Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAFTA saf3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. -ff-)
Etymologi
[jfr d. safte, t. saften; avledn. av SAFT]
1) i fråga om avsöndring l. uppsugande av växtsaft; refl. l. (numera bl. mera tillf.) i pass. med intr. bet.; jfr SAFT 1.
a) om bär l. frukt l. (annan del av) växt som plockats l. samlats ihop (o. som lagrats l. befinner sig under beredning till sylt l. maträtt): ge ifrån sig l. avsöndra saft, bli saftig. Man skiär .. Citroner i skifwor, låter dem wäl safftas med Socker, slår sedan (osv.). Oec. 245 (1730). Ett .. sätt att sylta jordgubbar och smultron är att nedlägga dem hvarftals med strösocker … De få stå så och safta sig tills sockret fullkomligt smält, då (osv.). Langlet Husm. 645 (1884). Om de kryddade tomaterna (efter inkråmets borttagande) saftat sig, stjälp dem upp och ner, så att saften rinner ut. StKokb. 195 (1940).
b) (numera bl. mera tillf.) om levande växt l. växtdel: fyllas av (närings)saft, bli saftig. Meurman (1847). När skördarens hopp är bekrönt och fullbordat, / då saftas alltmera den druva vi jordat, / ty se hur potatisen blommar. Karlfeldt Tank. 216 (1930). (Regnet) susar .. mot rutorna, ett grått, stritt vårregn, marken dricker, gräset saftas, björkarna få nytt liv. TurÅ 1933, s. 346.
2) bereda l. koka (in) saft (se d. o. 2 a) av (bär o. d.); oftast utan obj. Cavallin (1876). Safta krusbär. Sundén (1888). För syltning och saftning äro till finnandes körsbär, hallon och af vilda bär, björnbär, hallon, blåbär. GHT 1896, nr 182 A, s. 3. Jag måste hem i augusti för att sylta och safta. Östergren (1937). — jfr RÅ-SAFTA.
3) (vard., numera bl. tillf.) pimpla i sig l. dricka (ngt, i sht alkoholhaltig dryck); jfr SAFT 2 b. Af puback han saftade flaskorna två, / tills rundt uti centrum det började gå. Strix 1903, nr 44, s. 4.
4) i fråga om bildning l. avsöndring av saliv (jfr 5); jfr SAFT 3 a.
a) (mera tillf.) intr., = b α. Synen (av smörgåsbordet) är frestare nog, det kliar i tarmen och saftar kring tänderna. Barthel Harstena 72 (1933).
b) refl. l. i pass. med intr. bet.
α) om saliv: bilda fradga l. bildas l. rinna (i munnen l. kring mungiporna o. d.); ofta opers.: bildas saliv l. vattnas (i munnen l. på tungan o. d.). Kring hans läppar saftade sig saliven, som om han alltid vore lysten efter en godbit. Krusenstjerna Pahlen 2: 64 (1930). Den snusmängda saliven saftar sig i mungiporna som blod. Hellström Malmros 236 (1931). Märit kokar på färska fårben. Det saftas på hans tunga, han sväljer. Moberg ManKv. 39 (1933). (Att) lägga sej i gräset bland björkarna bakom huset och läsa och må väl — .. Det var nästan så det saftade sej i munnen att bara tänka sej. Carlsson Hel 40 (1953).
β) (mera tillf.) om tänder: omgivas av saliv. (Markurell) slök .. (lovorden) med vidöppen mun, vars .. krokodiltänder saftade sig av pur förtjusning. Bergman Mark. 49 (1919).
5) om föda o. d. (jfr 6): (gm att ge ifrån sig safter o. blandas med saliv) bli mer l. mindre (tjock)flytande (i munnen); äv. mer l. mindre bildl., om yttrande o. d.: komma det att vattnas (i munnen); jfr SAFT 3 a, 5 b. Det är ej nog att vara hängd, / man bör ock hövlig vara … (Denna) odödliga försmädlighet .. saftar sig alltjämt vällustigt i munnen på varje kritiker, bödel och domare. SvD(A) 1932, nr 312, s. 10. Det tjocka brödet saftade sig i munnen. Aronson FjärdeVäg. 64 (1950).
6) (†) om läkemedel: ge (tarm) dess behöriga fuktighet o. slipprighet (invärtes); jfr SAFT 3 a, 5 b. (Koliken gick över) aff tienlighe Medels Brwk som then skarpa materien vthföra, och Tarmarne inwärtes saffta och smörja kunde. Palmchron SundhSp. 51 (1642).
