Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SALIG sa3lig2, adj. -are ((†) komp. -aren Apg. 20: 35 (NT 1526), 1Kor. 7: 40 (Därs.); superl. -est OxBr. 10: 358 (1633: saligeste, sg. best.); -st OxBr. 3: 454 (1633: saligste, sg. best.), SvBrIt. 2: 18 (1690: Sahligsta, sg. best.)). adv. -A (†, Linc. (1640; under beate), Schultze Ordb. 3903 (c. 1755)), -AN (†, Prytz MStenbock D 2 b (1633)), -EN (numera nästan bl. arkaiserande l. skämts., Schroderus Comenius d 6 b (1639) osv.), -T (Austrenius Reethz 33 (1681) osv.). Anm. Ss. obetonat, framförställt attribut i bet. 8 står ordet numera vanl. oböjt.
Ordformer
(sal- (-hl-) 1523 osv. sall- 15881604. sål- 1561. säl- 1526. -i 1556 (: salie, sg. best.)1669 (: saligiörande). -ig 1523 osv. -igit, n. sg. 1740, 1757. -igt, n. sg. o. adv. 1531 osv. -og 1526. -ug 15261561)
Etymologi
[fsv. saligher, salogher, salugher, sälugher, sv. dial. sali(g), sälu(er) m. m.; jfr fd. saligh, salugh (d. salig) l. (i bet. 11) søllig, sellig, sælig, sælugh (d. sølle), fvn. sálugr (i bet. 11), fsax. sālig, mlt. sālich, sēlich, lt. salig, selig, mnl. sālich, sēlich (holl. zalig), fht. sālīg, mht. sǣlec, sǣlic (t. selig), feng. (ge)sǣlig (eng. silly, eländig, dum); avledn. av det ord som föreligger i got. sēls, god (se SÄLL); ordet är i sv. påverkat av l. lånat från t. — Jfr FÖR-SALIGA, LYCKSALIG, -SALIG, SALIGHET, SALIGLIGEN]
1) om person: som (allmänt l. i ett visst avseende) befinner sig i en lycklig l. förmånlig ställning o. har anledning att känna sig lycklig o. glad, lyckligt lottad, lycklig (se d. o. 1 a o. 2), säll; avundsvärd; numera bl. (i bibeln o. av bibeln påverkat religiöst l., mera tillf., profant spr.) i uttr. som prisa ngn lycklig, t. ex. salig (är) den l. saliga (äro) de som osv., o. i uttr. prisa (förr äv. kalla) ngn salig (samt i utvidgad anv. härav, se b). Alla slecter wardha mich (dvs. Maria, Jesu moder) salugha kallandes. Luk. 1: 48 (NT 1526; Bib. 1917: prisa mig salig). När .. (en hustrus) man är aff sompnat thå är hon frij ath giffua sigh enom androm j wåll .. Män saligharen är hon om hon såå (dvs. änka) bliffuer. 1Kor. 7: 40 (Därs.; Bib. 1917: lyckligare är hon). Salughe äro tine män, och tine tienare som altijdh för tigh stå och höra tin wijsdom. 1Kon. 10: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: sälla). Then är saligh medh lyckon må leffua. SvOrds. C 4 b (1604). Saligh är then, hwilken för tina skul Herre .. Kötzens Lusta medh Andans Nijt korszfäster. Preutz Kempis 392 (1675). Saligt är thet folk, hwars Gud sielf Herren är! Kolmodin QvSp. 1: 218 (1732). Salig, salig den som kände, Den som trodde dig allena. Wallin FörslPs. 38 (1816); jfr Ps. 1937, 45: 8. Saliga äro de, som ha sinne för realiteter. Bergman Patr. 107 (1928). — jfr O-SALIG. — särsk.
a) i saligprisningarna i Nya testamentet (Mat. 5: 3—11 o. Luk. 6: 20—23). Salighe äro the som äro andeligha fattighe, ty ath himmelrikit hörer them till. Mat. 5: 3 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Salighe äro the bedröfuadhe, ty the skola få hughswalelse. Därs. 4 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Salighe äro the sachtmodighe, ty the skola besitia jordena. Därs. 5 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Salighe äro the som lidha förfölielse för rettwisona skul, ty them hörer himmelrikit till. Därs. 10 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Salughe ären j som nw hunghren, för ty j skulen bliffua mettadhe. Luk. 6: 21 (Därs.; äv. i Bib. 1917).
b) (mera tillf.) i utvidgad anv. (närmande sig 4), om ngt sakligt: lyckligt lottad l. lycklig l. förbunden med lycka o. d.; särsk. i uttr. prisa ngt saligt. Saligh äro idher öghon, ty ath the see, Och idher öron ty ath the höra. Mat. 13: 16 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Salig, salig, trefaldt salig prisar jag en lott som hans. Rydberg Dikt. 1: 38 (1876, 1882). Hans tro var den djupa, oreflekterade, barnsliga tillit, som bergspredikan prisar salig. Spong Sjövinkel 8 (1949).
