Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SHRAPNEL ʃrap4nel l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r. l. m.; best. -n; pl. -s; äv. SHRAPNELL ʃrapnäl4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(shrapnel (sch-) 1839 osv. shrapnell (sch-) 1915—1939)
Etymologi
[av eng. shrapnel, av namnet på den engelske officeren H. Shrapnel († 1842) som uppfann denna projektil; formen shrapnell beror på inflytande från t. schrapnell (av eng. shrapnel, se ovan)]
(numera bl. mera tillf.) mil. granatkartesch. Hazelius Artill. 160 (1839). Det går ett hvin uppe öfver skogen; en shrapnel. Berg Krig. 48 (1915). Granater plöja höstens gula fält; / shrapneller skaka trädens frukter ned. Rundt Allt 48 (1939).
Ssgr: A (numera bl. mera tillf., mil.): SHRAPNEL-ELD. (-nel- 1916 osv. -nels- 1915—1916) jfr eld 9 b. Ångström KrigLuft. 86 (1915). —
-HAGEL. jfr -kula. SvD(A) 1916, nr 20, s. 3. —
-HYLSA. jfr hylsa 1 e. Janson Vänsk. 167 (1925). —
-KREVAD. (-nel- 1916 osv. -nels- 1915) Cederschiöld Väntan 102 (1915). —
-KULA. kula i l. från granatkartesch. Knöppel Barb. 196 (1916). —
-MOLN. (-nel- 1915 osv. -nels- 1915) moln (se d. o. 3 a) bildat vid granatkarteschs krevad. Berg Krig. 159 (1915). —
-SKÄRVA. skärva i l. från granatkartesch. KampRFinl. 1: 72 (1918).
B (numera föga br.): SHRAPNELS-ELD, -KREVAD, -MOLN, se A.

 

Spalt S 2093 band 25, 1967

Webbansvarig