Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SADEL sa4del, stundom 32 (sa’del Weste, sád’l Dalin; sa4del l. 32 LoW (1911); jfr Kock Akc. 1: 195 (1878)), r. l. m.; best. -n (Lind (1749) osv.) ((†) sadelen 3Mos. 15: 9 (Bib. 1541), Schützercrantz Olyksöden 97 (1775); sadlen Palmchron SundhSp. 56 (1642), Weste (1807)); pl. sadlar (TullbSthm 8/1 1543 osv.) ((†) sadelar TullbSthm 1539, s. 4 a, StallRSthm 1577, s. 1 (: Jungfru sadelar); sadeler TullbSthm 1539, s. 41 b (: Steck Sadælær), TbLödöse 101 (1588); sadler G1R 28: 153 (1558), TullbSthm 18/6 1584); äv. (numera knappast br.) SAL sa4l, sbst.1, förr äv. SALE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (TullbSthm 29/5 1561, BoupptVäxjö 1834 (: Rid Salar)) ((†) -er TullbSthm 12/8 1557, Därs. 4/6 1583 (: Sametz trijpz Saler)); förr äv. SALA, sbst.1, m.
Ordformer
(saala 1660. saall 1569. saall- i ssgr 1581 (: Saall rör)1582 (: Saall giord(er)). sadalar, pl. 1539. sadel (-aa-, -ll) 1523 (: Sadel giordh), 1527 osv. sadil 15481549. sadl(l) 1560 (: Sadllrör), c. 16001678 (: Sadhltyg). sadul 1642. saell- i ssg 1569 (: Saell rör). sahel- i ssg 1675 (: Sahelkneckt). sal (sa’l, saal) 16111838, 1892 (: sa’l, i vers). sal- (-aa-) i ssgr 1546 (: salgiordar)1904 (: salgjordarne). sala- i ssg 1545 (: salagiordh(er)). salar, pl. 15611834 (: Rid Salar). sale 1838 (: Ridsale). sale- i ssgr 1547 (: Saleröör)1563 (: Sale pannor). salen, sg. best. 1572c. 1678. saler, pl. 15571583. sall 15631708. sall- i ssgr 1557 (: Sall röör)1707 (: salljols sellior). saller, pl. 1558)
Etymologi
[fsv. saþul, sv. dial. sadel, sal(e); jfr fd. sathæl (d. sadel), fvn. sǫðull, nor. sal, sadel, nor. dial. sa(d)l m. m., mlt. sādel, mnl. sadel (holl. zadel), fht. satal, satul (t. sattel), feng. sadol (eng. saddle); möjl. avledn. av ett ieur. sod-, i avljudsförh. till stammen i SITTA; med avs. på formerna sal, sale o. sala jfr BALE. — Jfr SADLA, v.1, SALKNIPA, SALSKRAKE]
1) för ryttare avsett säte (med skiftande konstruktion o. utseende) som anbringas på ryggen av riddjur; i fråga om nutida förh. vanl. om sådant säte bestående av en stomme (av trä l. metall l. läder) med stoppning (av tagel o. d.) o. överdrag (av läder); äv. med inbegrepp av vissa tillbehör (sadelgjord, stigläder med stigbyglar, vojlock l. filt, förbygel m. m.); äv. om anordning avsedd ss. underlag för börda som transporteras på lastdjurs rygg. Engelsk sadel, ridsadel av den numera vanliga typen (utan bommar). Rida med, utan sadel. Stiga i sadeln, ngn gg äv. till sadels. Sätta sig l. springa l. kasta sig l. svinga sig (upp) i sadeln. Hjälpa l. lyfta ngn (upp) i sadeln. Sitta i sadeln, ngn gg äv. till sadels. Sitta fast, stadigt, säkert i sadeln. Hålla sig kvar i sadeln. Ha l. ta ngn framför sig l. bakpå sadeln. Stiga l. springa, förr äv. giva sig ur sadeln. OPetri Tb. 166 (1527). (Hästen blev) skuthen och fuull nid. Thå gaff han sig uthur sadelen, och i thet hesten igen upsprand, tenckte