| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SCHARTAUSK ʃar4tausk l. -ta͡ωsk, förr äv. SCHARTAUISK, adj.; adv. -T.
som är karakteristisk för l. utgått från l. har samband med Henrik Schartau; schartauansk. Schartauisk christendom. Newman NordskVäck. 334 (i handl. fr. 1839). Den schartauska rörelsens egendomligt objektiverade pietism (har) lyckats grundmura ett av kyrksamhetens fastaste bålverk. Brilioth SvKyrkKunsk. 12 (1933).
Spalt S 1370 band 24, 1965