Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEX säk4s, räkn.
Ordformer
(sex 1526 osv. siex 1549. sis 1818. six 1818. siäx 1564. säx c. 16451904)
Etymologi
[fsv. säx, siäx, six; motsv. fd. sæx, siæx, six (d. seks), fvn. sex, nor. dial. seks, got. saíhs, fsax. sehs (mlt. ses), mnl. ses (holl. zes), ffris. sex, fht. sehs (mht. sehs, t. sechs), feng. siex (eng. six); jfr lat. sex (varav fr. six), gr. ἕξ, fir. se, sanskr. ṣáṭ; formerna six, sis äro lån från fr. — Jfr SENAR, SESTIN, SEXTA, SEXTE, SEXTING, SEXTIO, SEXTON, SJÄTTE m. fl.]
grundtal angivande ett antal som med en enhet överstiger fem; tal som i talserien har sin plats mellan fem o. sju; utom i löpande text vanl. skrivet ”6”, i vissa fall ”VI”; i folktron l. kulten äv. med magisk innebörd. Sex gånger. Sex hundra (600), sex tusen (6000), äv. sammanskrivna. Sex till antalet. Talet sex. Rum (nummer) sex (vanl. 6). Av syskonskaran äro sex ännu i livet. Sex roller utan författare l. söka en författare [efter it. sei personaggi in cerca d’autore], namn på skådespel av italienaren Luigi Pirandello. Sex daghar äro ther j måghen arbeta på kommen på them och laten heela idher, icke på sabbatz daghen. Luk. 13: 14 (NT 1526). Brage red omkull Walacken med Ryttaren, som satt på honom, så at alla sex benen stodo i wädret. Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740). (En man som utgav sig för profet) förkunnade, att Napoleon vore Antikrist själf och nu satt fängslad vid sju kedjor bakom sex murar och sju haf, men att han engång skulle slita af sina kedjor och öfvervinna hela världen. Gogol DödSjäl. 217 (1895). Sex såsom magiskt tal förknippades i grekisk-romersk folktro främst med kärleksgudinnan, vars planet namngav veckans 6:e dag. 2SvUppslB (1953). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) gm och förbundet med ett följande l. föregående grundtal från o. med tjugo för att bilda ett sammansatt grundtal. I sex och fyretiyo åår är thetta templet vpbygdt och tu wilt thetta vpreesa j tree daghar? Joh. 2: 20 (NT 1526). Sex och ottatiyo åår gammal. 1Mos. 16: 16 (Bib. 1541). (Vilddjurets) taal är sexhundrat sextiyo och sex. Upp. 13: 18 (Därs.; NT 1526: sextiyosex). Juslenius 70 (1745).
b) (numera föga br.) i uttr. på sex man hand, sex tillsammans l. i sällskap (jfr HAND 20 d). Meurman (1847).
c) (numera bl. mera tillf.) i uttr. mellan sex ögon, i slutet sällskap om tre personer; jfr FYRA, räkn. I c. En innerlig djupkänslighet, som .. ej sällan — och stundom med stark rörelse — emellan fyra eller sex ögon afkastade slöjan. Atterbom Minnest. 2: 212 (1853).
d) i vissa elliptiska uttr.
α) vid angivande av klockslag. Klockan sex. Klockan är sex. Tio minuter över sex går tåget. I the mindre Städer, begynnes (ringningen till ottesången) Klockan fem, och ringes samman något för sex. Kyrkol. 2: 4 (1686).
β) vid angivande av betyg enligt en sifferskala. IKadettKrigssk. 1868, s. 5. Du är ju ganska begåvad, till exempel (sade tant Agnes). — Jag hade bara sex i matematik, sade Elisabeth. Bergroth Elisabeth 49 (1925). Kadetten började med månadsbetyget 6. .. Andra året kunde betyget nå upp till 10. Ekstrand Karlbg 151 (1937).
γ) (numera bl. ngt vard.) vid angivande av penningsumma, liktydigt med: sex kronor (l. ä. motsvarigheter till detta mynt); särsk. vid angivande av penningsumma i kronor o. ören. Biljetten kostar sex och tjugofem (i regel skrivet 6,25 l. 6:25). Ärsättning .. (för obetalda räntor) fordrades (av kronan) för alla åren ifrån köpets slut, med interesse (dvs. ränta) til 6 för hundrade. Schönberg Bref 3: 218 (1778).
δ) i sht spelt. om de sex prickarna på en sida av tärning. Sex dus; se DUS, sbst.2 slutet. Sex tre &c (i brädspel). Weste (1807). särsk.
α‘) i uttr. sex ess, om (resultatet av) tärningskast med två tärningar av vilka den ena kommer upp med den sida som har sex prickar, den andra med sidan som har en prick; särsk. i utvidgad anv., om tärningsspel (för två l. flera deltagare) vari den deltagare som får upp en sexa l. etta vid sitt kast har rätt att av ett antal marker han erhållit lägga undan resp. till närmaste medspelare överlämna en mark o. i vilket den spelare vinner som först blir utan marker (o. i ett extrakast fått upp en sexa l. etta); äv. i uttr. slå sex ess, spela nämnda spel. Löwstädt BrLustig 12 (1826: slagit). Sex Ess kan spelas på 2 och många händer. Man nyttjar dertill 2:ne vanliga tärningar och delar sig emellan ett visst antal brickor i ett vanligt brädspel. HbiblSällsk. 2: 693 (1839). Wilson Spelb. 281 (1888).
β‘) (†) i uttr. sex alla, = sexa, sbst.1 2 a β; anträffat bl. i bild (särsk. i uttr. spela sex alla, ss. beteckning för att ngn ser till att han under alla omständigheter får full ersättning för sina tjänster l. säkrar sin egen vinning o. d.). (Gud kan tukta furstarna) och när the förgäta sin kallelses plicht, begynna warda stålte och högmodige, och tryckia sina vndersåtare; kan han gripa i tärningen medh them, och gifwa them för sex alla, ringa ögon. Isogæus Segersk. 66 (c. 1700). (De som taga upp krigsgärder o. d. kunna) Spela i hwart kast sex alla, eller sex Cincka: obekymrade hwilken winner i fält; allena the kunna winna hwart speel hemma, töma then allmenna Cassan, och fylla sin egen. Därs. 906.
ε) i uttr. de (inre) sex, sexstaterna. SvHandel 1957, nr 13, s. 34. Varken inom industrien, fackföreningarna eller jordbruket anser (den belgiske tidningsmannen) Rebuffat att oron (i Sverige) inför ett samarbete med De sex är särskilt utpräglad. SvD(A) 1962, nr 32, s. 7.
e) närmande sig anv. ss. sbst.; jfr d.
α) (†) i uttr. varje sex, varje sextal l. varje grupp av sex. (År 1623) erbjöd sig .. allmogen i .. (åtskilliga) socknar .. att, efter mantalet, hvarje sex uti roten utgöra Kongl. Maj:t och kronan en god och duglig knekt. 2VittAH 17: 107 (1839, 1846).
β) (numera bl. mera tillf.) om spelkort med valören sex. Uti svart sticker Siuan Sex. BeskrLombreSp. 6 (1745). jfr RUTER-SEX.
γ) (†) i uttr. tre sex, liktydigt med: aderton. När een modig Piga får / Tri sex uti sin Ålders Åhr /, Föräldrar, märken då (osv.). Lucidor (SVS) 433 (1674).
f) i uttr. med en mer l. mindre obestämd innebörd.
