Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALUBER salɯ4ber, adj. -bre, -bra; -brare. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. salubre)
Etymologi
[jfr t. saluber, fr. salubre; av lat. saluber, till salus (se SALUT). — Jfr SALUBRIN, SALUBRITET]
(numera bl. mera tillf.) med. hälsosam; sund. Lund (har) intet recomendabelt, dess läge är platt mer Sumpigt än Salubert. Palmstedt Res. 23 (1778). Wernstedt (1959).

 

Spalt S 393 band 24, 1964

Webbansvarig