han stige til sadelss, men (osv.). G1R 22: 472 (1551). Han skulle förferdiga .. Twenne Sadlar .. medh hinder tygh, förbygell, betzle tygh, hölster(,) giordar och stigläder, för Sex Rixd(ale)r sty(cket). VRP 1663, s. 163. (Araberna) hafva aldrig någon buk-gjord, utan Sadelen ligger lös på hästen. Hasselquist Resa 80 (1750). Wid mjölk- eller watn-försel brukas en der til besynnerligen gjord sadel af bräder på båda sidor (på åsnan), hwarpå de sätta sina fjerdingar. Osbeck Res. 35 (1751, 1757; om spanska förh.). Sadelns ursprungsland är ännu okänt. Äldre forskare ha företrädesvis gissat på Persien. Rig 1929, s. 97. Han hade varit spanndräng och suttit till sadels i fyrtio år på Pommerns slätter, där man brukade jorden med fyrspann. Martinson Nässl. 261 (1935). Sadel består av sadelbom samt överklädnad och tillbehör. SvUppslB (1935). — jfr BAGAGE-, BLAD-, BOCK-, BOM-, BRUD-, BÄR-, DAM-, DIAMANT-, FLÖJELS-, FRUNTIMMERS-, FÄLT-, HERR-, JAKT-, JUFT-, JUTA-, KAMEL-, KARL-, KAVALLERI-, KLIPPAR-, KLÖV-, KLÖVJE-, KNAPP-, KUSK-, KVARN-, KVINNFOLKS-, KVINNO-, KYRASS-, LÄDER-, MANFOLKS-, MANS-, MANSKAPS-, MILITÄR-, MULÅSNE-, MUNDERINGS-, OFFICERS-, PACK-, POLO-, POST-, RED-, REN-, RID-, RYSS-, RYTTAR-, SAMMETS-, SAMMETSTRIPPS-, SILVER-, SKJUTS-, SKOL-, SPANN-, STECK-, TRÄ-, TVÄR-SADEL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Then som tager Herrar till staldrängiar han får brutin hestar och söndrog sadlar. SvOrds. C 6 b (1604; uppl. 1636: brutne hästar och söndrogh sadhlar). Det är dålig häst, som ej orkar bära sin sadel. Rhodin Ordspr. 31 (1807). När alla wilja rida, är ej godt få låna sadel. Därs. 103. Släpper man först tygeln, kommer man snart ur sadeln. Därs. 111.
b) (om ä. förh.) i uttr. sluten sadel, bomsadel. Den tjenligaste Mondering för tunga Cavaleriet .. är en god sluten sadel med lagom höga bommar. KrigsmSH 1798, s. 162.
c) (numera bl. tillf.) i uttr. så l. så hög bakom sadeln, i måttsuppgift angivande hästs höjd bakom sadelstaden. (Hans) häst som war .. wäll lagd öfwer Creutz och bröst men håller eij mer än 9 qvarteer bakom sadelen. GenMRulla 1687, s. 379 (1688). SD(L) 1895, nr 110, s. 5.
d) (numera bl. mera tillf.) i uttr. under sadel(n), för att beteckna att en häst sadlas l. är sadlad l. användes ss. riddjur; förr äv. i uttr. bruka (häst) under sin egen sadel, betecknande att ngn själv håller sadelmunderingen. Osz (tyckes) likest, ath um thu (dvs. hertig Erik) någre aff våre egne hester till tig anamme vill, thett thu då måtte bruke them under tijne egne sadler och förskaffe tig the ryttere, som kunne rätteligen ride. G1R 28: 153 (1558). Hästen war .. lätt och flitig, at löpa under sadelen. VRP 15/5 1736. Hästen (blev) .. tämmelig yr, så at han intet gärna wille under sadel. Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740). Hästen var 8 år, när vi fingo hand om den och hade aldrig förr gått under sadel eller i sele. Schulze Emigr. 112 (1930).
