Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SETTER sät4er, m. l. r.; best. -n; pl. settrar (SvKennelklT 1893, s. 95, osv.), äv. (numera mindre br.) -ters (Rydholm Hund. 162 (1881), Leuhusen Rashund. 116 (1932)).
Ordformer
(förr äv. sätter)
Etymologi
[jfr dan., t. o. fr. setter; av eng. setter, sättare, setter, till set, sätta m. m., om jakthund äv.: stå för byte (se SÄTTA)]
långhårig stående fågelhund av engelskt urspr.; särsk. dels om sådan hund med vit färg, oftast med svarta l. gula l. bruna (l. svarta o. bruna) tecken (särsk. i uttr. engelsk setter), dels om sådan hund med kastanjeröd färg (särsk. i uttr. irländsk setter), dels om sådan hund med svart grundfärg o. rostbruna tecken (särsk. i ssgn GORDON-SETTER o. i uttr. skotsk setter). Hahr HbJäg. 43 (1865). Engelska settern är en korsningsprodukt af pointer och skotsk silkeshund. Balck Idr. 2: 10 (1887). De vanligaste stående fågelhundsraserna är pointern, settern .. och vorsteh-hunden. Edström Hund. 46 (1948). Vita settrar gledo (under jakten) fram och åter genom en (av höstfärger) förtrollad skog. Eklundh Skån. 115 (1955).
Ssgr: SETTER-AVEL. IllSvOrdb. (1955). —
-HUND. setter; äv. (i sht i fackspr.): hanne av setter. Topelius Läsn. 6: 168 (1884). Wendel Sett. 4 (1890; om hanhund). —
-KLUBB. klubb (se klubb, sbst.2 1) för ägare av settrar; särsk. i uttr. Svenska setterklubben. NTIdr. 1903, s. 281. —
-RAS. SvKennelklT 1893, s. 35. —
-TIK. Wendel Sett. 4 (1890). —
-VALP. NTIdr. 1903, s. 281.

 

Spalt S 2034 band 25, 1967

Webbansvarig