Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SATURATÖR sat1uratö4r l. -œ4r, l. -ɯr-, m. resp. (i bet. 2) r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. fr. saturateur; vbalsbst. till SATURERA, formellt motsv. senlat. saturator (se SATURATOR)]
1) (i fackspr.) vid sockerfabrik: arbetare som sysslar med saturation av sockersaft. YrkesförtArbFörmedl. 51 (1936).
2) (numera knappast br.) = SATURATOR 2. Den rå (bet)-saften upptryckes genast i med dubbelbottnar försedda saturatörer. Grönberger Hvitbet. 16 (1872). 2NF 24: 844 (1916).

 

Spalt S 1240 band 24, 1965

Webbansvarig