2) om person: som befinner sig i en sinnesstämning av fullkomlig lycka o. tillfredsställelse, lycklig (se d. o. 3), säll, lycksalig (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv., om ngns hjärta l. sinne l. om känsla l. tillstånd l. upplevelse o. d.: fylld resp. präglad av sällhet l. lycka o. d.; dels (i sht i vitter stil o. religiöst spr.) i fråga om en lyckokänsla som är religiöst betingad l. har en motsvarande karaktär, dels (utom i ssgr i sht vard. o. skämts.) i allmännare anv. Salig av lycka. Salig över ngt (ngt vard.). Huru saligt var hennes hjerta! WernerSjöm. 48 (1801; klandrat i JournSvL 1801, s. 397). Hennes hjerta svällde af saliga känslor. Carlén Repr. 469 (1839). Salig, salig, Blifver fröjden, / När i höjden / Bland din skara / Jag vid Jesu bröst får vara. Runeberg (SVS) 4: 32 (1857); jfr Ps. 1937, 32: 5. En syn, som .. fyllde oss med salig hänryckning. Fröding ESkr. 2: 38 (1891). Skänks mig en sådan (natt) på nytt, salig jag blir som en gud. Janzon Prop. 2: 47 (1908). Han .. kysste henne på munnen. .. Hon kände sig saligt matt. Siwertz Fribilj. 84 (1943). — jfr LYCKLIG-, SKAPAR-, ÖVER-SALIG. — särsk.
a) i vissa utvidgade anv.
α) om utseende l. min l. uppsyn l. beteende o. d.: som visar (att ngn upplever) glädje l. tillfredsställelse l. lycka. Saligt myste läpparnes rubiner. Stagnelius (SVS) 2: 268 (1821). På hans ansigte strålade det saligaste leende af fröjd. Carlén Klein 220 (1838). Herr von Gartlauben .. satt i arbetsrummet med salig min och lyssnade till en sonat af Mozart. Lundquist Zola Grus 498 (1892). (Han) svalde med saligt halvslutna ögonlock. Johansson SmedBrukspatr. 45 (1933).
β) om tid(punkt): då man upplever lycka l. tillfredsställelse l. glädje; lycklig (se d. o. 8). Och mången mången salig stund, / De sutto der med mund mot mund. Runeberg (SVS) 2: 26 (1824). Ack hvilket saligt ögonblick / då älskarn slöjan lyfta fick! Arnell Moore LR 2: 6 (1830). Den Helige Ande .. är .. med öfverallt i våra bästa, våra saligaste stunder. Tegnér (WB) 10: 43 (c. 1830). Ack, saliga dag, som i hoppet vi bida, / då världen är vorden Guds rike till sist. Beskow PsalmDikt. 15 (1886, 1944); jfr Ps. 1937, 593: 1. Salig är den stilla stunden, / Jesu, då vi möta dig. Eklund KyrkosångTid. 51 (1909); jfr Ps. 1937, 215: 1.
γ) om plats: där man lever i lycka o. sällhet; jfr 1. Eterns saliga rymder. Stagnelius (SVS) 3: 73 (1817). Bor ej friden i saliga dalarna der (dvs. i Grekland), bor ej Minnet i pelaregång? Tegnér (WB) 5: 114 (1825). Hon talade om den sällhet hon i en salig himmel skulle njuta. Bremer Pres. 429 (1834). Fogelqvist Sång. 13 (1915).
b) [jfr 1] övergående i bet.: som lever i ständig lycka; företrädesvis i fråga om föreställningar härstammande från antiken, dels om gudar (jfr 6 e), dels (med anslutning till 6) om avliden l. avlidens ande; ofta i pl. best. i substantivisk anv., i sht om avlidna som tänkas uppehålla sig på en paradisisk vistelseort (t. ex. de elyseiska fälten). Himmelns saliga folk. Adlerbeth Æn. 46 (1804; om gudarna). De saligas bygd (dvs. lycksalighetens ö). Stagnelius (SVS) 1: 329 (c. 1815). Det var Skaldernas gunst, tunga och snillekraft, / Som från Akerons svall räddade Eakus, / Och de saligas strand honom till boning gaf. Adlerbeth HorOd. 154 (1817; lat. orig.: divitibus .. insulis); jfr slutet. En salig skugga i de elyseiska fälten. Bremer Nina 614 (1835). Elysium .. (dvs.) den plats, där de saligas skuggor vistades. SvUppslB 8: 483 (1931). — särsk. [jfr gr. μακάρων νῆσοι, lat. fortunatorum insulæ] i uttr. de saligas öar, om öar där enligt antikens föreställning heroerna (l. de rättfärdiga) efter döden (l. enligt folksagan invånarna) leva i ständig lycka. Melin 2: 80 (1853). Till de saligas öar har ingen Kolumbus nått. Bergman LivÖ 21 (1922).