α) i sådana uttr. som fem eller sex l. sex eller sju l. fem, sex l. sex, sju. Sex, sju stycken. Sex sju och kanske fler. Kræmer EnstafvOrd 102 (1882). De var väl en sex-åtta stycken. Hedberg Sardin. 253 (1956).
β) (numera föga br.) i uttr. sex gånger värre, betydligt värre, sju gånger värre; jfr γ. Dhenne Arffvedh i Giölsiö, hafuer giordt .. 6. gånger värre ähn dhett han ähr dömbd före, medh sväriande och bannandhe in i kiÿrkan och vthe på kiÿrkiogården. VDAkt. 1659, nr 343.
γ) (numera mindre br.) i uttr. som l. för sex, närmande sig l. övergående i en förstärkande innebörd; jfr δ o. g.
α‘) i uttr. arbeta för sex, närmande sig bet.: arbeta mycket hårt; jfr β‘. Hr Åbergson kände sig .. retad av att han — som hade arbetat för sex, och det i tretti år — skulle nu likafullt ha kunnat vara en fattiglapp. Dahlbäck Åb. 240 (1914).
β‘) i uttr. (göra ngt) som sex, närmande sig l. övergående i bet.: (göra ngt) i (allra) högsta grad l. mycket o. d. Fru Fjerval. Nå, arbetar Er Man bra? Perrette. Som sex, Fru Fjerval. Björn Fanfan 32 (1786). Bullra .. (l.) Rusta som sex. Nordforss (1805). Han arbetar, skrifver, super som sex. Weste FörslSAOB (c. 1815). En tre alnars lång notarie, tjock som sex i ansigtet, och eldröd. Almqvist Törnr. 3: 136 (1850). jfr: (Det nya årets) tal slutas på sex; det betyder att hvarje dag skall slutas med en ståtlig sexa, att allt i år skall gå som sex (dvs. som smort). SthmFig. 1846, s. 12.
δ) (†) i uttr. för l. som alla de sex.
α‘) i uttr. göra ngt som alla de sex, göra ngt i (allra) högsta grad l. mycket l. ”av bara sjutton”. Jag skal hosta och stampa som alla de sex uti förmaket, så de skola häpna och lyssna. Envallsson Cass. 4 (1784).
β‘) i uttr. för alla de sex, ss. kraftuttryck: för sjutton l. dyl. Åh! för alla de sex! MomLöj. 37 (1781).
g) [jfr f γ β‘] (vard.) i uttr. (så) säkert, i sht förr äv. visst som sex, absolut säkert, bergsäkert. Marie. Hör på, herr Knäcksell — herrn är ju en man med karakter. Knäcksell. Ja gubbevars — det är säkert som sex det. Blanche Posit. 21 (1843). EWigström i Landsm. VIII. 3: 365 (c. 1900: visst). Om vi var ute på promenad och ett lejon skulle slippa loss från en cirkus, så skulle hustrun säkert som sex säga: — Spring å ta lejonet! DN(B) 1962, nr 40, s. 10.
Ssgr (Anm. Vid sidan av treledade ssgr vari mellersta ledet är en genitiv (t. ex. sex-månaders-växel, sex-vånings-hus) förekomma äv. (åtminstone huvudsakligen ur ssgr av sådan typ utvecklade) uttr. av typen sexmånaders åtalsfrist, sexvånings l. sexvåningars hyreshus, vilket uttryckssätt i sht kommer till användning när (ss. fallet är i ovan givna exempel) sista ledet i en (tänkt) motsvarande treledad ssg är ett sammansatt ord. Endast ett fåtal ssgr av typen sex-vånings l. sex-våningars behandlas nedan. I språkprov från äldre tid, då ssgr ofta särskrevos, kan man icke säkert avgöra, om sådana uttr. skrivna i två (l. tre) ord ha uttalats o. uppfattats ss. treledade ssgr l. icke. Sådana äldre ex. ha nedan i allm. uppförts under treledade ssgr): SEX-AKTS-DRAMA. drama i sex akter. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 546 (1916).
-ALNS-STÅNG. om mätstång av sex alnars längd, som förr användes vid uppmätning av (samfälld) jord. Rig 1937, s. 100.
-ANGEL. [jfr mht. sexangel, senlat. sexangulum (båda i bet. 1)] (†)
1) sexhörning. Sturtzenbecher (1805; om plan figur).
2) = sextil-sken. GOlai Cal. F 4 a (1588). Krook Alm. 1709, s. 3.
-ARMAD, p. adj. jfr armad 2. Eichhorn Stud. 3: 267 (1881; om ljuskrona).
-AXLIG. som har sex axlar (se axel, sbst.1); särsk. om lokomotiv l. järnvägsvagn. JärnvHb. 64 (1915).
-BAND. (numera bl. i skildring av ä. förh.) metalltråd som dragits genom sex hål (med successivt avtagande diameter) i en dragskiva. König LärdÖfn. 6: 57 (1747).
-BANDAD, p. adj. som har sex band; särsk.: som har en färgteckning med sex tvärband, i sht förr särsk. i uttr. sexbandad bälta, bältan Dasypus sexcinctus Lin., som i regel har sex ryggbälten (jfr -gjordad). Den sexbandade bältan. 1Brehm 1: 416 (1874).
-BANDIG. som består av l. innehåller sex band; särsk. om bokverk. EWägner i 3SAH LIX. 2: 67 (1948).
-BARNS-FAMILJ. LD 1958, nr 143, s. 1.
-BENT, p. adj. som har sex ben; särsk. om larv l. insekt. Nordforss (1805).
-BLADIG. som har sex blad.
1) motsv. bladig 1 b; särsk. om blomma; äv. oeg. l. bildl., om dekorativ figur o. d. Lönnberg Artedi 46 (1729). Sexbladigt dörrfält. Brunius GotlK 2: 9 (1865).
2) motsv. bladig 3. Weste FörslSAOB (c. 1815; om sågar).
(d α) -BÅT. båt som avgår l. ankommer klockan sex; nästan bl. i sg. best. Heerberger NVard. 129 (1936).
-CYLINDRIG. tekn. om motor o. d.: som har sex cylindrar. Automobilen 1905, s. 25. —
-DAGARS-LOPP. sport. lopp (vanl. cykel- l. motorcykeltävling) pågående under sex dagar (l. dygn); särsk. om en sedan 1924 årligen (med vissa undantag) i Sv. anordnad cykeltävling (i regel med start o. mål i Sthm). Swing 1921, nr 44, s. 10. DN(A) 1926, nr 243, s. 1. SvD(A) 1948, nr 115, s. 18.
-DAGARS-TÄVLING. jfr -dagars-lopp. TIdr. 1897, s. 7. SvDÅb. 1: 33 (1924).
-DAGARS-VECKA. arbetsvecka omfattande alla sex söckendagarna. TSvLärov. 1940, s. 397.
-DALER. (förr) = -dalers-stycke. 2VittAH 23: 19 (1857, 1863).
-DALERS-PLÅT. (förr) plåtmynt med ett värde av sex daler kopparmynt; jfr plåt, sbst.1 3. BoupptSthm 1670, s. 859.
-DALERS-STYCKE. (förr) mynt med ett värde av sex daler. Sexdalers, sexmarkz och tremarckz stÿcker. 3SthmTb. 5: 106 (1603).
