Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCHERZANDO skertsan4do l. -ω, adv. o. sbst.; ss. sbst. n., best. -t, pl. -n.
Etymologi
[liksom t., eng. o. fr. scherzando av it. scherzando, eg. gerundium till scherzare, skämta, av t. scherzen, av mht. scherzen, till samma stam som scherz (jfr SCHERZO), i avljudsförh. till mht. scharz, hopp, fvn. skartr, prålig; till samma rot som bl. a. föreligger i gr. σκαίρω, hoppar, o. SKÄRRA]
mus.
I. adv.: livligt o. skämtsamt l. muntert l. med skämtsamt l. muntert föredrag. Drake Gollmick 28 (1842). 2SvUppslB (1953). jfr (tillf., oeg., övergående i adjektivisk anv.): Hemsöborna var icke någon återgång, endast ett intermezzo scherzando mellan drabbningarne. Strindberg Brev 6: 335 (1887).
II. (numera föga br.) sbst.: ett slags allegro l. allegretto som går livligt o. muntert; äv. oeg. l. bildl., om livlig o. munter ton i litterär framställning o. d. Envallsson (1802). (Breven) lästes upp för mig .. å skilda för brefvens stämning passande orter. Voro de stämda i scherzando, i Sinebrychoffska trädgården; på Turholmen om de voro i adagio. Ahrenberg Männ. 1: 209 (1904). Auerbach (1913).

 

Spalt S 1397 band 24, 1965

Webbansvarig