Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SEGELAGE, r. l. m.? l. f.?
Ordformer
(segelage 1781, 1794. segelagie 1798)
Etymologi
[sannol. av t. segelage, segelasche (i bet. 1); jfr holl. zeilage (i bet. 1, 2), eng. sailage (i bet. 1, i ä. eng. äv. i bet. 2); till SEGEL, sbst.1, o. SEGLA; jfr äv. fr. cinglage, väg som ett skepp seglar på ett dygn, till cingler (se SEGLA); jfr SEGLATS]
(†)
1) sammanfattande, om ett fartygs (l. en masts) alla segel. Röding SD 77 (1798).
2) om segelfartygs fart l. gång. At gifwa skeppet den fart eller Segelage, som åstundas. Bergklint Sam. 1: 198 (1781, 1794).

 

Spalt S 1644 band 24, 1965

Webbansvarig