-DELAD, p. adj. bestående av sex delar; särsk.: (upp)delad i l. bestående av sex avsnitt l. partier l. fält o. d.; stundom äv.: delad i sex delar. Fingerlikt .. (blad, dvs.) 4—6-deladt i smalare flikar. Hartman Fl. XVI (1820). Om hwar dukat af de sextusen wore / Sexdelad, och hwar del dock en dukat, / Jag tog dem icke. Hagberg Shaksp. 12: 363 (1851). Näsström FornDSv. 2: 222 (1948; om fönster).
-DELIG. (mera tillf.) bestående av sex delar. SvD(A) 1916, nr 296, s. 8 (om karottsats).
(d α) -DRAG(ET). jfr -tid(en). Vid sexdraget. Laurent HusmEgypt. 113 (1937).
-DUBBEL. sexfaldig o. d.
a) sex gånger så stor som viss enhet l. det normala; som innehåller viss enhet sex gånger; som består av l. är lagd i sex lager l. varv. Schroderus Os. 1: 460 (1635; om vinst). Serveten ligger sexdubbel. Weste FörslSAOB (c. 1815).
b) med pluralt huvudord: som bilda en sexdubbel (i bet. a) enhet o. d.; särsk. om varv l. veck o. d.: som äro sex till antalet o. ligga ovanpå l. intill varandra. Weste FörslSAOB (c. 1815; om varv o. veck). TT 1902, M. s. 103. —
-DUBBLA, -ing. [jfr -dubbel] göra sexdubbel (se d. o. a) l. sex gånger så stor som enheten i fråga l. det normala; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Nordforss (1805). Denna gång är utlottningen (av vissa obligationer) .. mer än sexdubblad. DN(B) 1942, nr 283, s. 12.
-DUKARE, r. l. m. [efterleden till duk] (i fackspr.) flagga med en höjd av 2,7 m, dvs. sex dukars (se duk 3) bredd. Hägg Flagga 13 (1937).
(d δ) -DUS3~2 l. 04. spelt. sex dus. HbiblSällsk. 2: 9 (1839).
-ECK. [jfr t. sechseck] (†) sexhörning. Wärnschiöld Fortif. B 2 a (1673; om befästningsverk). Hof Skrifs. 255 (1753).
-ECKIG. [jfr t. sechseckig] (†) sexhörnig. Rålamb 8: 72 (1691).
-EKRAD, p. adj. sexekrig. Nilsson Ur. 2: 84 (1862).
-EKRIG. om hjul: som har sex ekrar. AntT XIV. 2: 23 (1895).
(d δ) -ESS3~2 l. 04, l. -ÄSS3~2 l. 04. spelt. om (resultatet av) tärningskast med två tärningar varvid den ena tärningen vänder upp sidan med sex prickar, den andra sidan med en prick. Düben Talism. 6: 54 (1818).
-ETT3~2 l. 04. [till beteckningen 6: 1 l. VI: 1] (förr) övergående i substantivisk anv., om gymnasiets första ring; jfr -etta. Asplund Stud. 100 (1912). Ssg (förr): sexett-klassist. elev i sexett. DN 1894, nr 9060 B, s. 4. —
-ETTA. [jfr -ett] (förr) (klass l. avdelning i) första ringen. SvTidskr. 1894, s. 531.
-FALD. [fsv. siäxfalder] sexfaldig; numera nästan bl. (i vitter stil) ss. adv.: sexfaldigt l. (med efterföljande komparativ) sex gånger. Lind (1738). Nordforss (1805). Sexfalt värre. Samzelius Gränsm. 159 (1915).
-FALDIG. sexdubbel (se d. o. a); i sht: sex gånger så stor som enheten i fråga l. det normala. Juslenius 70 (1745).
-FALDIGA. = -dubbla. Grimberg VärldH 4: 177 (1930).
-FAS, adj. oböjl. [jfr tre-fas] el.-tekn. som har sex faser (se fas, sbst.3 4 slutet); äv. substantiverat, om sådant växelströmssystem. TNCPubl. 13: 28 (1949).
-FINGRAD, p. adj. som har sex fingrar.
1) motsv. finger 1. Meurman (1847).
2) motsv. finger 2.
a) zool. motsv. finger 2 a. Linné MusReg. 48 (1754; om fot hos groda).
b) bot. om blad: som har sex fingerlika förgreningar. Östergren (1938).
-FINGRIG. sexfingrad; särsk. = -fingrad 1. Schultze Ordb. 1135 (c. 1755). Avledn.: sexfingrighet, r. l. f. Fahlbeck Ad. 1: 439 (1898).
-FINGRING. [efterleden avledn. av finger] (mera tillf.) sexfingrig person. SvD 20/9 1898, Söndagsbil. s. 1. —
-FLIKIG. som har sex flikar l. bildar en med sex flikar försedd figur. Wikström SthmFl. 111 (1840; om blad). Brunius GotlK 2: 23 (1865; om dörrfält).
-FOT. [jfr t. sechsfuss] (†) sexfoting (se d. o. 1). Schultze Ordb. 4083 (c. 1755; möjl. äv. om sexfotad vers). Nordforss (1805).
-FOTA, r. l. f. (†)
1) sexfoting (se d. o. 1). Bergman Jordkl. 2: 441 (1774).
2) lus; i uttr. fattig som en sexfota, fattig som en lus. Zedritz 3: 33 (1855).
-FOTA, adj. (numera bl. tillf.) sexfotad. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-FOTAD, p. adj. som har sex fötter o. d.; jfr -fota, adj. Juslenius 70 (1745). särsk.
a) om insekt l. larv o. d.; jfr -bent. Linné PVetA 1739, s. 12.
b) metr. som innehåller l. är uppbyggd av (verser med) sex versfötter; jfr hexametrisk. Sexfotad vers. Petersson Tib. 42 (1860; om sång).
-FOTA-VERS. (numera bl. tillf.) sexfotad vers; jfr -foting 2. Molander Förespel 59 (1753).
-FOTING. (numera bl. mera tillf.)
1) [jfr nylat. hexapoda, klassen insekter] insekt; jfr -fota, sbst. NF 7: 698 (1883; i pl., om klassen). Strindberg Brev 1: 25 (1870).
2) metr. sexfotad vers; jfr hexa-meter. WoJ (1891; angivet ss. skämts.). 2NF 11: 639 (1909).
3) man av sex fots längd. Blanche Tafl. 206 (1845). Hellström Lekh. 37 (1927).
(d δ) -FYRA3~20 l. 040. spelt. jfr -ess. HbiblSällsk. 2: 9 (1839).
-FÄRG. (mera tillf.) kortsp. = -korts-färg. Lundgren Koppel AuktBr. 79 (1923).
-GARNS-LINA. (i fackspr.) lina slagen med sex garn (se d. o. 1 slutet). 1 famn 6-garns lina. KrigVAT 1845, s. 517. Lundell (1893). jfr: 107 .. St: 12 g(arn)s Lijnor .. 179 .. St: Dito: 6 garnss. BoupptSthm 1676, s. 649 a. —
-GARNS-TROSS. (i fackspr.) jfr -garnslina. BoupptSthm 1676, s. 649 a. —
-GILL. (†) som skall ersättas med sexdubbla värdet; anträffat bl. ss. adv.: (med) sex gånger värdet. FörarbSvLag 6: 356 (1723).
-GJORDAD, p. adj. (†) bildl., om bälta, = -bandad. Linné MusReg. 7 (1754).