7) (vard.) oeg. l. bildl. (jfr 5); jfr SAFT 6 b.
a) ss. beteckning för att ngn utför ngt med (stor) kraft; utom i de särsk. förb. SAFTA I, o. TILL numera bl. (tillf.) i fråga om idrottsprestation l. dyl.: satsa l. ta i för fullt. (Han) lever på sin gummimjukhet .. och sin ”saftning” med hela kroppen bakom. IdrBl. 1935, nr 10, s. 3.
b) i fråga om användande av ett mustigt l. expressivt språk o. d.; i de särsk. förb. SAFTA I, o. ÅT.
c) [jfr a, b] i fråga om behandling av ett ämne på ett fränt o. osminkat sätt; i den särsk. förb. SAFTA TILL.
Särsk. förb. (vard.): SAFTA I10 4.
1) (numera bl. tillf.) till 3; refl., i uttr. safta i sig, bälga l. pimpla l. hälla i sig (ngt); jfr safta upp. Jag .. tappade .. (sur blåbärssaft) på två tombuteljer Château Lafite 1862 … (Gästen) saftade ensam i sig så godt som båda flaskorna (i tro att det var bordeaux). Bergman Urs. 68 (1912).
2) till 7 b: gripa till mustiga l. grova l. eftertryckliga ord l. uttryck o. d., riva i l. klämma i l. ta i (med vissa ord l. uttryck o. d.). Koch Arb. 78 (1912). Han föll plötsligt över von Jæger med de grövsta okvädinsord på alla världens språk. För effektens skull saftade han också i med några på bruten svenska. Dens. Timmerd. 336 (1913).
SAFTA PÅ10 4.
1) (numera bl. tillf.) till 3, i uttr. safta på med ngt (jfr 2 b), (ofta l. ideligen) bälga l. hälla l. stjälpa i sig ngt (t. ex. starkt te). Om man .., som bland kvinnorna (i arbetarklassen i England) är fallet, saftar på med starkt te fyra eller fem gånger om dagen .., så har man ju förvärfvat sig en fysiologisk rätt till att regelmässigt använda (ricinolja). Steffen BrittStröft. 26 (1895).
2) till 7.
a) till 7 a: använda stor kraft vid utförandet av ngt, ta i l. klämma i, satsa hårt. Han hade sin sedvanliga duell med Harald (i diskus) och åkte dit .. och retade upp sig lagom för att kunna safta på ordentligt i kula. IdrBl. 1935, nr 107, s. 7.
b) till 7 b: använda ett (mycket) mustigt l. färgstarkt l. eftertryckligt språk, ”breda på” (se breda på 1 slutet); äv. i uttr. safta på med ngt (jfr 1), dels: gå på o. med mustigt språk berätta ngt, dels: breda på med ngt, färglägga sin framställning med ngt. Aminoff Krigsg. 520 (1904). Han hörde vännen .. safta på med sina skolpojkshistorier. Siwertz JoDr. 181 (1928). En rövarhistoria i en dagstidning, där en mindre revolverjournalist saftat på onödigt blodigt. IdrBl. 1935, nr 56, s. 5. Jag (hörde) Karl-Erik Forsslund hålla föredrag om Jack London. Jag tyckte han gjorde det bra, men min mamma tyckte att han saftade på för mycket med guld- och purpurfärger. GAttorps i TurÅ 1956, s. 188.
SAFTA TILL10 4. till 7.
a) [jfr sv. slang safta till, ge stryk (NysvSt. 1934, s. 67 (1929))] till 7 a: (med stor kraft) slå till (ngn), klippa till, drämma till. GbgP 1956, nr 91, s. 29.
b) (mera tillf.) till 7 c; utan obj., ss. beteckning för att ngn (t. ex. i film) på ett fränt o. osminkat sätt angriper o. behandlar ett ur sedlig l. moralisk synpunkt brännbart ämne. (Regissören) har (i filmen Raggare) saftat till på ett sätt som verkar grovt, men det kanske behövs för att skapa en film, som inte är barntillåten. LD 1959, nr 286, s. 7.
SAFTA UPP10 4. (numera bl. tillf.) till 3; med avs. på pengar o. d.: dricka upp (se dricka upp 2). Derpå gick han ut och saftade upp anmälningsafgiften till examen. Benzon Lundag. 36 (1888).
SAFTA ÅT10 4. (mera tillf.) till 7 b: muntligen l. skriftligen gå hårt åt (ngn). Böök saftar åt’ en i dag å de grundligt. Östergren (1937).

 

Spalt S 102 band 24, 1963

Webbansvarig