3) (†) räddad, frälst; oskadd, välbehållen.
a) [jfr lt. salig un sund, oförkränkt (om rätt)] i uttr. salig och sund, frisk o. välbehållen. Thet gud kenne then iak eder nade befaler salig och swnd til euig tiid. G1R 1: 45 (1523). Därs. 295. jfr: Thet gud kenne then eder nadis Högmectighet swnd oc saligh verdis beskerme. HBrask Därs. 5: 210 (1527).
b) i allmännare anv.; i vissa fall utan bestämd avgränsning o. svårt att skilja från 6. O tu folck som igenom Herran salugh warder, huilken tins hielps skiöld är, och tins seghers swerd. 5Mos. 33: 29 (Bib. 1541; Luther: selig; Bib. 1917: får seger). Sterck migh, at iagh må bliffua saligh. Psalt. 119: 117 (Därs.; äv. i Bib. 1703; Bib. 1917: frälst). Wender idher til migh så warde j salighe alla werldennes endar. Jes. 45: 22 (Därs.; Luther: selig; Bib. 1917: frälsta).
4) om sak (jfr 1 b, 2, 2 a): som bereder ngn lycka o. tillfredsställelse l. befordrar ngns (andliga l. timliga) välfärd l. är till gagn o. d.; numera bl. i anv. med jämförelsevis nära anslutning till annan bruklig anv. av ordet (1, 2, 6): som hos ngn framkallar en känsla av lycka o. tillfredsställelse, som gör ngn salig (i bet. 2), varöver man har anledning att känna sig lycklig; särsk. dels (i religiöst spr.) i fråga om den lycka o. glädje som en människa känner vid tanken på sin frälsning o. d., dels (i sht i profant spr.) i försvagad bet., närmande sig bet.: ljuvlig, skön, härlig o. d. Salugharen är geffua än tagha. Apg. 20: 35 (NT 1526); jfr c. Tit. 2: 13 (Bib. 1541). Gif saligt hopp i döden, / O Fader evigt god. Wallin FörslPs. 177 (1816); jfr Ps. 1937, 373: 6. Hvad klingar därute i palmernas skjul? / Hvad saliga toner där bäfva! Stagnelius (SVS) 2: 155 (c. 1821). O du saliga, / O du heliga / Jordens fröjdfulla högtidsdag. PilgrSång. 96 (1859); jfr Ps. 1937, 53: 1. Som hjorten till vattubäcken / trår den (dvs. min själ) till salig tröst. Bergman TrAllt 138 (1931). Barnet från Gud / Bringar oss saliga bud. Ps. 1937, 54: 2. — jfr LÅNG-SALIG. — särsk.
a) (†) i uttr. uppå ett saligt vis, så att man känner sig lycklig. I dig (dvs. ensligheten) förnöjes man uppå ett saligt wis. Frese VerldslD 173 (1726).
b) [jfr motsv. anv. i t. samt av eng. blissful] (vard.) i sådana uttr. som salig okunnighet l. ovetenhet l. saligt okunnig (om ngt), lycklig okunnighet l. ovetenhet resp. lyckligt okunnig (om ngt, särsk. med tanke på att man icke oroar sig för ngt som man icke vet om o. d.); ofta närmande sig bet.: total okunnighet osv. resp. totalt okunnig (om ngt). Segerstedt Händ. 157 (1920, 1926: sväva i salig ovetenhet om). Vår saliga okunnighet om världens ondska. Ericsson Hundl. 139 (1923). Saligt okunnig om det kommande sammanbrottet. Appelberg Michajlovič Storf. 178 (1933).
c) (i religiöst spr., numera föga br.) som befordrar människans andliga välfärd l. frälsning l. eviga gudsgemenskap (o. därigm bereder henne lycka); äv. allmännare, närmande sig bet.: god l. riktig i religiös mening, from, helig o. d.; jfr 9. Sannerligha är thet tilbörlighit rät och saligt, ath wij alstädhes tacke och loffue tich helighe herre, alzmechtig fadher ewighe gudh for alla thina welgerninga. OPetri 2: 416 (1531; äv. i Hb. 1942). Tins sons helga .. oc saliga offer som han för oss på korset giorde. Liturg. 39 a (1576; lat. orig.: salutaris). Befrämia .. thetta wårt H(eliga) Kyrckioarbete och saligha handlingar medh tijn wälsignelse och nådhe. Phrygius HimLif. 8 (1615). Thet saliga Doopet. AJGothus ThesEp. 3: 110 (1619). Thet saliga Reformations werket. Baazius Upp. 126 b (1629). Lef menskligen, lef Christeligen, lef saligen. Scherping Cober 1: 294 (1734). Från religionens panna, / (strålar) Det evigt goda, saliga och sanna. Wallin Vitt. 1: 171 (1816).
d) († utom i β) allmännare: gynnsam, fördelaktig; nyttig, god; lyckosam. Först önsker ko. ma:t till Swerige .. Her ffrederik konung til Danmark etc lycke och saligt regimentte. G1R 4: 377 (1527). Saligh framgångh. LPetri Œc. 32 (1559). All öffuerheet vthi wårt land / Giff saligh rådh och godt förstånd. Ps. 1586, s. 156 a; jfr Ps. 1695, 296: 10. Gudh oss ett saligt Nyåhr vnne! Hund E14 492 (1605). — särsk. i vissa uttr.