-GRADIG. som (inne)håller sex grader. Sexgradigt vatten, sex grader varmt vatten. Sexgradig skala. JournSvL 1801, s. 96. särsk. (förr) motsv. grad, sbst.1 3 a α, om brännvin: som håller sex grader (dvs. ungefär hälften alkohol o. hälften vatten). Berzelius Kemi 3: 169 (1818).
-HANDA, adj. (†) sex olika l. sexfaldig o. d. Dähnert (1746). Heinrich (1828).
a) med huvudord i pl.: sex olika (slags); anträffat bl. attributivt. PErici Musæus 3: 49 b (1582). Schück VittA 2: 159 (i handl. fr. 1674).
b) med huvudord i sg.: sexfaldig l. sexdubbel; sex olika slags. Vthaff sexhanda olöcko hielper han tigh. LPetri Job 5: 19 (1563). Weste FörslSAOB (c. 1815).
-HJULIG. som har sex hjul. TT 1882, s. 114 (om järnvägsvagn).
-HJULING. (mera tillf.) fordon med sex hjul. SvD(A) 1922, nr 2, s. 7 (om bil).
-HUGGARE.
1) (†) huggen golvsten av sex kvarters längd o. tre kvarters bredd. Linné Öl. 116 (1745).
2) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) räffelbössa med sex räfflor. BoupptRasbo 1706. Levander DalBondek. 2: 96 (1944).
3) sjöt. skeppsbåt med sex åror. Sparre Sjökad. 523 (1850). TIdr. 1882, s. 138. Hägg TretungFl. 17 (1941; om ä. förh.).
-HUNDRA, se sex, räkn. —
-HUNDRADE-DEL l. (vanl.) -HUNDRA-DEL. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-HUNDRA-TAL(ET). särsk. om sjunde århundradet före l. (i sht) efter Kr. På sexhundratalet (600-talet). Wikforss 2: 577 (1804).
-HUNDRA-ÅRIG. jfr hundra-årig. Böttiger i 2SAH 39: 155 (1864; om minnesfest). Stockholms stads sexhundraåriga minne 1866. Svedelius Lif 563 (1887).
-HYLSIG. som har l. utgöres av sex hylsor. Linder Luftfyrv. 141 (1871; om fyrverkeripjäs).
-HÖRNIG. som har sex hörn l. vinklar; jfr -eckig, -kantig, -vinklig. Schultze Ordb. 1948 (c. 1755). Sexhörnig befästning. 2VittAH 20: 29 (1849, 1852). Rothstein Byggn. 427 (1859; om yta).
-HÖRNING. sexhörnig plan figur; äv.: föremål l. anläggning o. d. med sexhörnig basyta l. omkrets; jfr -angel 1, -eck, -kant 1. Wärnskiöld Fortif. B 2 a (1673; om befästningsverk). Mört Weidler 94 (1727; om plan figur).
-KANT.
1) sexsidig plan figur; äv.: föremål l. anläggning o. d. med sexsidig omkrets l. basyta; jfr -hörning, -siding. Rålamb 1: 24 (1690; om plan figur). Prismatiska sexkanter. Wallerius Min. 189 (1747).
2) mat. = hexa-eder. SAOB H 881 (1931).
-KANTAD, p. adj. (numera mindre br.) sexkantig. Bremer Strid 101 (1840; om kristaller). särsk. (†) i uttr. sexkantad snipa, kantnålen Siphostoma typhle Lin. (som uppfattats ha ett sexkantigt mittparti på kroppen). Linné MusReg. 60 (1754).
-KANT-BULT. bult (se bult, sbst.1 11) med sexkantigt huvud. 2SvUppslB 5: 331 (1947).
-KANTIG. som har sex kanter; sexsidig (se d. o. 1); jfr -kantad, -slint. Linc. (1640; under sexangulus). BoupptSthm 14/5 1659 (om flaska). Sexkantiga regelbundna figurer. Norman GossLek. 205 (1878). Varulex. Byggn. 2: 204 (1955; om muttrar). Avledn.: sexkantighet, r. l. f. VetAH 1792, s. 182 (i fråga om bicell).
-KANT-MUTTER. (-kant- 1912 osv. -kants- 19121938) i sht tekn. sexkantig mutter. TLev. 1912, nr 5, s. 2.
-KANT-SKRUV. tekn. skruv med sexkantigt huvud. Hallström Verkt. 194 (1923).
-KAPPE. (i sht förr) måttkärl (av trä) rymmande sex kappar (se kappe, sbst.3 2); jfr kappe, sbst.3 3. BoupptVäxjö 1857.
-KILOS-GÄDDA. SvD(A) 1963, nr 282, s. 16.
-KLASSIG. som består av l. är uppdelad på sex klasser; särsk. om skola. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 45 (1898).
-KNUTS-, äv. -KNUTA-BYGGNING. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) timrad byggnad med sex knutar; jfr -knytt-byggning. PT 1901, nr 174 A, s. 1 (i Ångermanl.).
-KNYTT-BYGGNING. [mellersta ssgsleden p. pf. till knyta (i bet. 8)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -knuts-byggning. PT 1911, nr 298 A, s. 4 (i Ångermanl.).
-KOPPLAD, p. adj. järnv. om lokomotiv: som har sex drivande hjul (sittande på två koppelaxlar o. en drivaxel). TT 1877, s. 185.
-KORIG. mus. som har sex korer (se kor, sbst.1 5). Rosenquist Org. 59 (1937).
-KORTS-FÄRG. kortsp. färg (se färg, sbst.1 1 h) vari spelare har sex kort; sex kort i samma färg; jfr -färg. Werner o. Sandgren Kortox. 150 (1949).
-KVINNAD, p. adj. (†) om växt: som har sex pistiller (i samma blomma); äv. i pl. substantiverat, om sådana växter betraktade ss. en ordning (Hexagynia). Haartman Linné Indeln. 56 (1753; i pl., om ordningen). Björkman (1889).
-LEDAD, p. adj. försedd med sex ledgångar l. sex (rörligt förbundna) leder. Dahlbom Insekt. VI (1837; om antenn på insekt).
-LÅDIG. försedd med sex lådor. BoupptVäxjö 1881 (om byrå).
-LÖDIG.
1) (†) som väger sex lod (se lod, sbst.4 6). SexLöddige Flaskor. BoupptSthm 1678, s. 917 a. särsk. om kula l. skrot i kartesch; äv. om kartesch: som innehåller kulor l. skrot, vardera (vartdera) vägande sex lod. KrigVAH 1835, s. 115 (om skrot). Därs. 1839, s. 33 (om kartescher).
2) (i sht förr) motsv. lödig, adj.1 1 a. Wallerius Min. 469 (1747; om silver). Avledn.: sexlödighet, r. l. f. (i sht förr) till -lödig 2. Hildebrand Medelt. 1: 861 (1894).
-MAN, se d. o. —
-MANNA-DANS, äv. -MANS-DANS. dans. folkdans utförd av tre par; särsk. i sg. best., om bohuslänsk folkdans (till musik utgörande en kombination av polska o. menuett) som bl. a. karakteriseras av att deltagarna korsvis löpa om varandra, sexmänningen (se -männing 1 a); jfr sexling 4. Dybeck Runa 1845, s. 39. (Tillhagen o.) Dencker SvFolklek. 2: 467 (1950).
-MANNA-ED, sbst.1, äv. -MANS-ED, sbst.1 (sbst.2 se sexman ssgr). (-manna- 1582 osv. -manne- 15741590. -mans- 1615) (förr) ed av sex edgärdsmän. 2SthmTb. 2: 515 (1574).