e) i uttr. som ange att ngn hjälpes ned ur en sadel l. bringas att falla ur en sadel gm en motståndares anfall (vid tornering o. d.) l. gm hästens rörelser; särsk. i uttr. kasta ngn ur sadeln, dels om motståndare, dels om häst(s rörelser), lyfta ngn ur sadeln, dels om hjälpare, dels om motståndare (vid tornering o. d.); jfr f δ. Jorden .. skakade gärna ifrån sigh the Obootferdige, om hon förmåtte, lijka såsom en Häst kastar Ryttaren vthur Sadelen. Schroderus Os. III. 2: 330 (1635). Den tiden ryttarne redo spärr emot hvarannan, och allt ankom derpå att lyfta sin fiende ur sadeln och sjelf sitta qvar. KrigVAH 1805, s. 156. Om .. jag (dvs. Don Quijote) .. sammanträffar med någon jätte, och kastar honom ur sadeln vid första anloppet .., är det (osv.). Lidforss DQ 1: 8 (1888). Östergren (1937). särsk. (†)
α) skilja ngn ur sadeln, om häst: kasta ngn ur sadeln. Palmchron SundhSp. 145 (1642).
β) sätta ngn ur sadeln, om motståndare: kasta ngn ur sadeln. Serenius O 3 a (1734). 1VittAH 1: 183 (1755).
f) mer l. mindre bildl. (jfr 2); särsk. ss. beteckning för situation (i socialt l. ekonomiskt avseende o. d.) som ngn befinner sig i l. eftersträvar l. (makt)ställning som ngn intar l. strävar att inta. Gudh nåde migh fattigh vngerswenn, / iagh saler och enn annen rijdher, / th(ett) war mijnn egenn skull och brist, / att iagh ey stegh vdi salenn först, / medhenn gongerenn han stodh så stille. Visb. 1: 24 (1572). De tre ledarna (av en kapning) .. kommo nog mycket i sadeln att .. grunda ett .. splitternytt företag. Högberg Frib. 345 (1910). För syns skull lade .. (Saltzenstierna) visserligen på en hundralapp (till sitt auktionsbud), men när Masis ögonblickligen dammade till med 10,500 ramlade Saltzenstierna ur sadeln. Carlsson MinB 24 (1912). — särsk.
α) i sådana uttr. som sitta fast l. stadigt l. säkert l. vara säker (äv. fast) i sadeln, ha en säker ställning, ha det väl ställt, känna sig fast l. säker i sadeln, känna sig (ha en) säker (ställning), hålla sig kvar (äv. fast) i sadeln, hålla sig kvar i sin ställning, hålla sig kvar vid makten, visa sig fast i sadeln, visa sig säker l. framstående. När .. (Guds) tid kommer, tå sittie wi stadigt i salen; och intet i wår tid, ther idel obestendighet är. Swedberg Lefw. 168 (1729). (Fr.) Être comme l’oiseau sur la branche, (sv.) ej wara fast i sadelen, wara i et slät tilstånd. Möller 211 (1745). Han sitter fast i sadeln .. (dvs.) har sitt på det torra. Rhodin Ordspr. 58 (1807). Detta vacklande (hos ämbetsmän o. politiker), som endast har till ändamål att hålla sig fast i sadeln. ObjGästen 1829, nr 4, s. 3. Så snart Hattarne åter kände sig faste i sadeln, drogo de sig tillbaka och ville ej längre befrämja hofvets planer. Odhner Lb. 280 (1869). Leopold är mindre betänksam och visar sig obestridligen fastare i sadeln än Kellgren på .. (recensionens) område. Sylwan Kellgren 172 (1912). Handelsbanken kände sig tydligen säker i sadeln. De Geer Bergsl. 61 (1951).