α) en salig åminnelse, ett ljust l. vackert minne; jfr 10. The Domare .. som icke bedrijffo affguderij, .. the haffua ock een saligh åminnelse. LPetri Sir. 46: 11 (1561; Bib. 1541: the warda ock prijsadhe; Apokr. 1921: deras minne vare välsignat).
β) salig stund, rätt l. gynnsam tidpunkt, lycklig stund; numera bl. (i religiöst spr.) med mer l. mindre tydlig anslutning till 2 a β; förr äv. i uttr. på den salig stund, med förbleknad innebörd, övergående i bet.: just i denna stund, just då. (Trued Ulfstand, som flytt från Varberg till Lund) går sigh til Altaret (i Lunds domkyrka) fram, / Han begiöt sitt hoffuud med wigde wand. / Thet skeedde alt på then salig stund, / Honom mötte Erchebispen aff Lund. Svart Gensw. I 3 a (1558). Vti Gudz the helge Trefollighetz nampns åkallan vti een saligh stund begynte .. (G. I) sitt Regemente. Dens. G1 17 (1561). Tå wij uti en salig stund, thet är, i trone på Christum, skillies ifrån thenna Werlden. Swebilius Cat. 2: 74 (1689). Möter jag i en salig stund / en som de fallna benådar, / .. Fader, din kärlek jag skådar. NBeskow i VLösen 1919, s. 244; jfr Ps. 1937, 29: 2. Giertz Grunden 158 (1942).
e) (i sht vard.) ss. adv., med försvagad l. allmännare bet.: ljuvligt, härligt, skönt. Aftonsolen sjunker så saligt .. uti nattens famn. Topelius Fält. 2: 212 (1856). Flickan mig smekte / så saligen ljuflighetsfull. Fröding Stänk 43 (1896). Havet ligger så saligt sidenblått. Barthel Atl. 80 (1931). Sjön ligger så saligt genomskinlig. TurÅ 1952, s. 81.
5) [jfr motsv. anv. i t.; eg. specialanv. av 2] (i sht skämts.) som (på grund av inverkan av sprit l. annat berusningsmedel) befinner sig i ett tillstånd av största välbefinnande; äv.: rusig, (kraftigt) berusad. Trotter DrucknTillst. 165 (1826). Andra steget (på dryckenskapsskalan) hette att vara ”upprymd”; .. sjunde: ”salig”. Ahnfelt StudM 2: 5 (1857). Jag ser .. hans mun, som formar sig till ohörda hymner åt vinguden, och han ser så salig ut, som om himlen vore öppen. Strindberg TrOtr. 2: 6 (1883, 1890). (Skalden) tar en klunk ibland, / ler och mumlar saligt under ruset. Fröding NDikt. 67 (1894). De .. individer, som kunna bli saligen berusade .. på tre halvstop ljust öl. Geijerstam Canning Pol. 29 (1936).
6) [utgående från 3 (men numera ofta anslutet till 2)] om person: (som befinner sig i det lyckliga tillstånd som utmärker den) som är frälst l. (numera företrädesvis) som lever i evig gemenskap med Gud i himmelriket; utom i a i sht i religiöst spr.; jfr 8. Troo på herran Jesum så bliffuer tu salugh. Apg. 16: 31 (NT 1526; Bib. 1917: frälst). Huru weet tu qwinna, om tu kan göra mannen saligh? 1Kor. 7: 16 (Därs.; Bib. 1917: frälsa). At saligh warda .. är intet annat, än blifwa befrijat och frelst ifrån Synden, Döden och Diefwulens Wåldh, försatt blifwa i Christi Rijke och med honom ewigt lefwa. Rudbeckius Luther Cat. 215 (1667). Sant har någon sagt: ”Vi lefva ej här för att vara lyckliga, utan för att blifva saliga.” Ternstedt Hjärta 37 (1899). Ringmar EvigLov 63 (1935). — jfr O-SALIG. — särsk.