-MANNA-KOMMITTÉ. Rig 1945, s. 20.
-MANNA-NÄMND, r. l. f. nämnd av sex män; särsk. (förr) om juryliknande sådan institution inom sv. medeltida rättsväsen (jfr nämnd 2 a). Nordström Samh. 2: 796 (1840).
-MANNA-SYN. (-manna- 1599 osv. -manne- 1567) (i fackspr.) syn förrättad av sex män; äv. konkret, om sexmannanämnd med uppgift att förrätta sådan syn. UpplDomb. 7: 152 (1567).
-MANNIG, se -männig.
-MANS-DANS, -ED, se -manna-dans, -ed.
-MARKS-HJÄLP. hist. gärd utgående med sex mark per person; äv. om gärd erlagd av frälset med sex mark för varje landboränta av fem mark. RP 1: 198 (1629). RARP 7: 20 (1660).
-MARKS-PLÅT. (förr) plåtmynt om sex mark kopparmynt. Femb Sexmarkz plåtar. BoupptSthm 1685, s. 1024 b. Bellman (BellmS) 8: 133 (1772).
-MARKS-STYCKE. (-mark- 16681804. -marks- 1603 osv.) (förr) mynt om sex mark. Sexdalers, sexmarkz och tumarckz stÿcker. 3SthmTb. 5: 106 (1603). BoupptSthm 1670, s. 859.
-MASTAD, p. adj. försedd med sex master. TT 1901, Allm. s. 52. —
-METERS-BÅT. särsk. sport. = sexa, sbst.1 2 d. SvSeglaren 1907, s. 70.
-METERS-KLASS. sport. om den tävlingsklass som sexorna (se sexa, sbst.1 2 d) bilda. SvSeglaren 1907, s. 266.
-MOTORIG. som har sex motorer. Flyg 1946, nr 22, s. 38 (om flygplan).
-MÅNADERS-KURS. jfr kurs 7. HälsnJämtlFolkhögsk. 1903, s. 23.
-MÅNADERS-VÄXEL. växel som löper på sex månader. Östergren (1938).
-MÄNNIG ~män2ig, l. -MANNIG ~man2ig, adj. (-mannig 19381939. -männig 18361921) [till man, sbst.2] (numera knappast br.) som har (blommor med) sex ståndare, som tillhör växtklassen Hexandria; äv. i pl. i substantivisk anv., om denna växtklass (jfr hex-andrist). Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 143 (om blommor). De sexmännige. Dalin (1854). Cannelin (1939).
-MÄNNING.
1) spel l. dans med sex deltagare.
a) dans. i sg. best., om den bohuslänska sexmannadansen. Eichhorn Stud. 1: 30 (1869).
b) (†) om ett slags bollspel med sex deltagare. Hertzberg Reijonen 39 (1885).
2) (mera tillf.) släkting i sjätte led, syskonbarns barnbarns barnbarn. Östergren (1938).
3) (förr) i pl.: (reservtrupper uppsatta av) soldater uttagna gm utskrivning varvid varje antal av sex rotar l. rusthåll hade att uppsätta en soldat, sjättingar; jfr sexting. RARP 12: 346 (1678).
4) (numera knappast br.) hexandrist; särsk. i pl., om växtklassen Hexandria. Linné SystNat. 77 (1748; i pl., om växtklassen). Björkman (1889).
-MÄTIG. (numera föga br.) = -fotad b. Regnér MetrÖfv. 34 (1801). Tegnér (WB) 8: 341 (1839).
-PASS. (i fackspr.) pass (se pass, sbst.1 I 14) av sex cirkelsegment l. spetsbågar. MeddSlöjdF 1884, s. 59.
-PENNING. (förr) mynt om sex penningar (se pänning I 1, 1 b γ). 2VittAH 24: 409 (1864; om ä. tyskt mynt). Fornv. 1909, s. 249 (om medeltida mynt).
-PIPAD, p. adj. (numera mindre br.) sexpipig. Skogman Eug. 1: 240 (1854; om revolver).
-PIPIG. som har sex pipor; särsk. i utvidgad anv., om revolver: som har kammarstycke med sex patronlägen; jfr -pipad. Nordensvan RysslHärorg. 121 (1880).
-PIPING. (vard.) sexpipig revolver. Mörner Hagenbeck 64 (1924).
-PROCENTIG. Sexprocentigt vin. LoW (1911).
-PROCENTS-LÅN. lån mot sex procents ränta. SAOL (1950).
-PUNDIG.
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) som väger sex (skål)pund; särsk. om kanonkula: som väger sex skålpund. Sahlstedt (1773). KrigVAH 1828, s. 43 (om kanonkulor).
2) (förr) om kanon: avsedd för projektiler vägande sex skålpund; äv. om artilleriförband: som hade sådana kanoner. HSH 28: 146 (1658; om kanon). HT 1926, s. 11 (om ä. artilleriförband).
3) (†) om stämplat tenn: legerad med bly i proportionen 5:1. Wallerius Min. 468 (1747).
-PUNDIGARE l. -PUNDIGER, r. l. m. (-are 1703. -er 1703) [till -pundig; jfr d. sekspundiger, t. (sechspfünder, sexpundig kanon, o.) sechspfündig, sexpundig] (†) = -punding 2. Hermelin BrBarck 57 (1703). Barck Bref 1: 106 (1703).
-PUNDING.
1) (numera bl. tillf.) om ngt som väger sex (skål)pund; särsk. om viktlod om sex (skål)pund. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) (förr) sexpundig (se d. o. 2) kanon; jfr -pundigare. Lyberg GPprFalunDal. 1: 79 (cit. fr. 1636).
-RADAD, p. adj. (†) om korn: sexradig (se d. o. 1 slutet). Broman Glys. 3: 55 (c. 1740).
-RADIG. som har l. omfattar sex rader.
1) motsv. rad, sbst.1 1. Lind (1749; under sechs-schichtig); jfr slutet. De sexradiga lindgångarne. Atterbom Minn. 46 (i senare bearbetat brev fr. 1817). särsk. om (ax hos) sädesslag: (som resp.) vars ax har sex rader småax; i sht om vissa kornsorter, särsk. Hordeum hexastichum Lin. (stjärnkorn, äv. kallat äkta sexradigt korn) o. H. vulgare Lin. (äv. kallat vanligt sexradigt korn); jfr -radad, -randig, -slindad, -slindrig. Sexradigt korn. Dahlman HushRön 2: 41 (1750). SamlRönLandtbr. 2: 81 (1777; om borstvete). LAHT 1894, s. 173 (: vanligt). LB 2: 311 (1900: äkta). I äldre tider odlades endast det sexradiga kornet i Norden, sedermera .. utträngdes det af det fyrradiga. SDS 1905, nr 273, s. 2. Sexradig bjugg. Fornv. 1912, s. 2.
2) motsv. rad, sbst.1 6; särsk. om strof. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-RADING.
1) (numera bl. tillf.) sexradigt sädesslag (se -radig 1 slutet). Brauner Åker 41 (1752; om borstvete).
2) metr. sexradig strof. FoU 26: 93 (1913).
-RADS-KORN. i sht lant. sexradigt korn (se -radig 1 slutet); särsk. om sorten Hordeum vulgare Lin. NormFört. 35 (1894).
-RANDIG. som har sex ränder o. d.; särsk. (†) om korn: sexradig (se d. o. 1 slutet). Linné Vg. 29 (1747).
