Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SALDO sal4dω, äv. -do, äv. 32 (sa’ldo Weste, sálldo Dalin), n. (2RARP 8: 184 (1734) osv.) ((†) r. l. m. HovförtärSthm 1689 A, s. 891, Atterbom FB 252 (1818)); best. -t (ss. r. l. m. -n), stundom äv. i best. anv. utan slutart.; pl. -n (Rydqvist StatsekonBetr. 34 (1865: räkningssaldon) osv.). Anm. I sht förr användes äv. den it. pl.-formen saldi. Altén Buesching 115 (1831). Bonnier 2Bonniers 2: 44 (1930).
Etymologi
[jfr d., nor. o. t. saldo; av it. saldo, vbalsbst. till saldare (se SALDERA)]
1) (†) avslutande l. slutförande av konto l. räkenskaper, med uträknande o. införande av saldo (i bet. 2), saldering; äv. konkretare, om ett kontos avslutande del innehållande uppgift om saldo (i bet. 2). Saldo, slut af en räkning, lika i Debet och Credit. Zettersten AnmMynt 169 (1771). Andersson (1845). Dalin (1871).
2) bokför. belopp som utgör skillnaden mellan ett kontos debet- o. kreditsida (o. som utgör ngns fordran l. skuld). Reglera l. utjämna saldot. Överföra saldot i ny räkning. HovförtärSthm 1689 A, s. 891. Föreskrefne Saldo .. Fembhundrade .. dahler .. äro mig richtigt betalte. Därs. 1743, s. 2786. Bokslutet visar, att vi .. gått tillbaka i saldot. Topelius Fält. 4: 514 (1864). Med brefvet följde conto courant, utvisande ett saldo Petersen till godo d. 31 Aug. 1870 af 49,194 francs. 1NJA 1874, s. 269. SFS 1953, s. 1604. — jfr DEBET-, KASSA-, KREDIT-, PASSIV-, RÄNTE-SALDO m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (†) pro saldo, ss. saldo, per saldo. HusgKamRSthm 1651—53 Kassa, s. 136. Pro Saldo förbl:r min Vnderdånigste fordhran (osv.). HovförtärSthm 1689 A, s. 891. Fått på handen helftten 120 Rest Prosaldo 120. KlädkamRSthm 1739 A, s. 121. Därs. 1741, s. 153.
β) per saldo, se PER, prep. 5 b.
b) övergående i bet.: fordran, tillgodohavande, överskott, vinst resp. skuld, underskott, förlust. Ammiralitets-Collegium bör .. det resterande saldo til de än varande Algieriske svenske fångars utlösen emploijera. 2RARP 8: 184 (1734). Dessa (sedelutgivande) Stockholmsbanker utbyta med hvarandra dagligen de vexlar och sedlar, som inkommit, och saldot, som uppstår, betales med Riksbankens sedlar l. mynt. Rosenberg Bankv. 209 (1878). Man fordrade (förr) att handeln med vart särskilt land skulle ge ett saldo i pengar till fromma för det egna landet. Cassel TeorSocEkon. 593 (1934). särsk. (numera bl. tillf.) konkretare, om vad som utgör vinsten l. överskottet i ett visst fall. Sielfwa (kyrko-)kistan kan och sönderbalckas i 2ne rum, om så synes. I det Eena förwares Saldo, eller det som in residuo är, effter hwart års sluträchning. OfferdalKArk. N I, s. 15 (1692).
c) mer l. mindre bildl.; stundom liktydigt med: resultat. Du har visat att du förstår att handla, men saldon af din handel är ännu ej uppgjord. Atterbom FB 252 (1818). Jag fruktar att Sven Lidmans stora orientaliska äventyr mellan 1811 och 1818, mänskligt sett, slutade i ett mycket stort saldo till hans egen nackdel. Lidman Blodsarv 154 (1937). Mitt livs saldo. Sachs (1949; boktitel). — särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. ngn till saldo, för ngns räkning l. gentemot ngn. En annan villfarighet, Reuterholm till saldo, ådagalade Posten alldeles liktidigt. Lagus Kellgren 198 (1884).
Ssgr (till 2; bokför.): SALDO-BALANS. [jfr t. saldenbilanz] balansräkning l. balanskonto (i huvudbok) utgörande en sammanställning av samtliga kontons saldobelopp. HandInd. 780 (1927).
-BELOPP. belopp till vilket saldo uppgår. Meurman (1847).
-BESKED. besked om saldos storlek. SvBanklex. (1942).
-BOK; pl. -böcker. [jfr t. saldobuch] salderingsbok. Jungberg (1873).
-RÄKNING. (numera bl. tillf.) räkning med utfört saldo. BoupptSthm 1676, s. 898 a.
-SKULD. saldo utgörande skuld. Hernberg Rättsh. 257 (1922).
-ÖVERSKOTT~102, äv. ~200. saldo utgörande överskott. Hernberg Rättsh. 213 (1922).

 

Spalt S 260 band 24, 1963

Webbansvarig