a) [efter Fredrik den stores yttrande (rörande katoliker o. protestanter i Preussen) hier muss ein jeder nach seiner fasson selig werden] i sådana uttr. som låta var och en bli(va) l. var och en har rätt att l. får bli(va) (l. blir) salig på l. efter sin fason (l. l. i sin tro l. på sitt sätt), ofta oeg., med anslutning till 2: låta var o. en bli resp. var o. en har rätt att osv. bli (l. blir) lycklig (se d. o. 3) på sitt sätt l. med sina medel (resp. på vad han tror på); ofta använt i uttr. som beteckna tolerans mot oliktänkande. Reiche FredrikDSt. 1: 166 (1841). Hr Löfgren har osmaken att vilja låta hvar och en bli salig efter sin fason, politiskt naturligtvis. VästmLT 1929, nr 218, s. 3. Likaväl som varje människa har rätt att bliva salig på sin fason, har var och en rätt att förstockas på det sätt honom lyster. Segerstedt Spalt. 138 (1933). Envar får bli salig på sin fason bara det inte sker på andras bekostnad. Blomberg FlodStig. 316 (1933). Var och en blir salig i sin tro. Östergren (1937). jfr: Han är inte intolerant, kräver visst inte att alla skola bli saliga på hans fason. FGBengtsson hos Thoreau Wald. 28 (1924). jfr äv.: Denna tro (att Walter Scott var noga med att ha tidstrogen klädsel i sina medeltidsskildringar) gör oss estetiskt saliga. Sturzen-Becker 1: 41 (1861).
b) [jfr motsv. anv. i t.] i pl. best. i substantivisk anv., om dem som vistas i himmelriket (se d. o. 1); jfr c o. 2 b, 8 c. De saligas boningar i himmelen. Serenius Bb 4 b (1734). Långt på de saligas ängar / hvita jungfrur mig (dvs. Jairi dotter) förde. Heidenstam Dikt. 198 (1895). Änglarnas och de saligas frid. Lindström Leksaksb. 66 (1931). De saligas ängder. Östergren (1937); jfr 2 b.
c) i uttr. som ha avseende på det romerskkatolska bruket att gm en särskild påvlig akt (beatifikation) förklara en avliden (som gjort sig känd för stor fromhet) vara salig (o. ss. sådan kunna bli föremål för en viss begränsad kult). (Fr.) Béatification .. (sv.) uptagande i de saligas antal, som skier af Påfwen. Möller 1: 161 (1745). Han är förklarad att wara salig, men han är ännu icke flyttad bland helgonen. Nordforss (1805). SvUppslB 3: 322 (1929).
d) [jfr motsv. anv. i t. samt av mlat. beatus; möjl. utgående från 1] (numera bl. tillf.) i attributiv anv. om Jesu moder (jungfru Maria), övergående i bet.: helig (se d. o. 2 a). Ordett bleff kött j then salige Jungfrus lijff. OMartini Bew. E 3 b (1604).
e) (nästan bl. i bibeln) i utvidgad anv., om Gud: som lever i evig harmoni (i himmelriket). Thens saligha Gudz herligha Euangelium. 1Tim. 1: 11 (Bib. 1541; Luther: des seligen Gottes, Vulg.: beati dei; äv. i Bib. 1917). Därs. 6: 15 (Därs.; äv. i Bib. 1917).
7) (numera bl. tillf., i sht skämts.) from, gudfruktig; företrädesvis om min l. utseende o. d. Lägg af din Flicko-rätt, at göra hjertats wåda, / .. Tag an en salig hy, och blif en wördig Fru. 1Saml. 1—6: 720 (1775). Weste FörslSAOB (c. 1815). — jfr GUD-SALIG. — särsk. övergående i bet.: skenhelig. Dalin (1854). (Läsaren) Sandgren ler ett fett saligt, ondskefullt löje. Engström 2Bok 101 (1909).
8) [eg. specialanv. av 6] med tanken särsk. fäst vid egenskapen att vara avliden: som är död o. befinner sig bland de saliga (i bet. 6) i himmelriket; oftast med avbleknad innebörd: död, avliden, bortgången; företrädesvis i attributiv anv. o. numera nästan bl. (arkaiserande l. skämts.) ss. framförställt, oböjt attribut i sådana uttr. som salig N. N. l. min salig far; förr äv. (i fråga om kunglig person) i superl.; förr äv. om ngns döda kropp. Salige Greffue Johann. G1R 11: 198 (1536). H. K. M:ttz .. saligste lijkz uth- och hädanfärd. OxBr. 3: 454 (1633). En polemitz klädning har han sahlige och köpt. ConsAcAboP 3: 184 (1666); jfr b. Allting stod orubbadt sedan salig fruns tid. Nordensvan Lek 52 (1887). Lotta har inte glömt sin salig far. Hedberg DockDans. 45 (1955). — jfr HÖGST-, HÖGT-, KRIST-SALIG. — särsk.
