webbansvarig