-RING, sbst.1 (sbst.2, se sp. 2070). kem. ring (se ring, sbst.1 7 o) av sex atomer. Smith OrgKemi 137 (1938).
-RINGAD, p. adj. som består av l. innehåller sex ringar; särsk. om måltavla. Östergren (cit. fr. 1937).
-RUMMARE. (vard.) sexrumslägenhet. Lo-Johansson Stockh. 75 (1954).
-RUMMIG. som innehåller l. omfattar sex rum; särsk. motsv. rum, sbst.3 6, 9. EngSvOrdb. 446 (1874). En sexrummig stuga. Hultman Vamp. 213 (1911).
-RUMS, adj. oböjl. [jfr anm. sp. 2041] i attributiv anv.: sexrummig (motsv. rum, sbst.3 9). Hemtrevlig 6-rums villa. Östergren (cit. fr. 1911).
-RUMS-LÄGENHET. lägenhet med sex rum. SD 1894, nr 202, s. 6.
-RUMS-VILLA. jfr -rums-lägenhet. AB 1909, nr 212, s. 8.
-RUMS-VÅNING. jfr -rums-lägenhet. SAOL (1950).
-SIDIG. särsk.
1) om (ngt som bildar en) plan figur: som har sex sidor; äv. (om föremål med utsträckning i tre dimensioner): vars basyta l. omkrets har sex sidor; jfr -kantig. Rålamb 1: 26 (1690; om plan figur). Bärg-Crystall. .. Är en klar ofärgad sten af Sexsidig figur. Wallerius Min. 108 (1747). Holmström Ström NatLb. 4: 134 (1852; om cell i getingbo).
2) (numera bl. mera tillf.) hexaedrisk; kubisk. Stiernhielm Arch. C 2 a (1644). Hammar (1936).
-SIDING. = -kant 1. Almqvist Geom. 18 (1833; om plan figur). Knutstockar, huggna i jämnbundna sexsidingar. Hazelius MeddNordM 1892, s. 13.
-SIFFRIG. Sexsiffrigt tal. Björling Alg. 2: 49 (1844).
(d δ) -SINKA3~20 l. 040. spelt. jfr -ess; särsk. (†) oeg. l. bildl.: fördel, förmån, favör. VetAH 1741, s. 37.
-SITSIG. som har sex sittplatser; särsk. om bil. SvD(A) 1915, nr 241, s. 10.
-SKEN. [jfr t. gesechstschein] (†) sextilsken. Lucidor (SVS) 338 (1673).
-SKILLING. (förr) särsk. ss. icke officiell benämning på kopparmynt med värdet fyra skilling banko (dvs. sex skilling riksgälds) angivet i stämpeln. Bondeson Glimm. 61 (1892).
-SKILLINGS-STYCKE. (förr) särsk. om mynt med värdet en åttondels riksdaler (dvs. sex skilling) angivet i stämpeln. DA 1808, nr 16, s. 3.
-SKJUTARE. (numera föga br.) = -skotts-revolver. Annerstedt Bild. 70 (1879).
-SKOTTS-REVOLVER. (numera bl. mera tillf.) sexpipig revolver. Strindberg Brev 5: 306 (1886).
-SKUREN, p. adj. särsk. sjöt. om gina (se gina, sbst.2): vars tåg l. kätting är skuret (skuren) genom två treskiviga block. Frick o. Trolle 239 (1872).
(d α) -SLAG(ET). klockslaget sex; särsk. i uttr. vid sexslaget. Nordström Amer. 251 (1923). SAOL (1950: vid).
-SLAGEN, p. adj. (i fackspr.) om lina o. d.: slagen av sex garn (se d. o. 1 slutet). TLev. 1904, nr 11, s. 2.
-SLINDAD, p. adj. (†) om korn: sexradig (se d. o. 1 slutet). Linc. (1640; under hexasticum).
-SLINDE-KORN. (numera föga br.) kornsorten Hordeum hexastichum Lin., stjärnkorn; jfr -radig 1 slutet. Boije Landth. 251 (1756). LB 2: 311 (1900).
-SLINDRIG. (†) om korn: sexradig (se d. o. 1 slutet). Hiärne 2Anl. 278 (1706).
-SLINT. (†) sexkantig. IErici Colerus 2: 77 (c. 1645; om biceller).
(d α) -SNÅR(ET). (vard.) i uttr. vid, stundom äv. i sexsnåret, vid sextiden. 14BästStudNov. 110 (1929: i). SAOL (1950: vid).
-SPALTIG. Sexspaltig tidningsartikel. LoW (1911).
-SPANN. spann av l. med sex dragare (i sht hästar). Wrangel HbHästv. 468 (1885).
-SPANNIG. (numera bl. tillf.) sexspänd. Hallenberg Hist. 5: 59 (1796).
-SPETS. jäg. kronhjort l. råbock som har en krona med sex spetsar. Hahr HbJäg. 338 (1866).
-SPÄND, p. adj. (i sht i fackspr.) om fordon o. d.: förspänd med l. avsedd för sex dragare; jfr -spannig, -spännig. Fryxell Ber. 6: 211 (1833). Tingsten o. Hasselrot 48 (1902; om artilleripjäs).
-SPÄNNA. (numera bl. tillf.) med avs. på fordon: förspänna med sex dragare. Breda snöplogar sexspännas, och gladt ploglag går vägen fram. TurÅ 1897, s. 106.
-SPÄNNIG. [jfr t. sechsspännig] (†) sexspänd. Schultze Ordb. 4733 (c. 1755). Heinrich (1828).
-STAMPA-SKO. [fsv. siäxstampeskor (Skråordn. 73 (1479))] (†) hästsko med sex sömhål? BoupptSthm 1673, s. 891 a. —
-STATER(NA), pl. (best.). om de sex europeiska staterna Västtyskland, Frankrike, Italien, Holland, Belgien o. Luxemburg med tanke på den mellan dessa länder existerande (1957 ingångna) handelsunionen. DN(A) 1957, nr 203, s. 2. Avledn.: sexstatlig. (mera tillf.) som har avseende på sexstaterna. Idun 1962, nr 31, s. 7.
-STATS-GRUPP. särsk. (i sg. best.) om sexstaterna. SvD(A) 1959, nr 48, s. 17.
-STATS-MARKNAD(EN). om sexstaternas gemensamma marknad. SvHandel 1957, nr 3, s. 20.
-STATS-UNION. särsk. i sg. best., om (unionen mellen) sexstaterna. LD 1958, nr 21, s. 1.
-STAVIG. Ett sexstavigt ord. Nordforss (1805).
-STRÄNGAD, p. adj. särsk. om musikinstrument. Sexsträngad luta. ÖoL (1852).
-STYVER. (förr)
1) icke officiell benämning på ett under 1700-talet med åsatt värde av fem öre präglat silvermynt som gällde för ett värde av sex öre silvermynt (äv. i uttr. enkel sexstyver); äv. i uttr. dubbel sexstyver, om ett under 1700-talet med åsatt värde av tio öre präglat silvermynt som gällde för ett värde av tolv öre silvermynt; jfr -styvers-stycke o. pjäs 3. Mer åtskilnad (är det icke) emellan dig och en Hedning, än emellan en ny och en gammal Sexstyfwer. Dalin Arg. 1: 299 (1733, 1754). VDAkt. 1749, nr 551 (: dubbel .. enkell 6styfwer). NumismatMedd. 22: 122 (1918; om ä. förh.).