a) (†) i uttr. salig hos Gud, som (är död o.) befinner sig hos Gud; äv. övergående i bet.: avliden, bortgången; särsk. i sådana uttr. som N. N. salig hos Gud l. salig(e) hos Gud N. N. Salige hoos Gudj, framlidne biscop Rasmuses stiuffzsonn. 2SthmTb. 7: 299 (1586). Anna Trolle, saligh hooss Gudh h. Carls De Mornaj effterlåttne änckia. OxBr. 12: 663 (1610). Wid .. den .. nu hos Gud Salige Friherrinnans .. Graf. Frese VerldslD 124 (1726). Tornväktaren var redan salig hos Gud han. Wetterbergh SamhKärna 2: 16 (1857).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (†) ss. efterställt attribut (jfr a), i uttr. N. N. salig (l. saligaste), betecknande ngn ss. avliden (o. befinnande sig i himmelriket). Greffue Johan salig. G1R 13: 197 (1541). H. K. M:ttz saligs oss och heele christenheten bedröfvelige hedanfärdh. OxBr. 10: 350 (1633). Effter Kongl. M:tz, saligeste, för detta gifne fullmacht. Därs. 358. VDAkt. 1717, nr 324.
c) [jfr 6 b] (tillf.) i pl. best. i substantivisk anv.: de döda. Kungen ser fullkomligt frånvarande ut och som han redan sedan länge tillbaka hörde till de saligas antal. Edholm SvunnD 236 (1858).
d) (skämts.) i utvidgad anv., om sak: som gått ur bruk l. fallit i glömska l. icke längre finnes till. Djurbergs saliga Geographi. SvLittFT 1834, sp. 89. Hvad är det der för tyg. Hvad? salig levantin! Kors, du är bra gammalmodig. Bremer Grann. 1: 257 (1837). Det korta meteorliv, som varit våra saliga förelöpare beskärt. Ergo 1929, s. 142.
Anm. till 8. I skrift förkortas ordet i denna anv. ofta sal., förr äv. s. Tteris s broders godz. TbLödöse 172 (1590). Min sal. man. Schück VittA 1: 129 (i handl. fr. 1641). Änkiedrånningen S. skall begrafuas. Ekeblad Bref 1: 403 (1655; rättat efter hskr.).
9) [jfr 4, 8] ss. bestämning till ord som betecknar ngns död l. uppståndelse l. begravning o. d., för att ange att ngn dör resp. uppstår osv. på ett sådant sätt l. under sådana omständigheter (i tron på Kristus, i frid med Gud) att han blir delaktig av den eviga saligheten i himmeln l. dör osv. lycklig; äv. oeg. l. bildl.
a) (numera bl. i religiöst spr. l. arkaiserande) i sådana uttr. som en salig hädanfärd l. död l. (numera bl. ngt skämts.) ändalykt, en salig uppståndelse osv. När tig nådigst synes at kalle mig ifrå thenne jemmerdal, så förlän migh en saligh endelycht, och tagh mijn siäl vthi tine hender. Helsingius Böneb. C 7 b (1567). D(rottningens) salige begrafning. Carl IX Cal. 27 (1584). Hans salige dödh. 2SthmTb. 7: 375 (1587). Gudh wpuecke kråppen till en salligh wpståndelse. Carl IX Cal. 127 (1604). Vi må vara beredde till en salig hädanfärd. Hb. 1811, s. 22; jfr Hb. 1942, s. 25. Gummor vid hennes ålder gjorde bäst att tänka på sin saliga ändalykt. Lagergren Minn. 6: 284 (1927). I en sann förvissning om salig återlösning gick ju en dag i sänder. Johnson Här 162 (1935).
b) (numera bl. arkaiserande, skämts.) bildl., i uttr. ett saligt slut på ngt, ett lyckligt slut på ngt. Ett saligt slut på alla intriguer. Anckarsvärd Trosbek. 23 (i handl. fr. 1809).
c) (numera bl. i religiöst spr. l. arkaiserande) ss. adv. (jfr d); i sådana uttr. som saligt l. saligen avsomna l. avlida l. dö, saligt l. saligen död. Wiliom wij saligan döö, så måste wij Christeligan leffua, och rätteligen troo. Prytz MStenbock D 2 b (1633). Omöjeligen kan den Menniskia saligt döö, som osaligt lefwat hafwer. Austrenius Reethz 33 (1681). Wid .. Fru Ingeborg Flemmings Graf; Hwilken .. den 14 Marti 1725. saligen afled. Frese VerldslD 124 (1726). Baron Eric Leijonhufwud, Som saligen slöt sit korta lefnadslopp i Colmar år 1749. Nordenflycht QT 1748—50, s. 48. Han har .. förklarat den saligen döde för en uppenbar skälm. Agrell Maroco 125 (1790, 1796). Ack! i dag beredd mig gör, Att i dig jag saligt dör. Ps. 1819, 474: 3; jfr Ps. 1937, 558: 3. jfr: (Författaren skrev) til sista arbets-dagen, / Som saligt ändade hans lif. Bellman Gell. 13 (1793).
d) (arkaiserande, skämts.) ss. adv. (jfr c), bildl., i sådana uttr. som saligen avsomna l. saligen avsomnad, betecknande att ngt (lyckligen) tar slut l. upphör l. faller i glömska resp. tagit slut osv. De unga och yngsta i Madrid vilja numera gärna kasta Echegaray på den saligen avsomnade romantikens skräphög. Hultenberg Lothar SpanSjäl. 204 (1921).
