Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAFIRIN saf1iri4n, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. saphirin)
Etymologi
[jfr t. saphirin, eng. sapphirine, fr. saphirine; till SAFIR (med tanke på färgen)]
1) i sht miner. om (ett bl. a. vid Fiskenäs på Grönland förekommande) blåaktigt mineral utgörande ett silikat vari aluminium o. magnesium ingå. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 99. Kjellin (1927).
2) (numera föga br.) blå(grå) kalcedon; jfr SAFIR-KALCEDON. JournManuf. 4: 156 (1834). Kjellin (1927).
3) (numera föga br.) (blek)blå spinell. GeolFF 1899, s. 441. Kjellin (1927).

 

Spalt S 81 band 24, 1963

Webbansvarig