2) (om förh. under förra hälften av 1800-talet) icke officiell benämning på (mynt med värdet) en skilling (banko); jfr -styvers-slant. Kullberg Portf. 137 (1837). Sahlin SkånFärg. 49 (1928; om ä. förh.).
-STYVERS-SLANT, äv. -STYVER-SLANT. (förr) sexstyver; särsk. = -styver 2. AB 1830, nr 3, s. 2.
-STYVERS-STYCKE, äv. -STYVER-STYCKE. (förr) sexstyver; särsk. = -styver 1. HovförtärSthm 1724, s. 1506.
-STÄMMIG. som har l. utföres av sex stämmor. Sexstämmig musik. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(d α) -STÄNGNING. om daglig stängning av affärslokal(er) o. d. kl. 18. Pappershandl. 1919, nr 3, s. 3.
(d α) -SVEP(ET). (vard.) sextid(en). Walfridsson Luff. 89 (1933).
(d α) -TAG(ET). (vard.) sextid(en); särsk. i uttr. vid, stundom äv. i sextaget. Martinson OsynlÄlsk. 349 (1943: i).
-TAGG. (mindre br.) sextaggare. Klinckowström Örnsjötj. 52 (1906).
-TAGGARE. i sht jäg. hanne av hjortdjur som har en krona med sex taggar (spetsar); numera särsk. om älgtjur; jfr -spets, -tagg. Lilljeborg Däggdj. 791 (1874; om kronhjort). Därs. 807 (om råbock). GP 1948, nr 264, s. 24 (om älgtjur).
-TAL. (grupp l. avdelning o. d. utgörande ett) antal av sex; äv. (i sht i sg. best.) om talet sex. Lind (1749; under sechse). Nordforss (1805).
-TALIG. (i sht i fackspr.) som utgöres l. består av sex enheter; särsk. om blomma: som har sex blad (i varje bladkrans). WoH (1904). SthmSlH 1: 133 (1940).
-TANDAD, p. adj. som har sex tänder l. tandlika bildningar; jfr -tändig. Thedenius Skolbot. nr CCXXX (1854; om bladslidor hos åkerfräken).
(d α) -TID(EN), sbst.1 (sbst.2 se sexa, sbst.2 ssgr). tid(en) omkring klockan sex; särsk. i uttr. vid sextiden; jfr -drag(et), -snår(et), -svep(et), -tag(et). Dalin (1854). Lundell (1893: vid).
(d δ) -TRE3~2 l. 04. spelt. jfr -ess. HBiblSällsk. 2: 9 (1839).
-TRÅDIG. om garn o. d.: som består av sex trådar; stundom äv. om vävnad: tillverkad av sådant garn. Schultze Fisk. 193 (1778; om garntofs till långrev). Weste FörslSAOB (c. 1815; äv. om vävnad). särsk. (†) bildl., om stil: (ytterst) tillkrånglad (o. svårfattlig). Schroderus Os. 2: 634 (1635).
-TRÅD-STRUMPA. (†) strumpa av sextrådigt garn. KlädkamRSthm 1621 A, s. 81 a (: sextråd stromper).
-TUMMARE. (vard.) särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om kort ledare (se d. o. 13) i tidning (av ungefär sex tums längd). SöndN 1883, s. 63.
-TUMS-SPIK. (-tum- 1689. -tums- 1895 osv.)
1) spik av sex tums längd. BoupptSthm 1689, s. 1174 a. särsk. i jämförelser, med tanke på sextumsspikens avsevärda storlek o. d. Det jag har föresatt mig, det är som en inslagen sextumsspik. VLitt. 1: 543 (1902). På vägen hade pölarna vuxit och regnet stod som sextumsspik i dem alla. Blomberg LandLåg. 7 (1930).
2) (vard., i vissa trakter) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr nubbe] stor sup. Molin ÅdalP 96 (1895).
-TUSEN, se sex, räkn. —
-TUSENDE-DEL l. (vanl.) -TUSEN-DEL. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-TUSEN-TAL. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-TUSEN-TONNARE. (vard.) fartyg på sex tusen ton. SAOL (1950).
-TUSEN-ÅRIG. Laurent HusmEgypt. 143 (1937; om ett lands historia).
-TVÅ3~2 l. 04. [jfr -ett] (förr) övergående i substantivisk anv., om gymnasiets andra ring.; jfr -ett. Asplund Stud. 172 (1912; om ä. förh.).
(d α) -TÅG. jfr -båt. SAOL (1950).
-TÄNDIG. [jfr t. sechszähnig] (†) sextandad; anträffat bl. om får: som har sex kindtänder i varje käkhalva. HushBibl. 1756, s. 611.
-UDDAD, p. adj. (numera mindre br.) sexuddig. BtFinlH 4: 389 (1569).
-UDDIG. om (ngt som bildar en) stjärnformig figur: som har sex uddar; i sht förr äv. (om kristall): sexhörnig, sexkantig. Duræus Naturk. 188 (1759; om snöflingor). Rinman 2: 202 (1789; om kristall).
-VECKO-PIGA. (†) (ung, ogift) barnsängskvinna (under de sex första veckorna efter nedkomsten) tillhörande tjänstefolket. Öffuerheten (skall) alla otucht medh alla macht förtagha … Hwsfäder och matmödher skola .. (då) icke haffua så många sexwiko pighor eller ammor. PErici Musæus 4: 116 b (1582; t. orig.: Sechszwöchnerin).
-VECKORS-KORN. (numera bl. tillf.) korn som blir (l. anses bli) färdigt att skörda sex veckor efter sådden. Hemberg ObanStig. 26 (1896).
-VECKORS-KURS. jfr kurs 7. Östergren (cit. fr. 1929).
-VECKORS-POTATIS. (numera bl. tillf.) jfr -veckors-korn. MosskT 1889, s. 226.
-VIKEN l. -VIKT. sexdubbelt viken. SD(L) 1901, nr 33, s. 6 (om filt).
-VINKLIG. (numera bl. mera tillf.) = -hörnig. Serenius Cc 2 b (1757). Har du ej fostren sett af de honingsförande bien / Af sexvinkliga vaxet betäckta födas förutan / Lemmar? Adlerbeth Ov. 400 (1818).
-VÅNINGS l. -VÅNINGARS, adj. oböjl. i attributiv anv.: som har sex våningar. Östergren (1938).
-VÅNINGS-HUS l. -VÅNINGARS-HUS. Rogberg Portug. 69 (1931).
-VÄRD, adj. kem. som l. vars atomer l. radikal kan (kunna) binda l. ersätta sex väteatomer. Moll KemiRealg. 1: 228 (1914; om svavel). Smith OrgKemi 61 (1938; om alkohol).
-VÄRDIG. (numera mindre br.) kem. sexvärd. Rosenberg OorgKemi 80 (1887). LbKemiJordbrUngdSk. 17 (1939).
-ÅRA, adj. oböjl. (†) sexårig; anträffat bl. i uttr. sexåra tionde, sexårstionde. Lagerbring 1Hist. 3: 302 (1776).
-ÅRA-BÅT. (numera föga br.) = sexåring, sbst.2 KrigVAT 1849, s. 244.
-ÅRAD, p. adj. om båt: som har tre par åror. Björner Alf 9 (1737).
-ÅRIG. sex år gammal; som varar (l. varat) o. d. sex år. En sexårig pojke. RARP 1: 127 (1630; om stillestånd).