10) [jfr t. N. N. seliger gedächtnis l. seligen andenkens; ytterst efter lat. N. N. beatæ l. piæ memoriæ; den sv. översättningen N. N. salig åminnelse l. ihågkommelse (genitivkonstruktionen salig åminnelses l. ihågkommelses har bl. anträffats vid huvudord i genitiv, se ex.) har formellt anpassats gm omändring till uttr. med prep. i; möjl. har i det sv. uttr. N. N. salig ihågkommelse i i ihågkommelse uppfattats ss. prep. o. sedan använts äv. framför åminnelse (se AKock i ANF 28: 190 f. (1912)); jfr 8] i uttr. N. N. salig i åminnelse (förr äv. i hågkommelse), förr äv. N. N. salig ihågkommelse l. åminnelse l. salig ihågkommelse (l. i hågkommelse) N. N., formelaktig fras använd vid vördnadsfullt omnämnande av en avliden person, med en bet. ung. motsvarande: i tacksamt l. ljust minne bevarad l. dyl.; numera nästan bl. (arkaiserande, i sht skämts.) med avbleknad bet., använt för att ange att en person är avliden. Vår kere husfru, salige ihugkommelsze drotningh Margrete. G1R 28: 45 (1558). Min kiäre fru moderss salig ihugkommelse affsompnede lechame. Därs. 29: 751 (1560). Arnoldt Walwijch, then tilförende I E. K. Ma:tz sålighe och höglofflige i hugkommelses her Faders tienist warit haffuer. HH XXXIII. 1: 142 (1561). Gamble her Sten Sture fordom Swerigis rikis förstondare (saligh i åminnelse hoss Gudh). Rosén E14HNämnd 170 (i handl. fr. 1562). Her Nils och Her Erich Stwre, wår käre frendher alle hoos gudh salig i hugkommelsse. BrinkmArch. 1: 8 (1568). H. k. M. salige åminnelses lifstidh blef afkorthet. RA I. 3: 93 (1593). Salige och högloflige ihokommelsses, Kongl. M:tz ståttholdere. SvTr. V. 1: 102 (1596). AJGothus ThesEp. 3: 115 (1619). Östergren (1937). jfr (†): Herr Gustaff, Swerigis .. Konungh, som nu i saligh åminnelse afflijdhenn är. E14R 1561, s. 18 a. — särsk. i utvidgad anv., om sak: som gått ur bruk l. fallit i glömska. Studerlamporna .. saliga i åminnelse. UB 5: 315 (1874). Norbecks gamla teologi, salig i åminnelse. Fogelqvist Typ. 218 (1927).
11) [jfr motsv. anv. i fsv., fdan. o. fvn. samt i sv. dial.; möjl. urspr. ironisk l. eufemistisk anv. av 1 l. 2; jfr äv. med avs. på bet.-utvecklingen eng. silly] (†) arm, eländig, stackars, beklagansvärd; äv.: enfaldig, oförståndig. När .. (Kristian II) ock war j Stocholm krönt, / The Saluge Swenske finge tå rönt. / Huru Danske pläge eeder och loffuen halle. Svart Gensw. G 4 a (1558). Then saligha quinna .. (dvs. Eva) tenckte wäl snart, / At wijsdom få medh sådana art, / Som ormen monde henne loffua. Ps. 1567, s. 91 a. O salighe Adam hwij ästu så naken, / Hwem haffuer tijn kläder ifrå tigh tagit, / Eller whij sörier tu så swåra? Därs. (Ps. 1695, 216: 15: Osalige). Ska’ vi fara till qvarnen och se hur lilla salig fröken har det? Jolin Mjölnarfr. 80 (1865).
12) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) sölig. Dalin (1854).
Ssgr: (6, 8) SALIG-BLIVEN, p. adj. (tillf.) som blivit delaktig av saligheten i Guds rike; äv. med förbleknad innebörd: avliden. Wennerberg Bref 2: 120 (1852).
(6, 8) -DÖD, adj. (†) avliden (o. salig i Guds rike). Lucidor (SVS) 272 (1672).
(6 c) -FÖRKLARA, v. [jfr t. seligsprechen] gm en särskild påvlig akt (beatifikation) förklara (ngn) salig. Pan 1927, s. 20 (i p. pf.). Östergren (1937).
(6 c) -FÖRKLARANDE, n. jfr -förklara. NF 8: 178 (1884).
(6 c) -FÖRKLARING. [jfr t. seligsprechung] jfr -förklara. Fehrman OrientK 95 (1920).
-GÖRA, v. [jfr t. seligmachen] Schroderus Comenius d 6 b (1639).
1) till 2: göra (ngn l. ngt) lycklig(t), lyckliggöra. Gif mig en tro, som kan förwisst / Mitt hjerta salig göra. Wallin FörslPs. 150 (1816); jfr Ps. 1937, 343: 1. Kroppen saliggjordes i sinliga njutningar. Lysander Almqvist 402 (1878). BonnierLM 1954, s. 727.