-ÅRING, sbst.1 barn l. djur o. d. som är sex år gammalt. Lundell (1893).
-ÅRING, sbst.2, se d. o. —
-ÅRS-DAG. om dag när det är jämnt sex år sedan en (minnesrik) händelse o. d. timat. SAOL (1950).
-ÅRS-GÄRD. kyrkohist. tiondegärd som från o. med år 1314 under sex år erlades av församlingar o. kloster till den påvliga kurian, sexårstionde. Strinnholm Hist. 5: 288 (1854).
-ÅRS-MOLAR. [sexårsmolarerna äro i regel de permanenta tänder som först, ofta i sexårsåldern, uppträda hos barn] (i fackspr.) om den främsta, permanenta oxeltanden i varje käkhalva. SD 1904, nr 350, s. 6.
-ÅRS-PERIOD. SFS 1912, nr 11, s. 23.
-ÅRS-TIONDE. kyrkohist. = -års-gärd. Hagström Herdam. 2: 281 (1898).
-ÅRS-ÅLDER(N). I sexårsåldern. Redan från sexårsåldern. HågkLivsintr. 15: 60 (1934).
-ÄRING, se sexåring, sbst.2
-ÄSS, se -ess.
-ÖRE. (förr) mynt med värdet sex öre; jfr -öres-slant, -öres-stycke. Nordforss (1805). Ssg (†): sexöre-knipare. om person som gör småstölder. Hagberg Shaksp. 3: 147 (1848).
-ÖRES-AVGIFT~02 l. ~20. (-öre- 1861) särsk. (förr) om årlig avgift på sex öre silvermynt som erlades av båtsman (se d. o. 2) till krigsmanskassan. Gynther Förf. 7: 82 (1861).
-ÖRES-KNIV. (-örs-) (†) i utvidgad anv., om dålig rakkniv. Weste (1807). Dens. FörslSAOB (c. 1815).
-ÖRE-SPIK. (†) om spik varav en bestämd mängd (trol. hundra st.) kostade sex öre. Sex öre Spiick — 29 tussend 3 hundratt Tre öre Spiick — 17 tussend 7 1/2 hundratt. SkeppsgR 1541. Därs. 1544, s. 29 a. —
-ÖRES-SLANT. (-öres- 1824 osv. -örs- 17731828) (förr) = -öre. Sahlstedt (1773).
-ÖRES-SNILLE. (-örs-) (†) bildl., om obetydlig författare l. skribent. Lidner (SVS) 2: 212 (c. 1785).
-ÖRES-STYCKE. (-öre- 1666. -öres- c. 1721 osv. -örs- 16821828) (förr) = -öre; äv. = -styver 1. Stiernman Com. 3: 357 (1666). Af de enkla pieces eller sex öres stycken warder wäl ännu myntning tils widare tillåten. PH 8: 379 (1766).
Avledn.: SEXA, sbst.1, r. l. f.; i bet. 2 c äv. f.||ig.
1) siffran 6 (VI); stundom äv.: talet sex. Du måste lära dig att skriva läsliga sexor. Lind (1749; under sechse). Sundén (1888; äv. om talet sex).
2) om ngt som på ett l. annat sätt karakteriseras av talet sex l. siffran sex (jfr sexa, sbst.2); särsk.
a) om ngt med tal- l. siffervärdet sex, uttryckt gm sifferbeteckning l. med punkter o. d.; särsk. om spelkort l. (de sex prickarna l. ögonen på) tärnings sida, dominobricka o. d.; jfr sex, räkn. d δ. Kasta en sexa. Få upp en sexa. Mont-Louis FrSpr. 157 (1739; om spelkort). En bricka (i brädspel) på A 9 kan .. gå ur brädet så väl på en sexa som på en sinka eller qvart. Norman GossLek. 178 (1878). Werner o. Sandgren Kortox. 54 (1949). jfr hjärter-, klöver-, ruter-sexa. särsk.
α) spelt. i uttr. hjärter l. ruter l. klöver l. spader sexa, hjärtersexa l. hjärter sex osv. Förhand spelar klöfver sexa och Ni får för klöfver dam. HandlednBridge 57 (1904).
β) spelt. i uttr. sexor all (i sht förr äv. sammanskrivet sexorall), äv. mång, i sht förr äv. alla, om (resultatet av) tärningskast med två (l. flera) tärningar varvid på båda (resp. samtliga) tärningarna sidan med sex prickar vändes uppåt; jfr sex, räkn. d δ β‘. Nordforss (1805: alla). Slumpens tärningar visa understundom sexor-all. Palmær Eldbr. 180 (1848). Strindberg SvFolk. 1: 45 (1881: all). Wilson Spelb. 282 (1888: mång).
γ) (†) sedel med sex dalers värde. Weste FörslSAOB (c. 1815).
b) (i sht ngt vard.) om ngt som har l. omfattar sex enheter av ngt (jfr d, e); särsk.
α) våning l. lägenhet om sex rum. TT 1899, Byggn. s. 90.
β) sexcylindrig motor. DN(A) 1961, nr 75, Bil. s. 3.
c) om ngn l. ngt som (står i samband med ngt som) har l. åsatts numret sex (enligt en viss tillfällig l. permanent indelning) l. kommer ss. nummer sex i en ordningsföljd (jfr e); särsk. om person o. d. som kommer på sjätte platsen i tävling. Jag nyttjade två nummerbåtar, sexan och sjuan. Weste FörslSAOB (c. 1815). Fyra svenskar placerade sig bland de sju bästa (i en världsmästerskapstävling på skidor), Stefansson blev sexa och Rolf Rämgård sjua. SvD(A) 1962, nr 54, s. 22. särsk.
α) (mera tillf.) om person boende i lokalitet med numret sex. Den mest originella typen bland sexorna (dvs. fångarna i cell nr 6) var en hemskt intressant ryska. Sandblad RyFång. 127 (1915).
β) i skola: sjätte klass o. d.; nästan bl. i sg. best.; särsk. (förr) om den (i två avdelningar uppdelade) sjätte klassen i det (1878 inrättade) nioåriga läroverket (äv. i uttr. nedre l. övre sexan, nedre resp. övre avdelningen i nämnda klass; jfr sex-ett, sex-två). Lundquist Småfl. 9 (1891: nedre). TurÅ 1895, s. 268 (: öfre). Rektor ålägger oss alltid att tänka på att vid litteraturläsningen i sexan göra undan en del av arbetet för gymnasiet. Modersmålsund. 28 (1917). ÅbSvUndH LIX. 2: 185 (1940).
d) sport. kappseglingsbåt vars mätningstal är sex meter o. som är dimensionerad på visst, i internationella mätningsregeln fastställt sätt. Segling 1910, s. 7. De internationella sexorna. SvD(A) 1925, nr 260, s. 20.
e) (numera mindre br.) i sg. best.: klockslaget sex; jfr c. Nu äro dagens mödor slut / Och tiden ropar ”sexan” ut. Sätherberg Dikt. 1: 293 (1839, 1862).
3) om ngt som till formen liknar siffran 6; särsk. (fisk.) om krok (se d. o. 4 e) av strömmingsskötar, bestående av en ledarm o. en tillbakagående båge. Ekman NorrlJakt 332 (1910). Arwidsson Strömm. 27 (1913). Ssg: sexor-all, se sexa, sbst.1 2 a β. —
SEXLING, se d. o.

 

Spalt S 2038 band 25, 1967

Webbansvarig