2) (i sht i religiöst spr.) till 6: göra (ngn) delaktig av gemenskapen med Gud (i himmelriket). Phrygius HimLif. 48 (1615). Hwad hafwer Gud för ändemål wid Menniskians Saliggiörande? Lagerström Bunyan 2: 91 (1727). Gabrielsson SångCittra 136 (1929); jfr Ps. 1937, 202: 3.
-GÖRANDE, p. adj. [jfr t. seligmachend]
1) till 2: som gör salig l. säll l. lycklig o. d. Rydqvist i 2SAH 12: 306 (1827). Den saliggörande vissheten, att Gud hade vårdat sig om dem och velat rädda dem. Lagerlöf Troll 2: 50 (1921).
2) (i sht i religiöst spr.) till 6: som gör delaktig av l. leder till gemenskapen med Gud (i himmelriket). Wij haffue then salighgörande trona til Gudh. PErici Musæus 6: 5 a (1582). Gudz rene och saliggörende ord. RA I. 3: 87 (1593). Fehrman OrientK 80 (1920). särsk. [jfr t. allein seligmachend] i uttr. allena saliggörande (jfr 3), i sht om den romersk-katolska kyrkan; jfr allena 3 c. Påfwarne satte tron i antagandet af trosbekännelsen, i hwilken .. (i början av 1200-talet) uttrycket ”den allena saliggörande kyrkan” och brödets förwandling .. upptogos. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 256 (1835) [jfr mlat. ecclesia extra quam nullus omnino salvatur]. Grimberg VärldH 7: 238 (1936).
3) i utvidgad anv. av 2 (slutet): som leder till gott resultat l. är effektiv o. d.; vanl. i uttr. allena l. enda saliggörande, enda som leder till gott resultat l. som är framgångsrik l. effektiv l. lämplig l. som duger. Homeop(atien) såsom en påstådd allena saliggörande läkekonst. Hygiea 1842, s. 198. De ”krås” som några år ansågos som det enda saliggörande för en välklädd dam. Lundberg-Nyblom Fyrisån 92 (1931).
-GÖRARE. [jfr t. seligmacher]
1) (numera bl. tillf.) till 2: person som gör glad l. lycklig l. tillfredsställd. I detta fasta förtroende till Gudh förenar jag mig med min Salig giörare i näst kommande veka. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 74 (1693; om hustrun).
2) (i sht i religiöst spr.) till 6; om ngn som gör delaktig av gemenskapen med Gud (i himmelriket); i sht om Kristus. (Guds son) är en frelsare eller salughgörare. OPetri 2: 198 (1528). Effter Christi wår Saliggörares Födelse. Tegel G1 115 (1622).
(6) -GÖRELSE, r. l. f. [vbalsbst. till -göra; jfr t. seligmachung] (i sht i religiöst spr.) jfr -göra 2. Lind (1738). SC 1: 141 (1820).
Ssg: saliggörelse-, förr äv. saliggörelses-verk. (numera bl. tillf.) om Kristi verk i syfte att saliggöra människorna; jfr frälsnings-verk. Borg Luther 1: 639 (1753).
(6) -GÖRNING. (†) saliggörelse. Schultze Ordb. 1576 (c. 1755).
(6) -MAKARE. [jfr mlt. sālichmāker, t. seligmacher] (†) = -görare 2. Christus wor salighmakare. OPetri 1: 185 (1527).
(1) -PRISA. (i sht i religiöst spr.) prisa (ngn) salig; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: lovprisa l. berömma (ngn). (A. Westéns omdömen i Hof-clericiets historia) äro stundom ensidiga, nästan alltid berömmande och saligprisande. BL 20: 195 (1852). Då Jesus saligprisar den hungrande, då predikar Han tron och trons rättfärdighet. Rudin 1Evigh. 2: 642 (1870, 1878).
(1) -PRISNING. [jfr t. seligpreisung] (i sht i religiöst spr. o. teol.) om handlingen att prisa ngn salig; vanl. om vart o. ett av de i Jesu bergspredikan (Mat. 5: 3—11 o. Luk. 6: 20—23) ingående yttranden (l. korta avsnitt) i vilka olika kategorier av människor prisas saliga; i sht i pl. Prologen (till bergspredikan), hwilken (hos Lukas) i stället för de sju eller åtta saligprisningarne hos Matthæus har 4 saligprisningar .. och 4 deremot swarande we. Melin JesuL 2: 257 (1843).
(9 a) -SÄLL. (†) = salig 9 a. Then salighsälle dödh, som mäd Gudz willia skeer. Lucidor (SVS) 203 (1672).
(6, 8) -VORDEN, p. adj. (numera bl. tillf., arkaiserande) = -bliven. Den nyss saligvordnes själ. Fridholm Unamuno MostT 58 (1927).

 

Spalt S 267 band 24, 1963

Webbansvarig