β) i uttr. sitta löst (förr äv. vara lös) i sadeln, ha en osäker ställning. Sjelfva entreprenören (i en engelsk officersmäss) var så lös i sadeln, att, om han ej gaf god mat eller slarf .. å hans sida förmärktes, han genast kunde köras på porten. Wingård Minn. 5: 95 (1847). Kommunisterna sutto på den tiden (dvs. 1918) tämligen löst i sadeln, ty tjekan fungerade ännu inte riktigt bra. Johnsson Essad Härligh. 99 (1930).
γ) i uttr. sätta sig fast l. bliva säker i sadeln, skaffa sig resp. börja få en säker ställning; förr äv. sätta ngn fast i sadel, skaffa ngn en säker ställning. Hade .. (K. X G.) satt i lifstiden de sinhe fastare i Salh, då hade dett efter dess död stått bättre till. DelaGardArch. 7: 140 (1680). (Sigismund) tog öfwer til Swerige, för at hindra Hertig Carl, des farbroder, at sätta sig så fast i sadelen, som han giorde. Schützercrantz Olyksöden 97 (1775). Den unga sonhustrun, som blivit säkrare i sadeln efter vissheten om att hon skulle bli mor, satte händerna i sidan. Rosen InshAllah 146 (1935).
δ) motsv. e, i uttr. som beteckna att ngn l. ngt störtar ngn l. ngt från hans (dess) (makt)-ställning l. besegrar l. utkonkurrerar ngn l. kommer ngn att förlora fattningen o. d.; särsk. i uttr. kasta, äv. häva l. lyfta l. stöta l. vräka, förr äv. sätta ngn ur sadeln. (Plotinos) kommer medh Theologis thervthi öfwerens .., at högfärden war then samma som satte then förste Menniskian vthur Sadelen. Sylvius Mornay 302 (1674). Brask Pufendorf Hist. 436 (1680: wräka). Sedan Sultan .. märckte att .. (storvisiren) spelade giäck med honom, resolverade han att stöta honom uhr sadelen. KKD 5: 291 (1711). Thet fant sig en annor (friare), som bemödade sig at häfwa mig vhr Sadelen. Humbla Landcr. 475 (1740). Lind (1749: lyfta). Skymfen hade varit den första hon mottagit i sitt lif. Hon var också alldeles kastad ur sadeln. Strindberg Giftas 2: 94 (1886). Den gamla politiska regimen (i Brasilien), som hade blivit kastad ur sadeln genom revolutionen 1930. Gripenberg Fleming BrasilÄv. 59 (1935).
ε) (†) i uttr. sätta sin sadel på ngn l. ngns näsa l. lägga betsel och sadel på ngn, göra sig till herre över ngn l. regera över ngn l. hunsa l. trakassera ngn; jfr RIDA, v. 8 c. Sigfred Larson hade bedit borgmästaren .. sättia sin sadell på 7,000 diefflar(,) icke på hans näsa. BtÅboH I. 9: 202 (1637). Högmodet, den Tyrann, lad under Nambn af Adell / På andre af sitt Kiön orättwist Betzl och Sadell. ÖB 17 (1712).
ζ) (†) i uttr. få bära sadeln, om person: få utstå vedervärdigheter l. få en minnesbeta. MontLouis FrSpr. 275 (1739).
η) (numera bl. mera tillf.) i uttr. hjälpa ngn i sadeln (jfr ϑ), hjälpa ngn till en god ställning. Du (dvs. Agneta Horn) skal inte hafwa Krusen, vtan han skal hafwe fatig iungfru, och du skal hiälpa en fatig kar i salen. Horn Beskr. 52 (c. 1657); jfr DN(A) 1962, nr 6, s. 10.
ϑ) [jfr t. einem in den sattel helfen o. RIDA, v. 5 g] (†) i uttr. orka upp i sadeln, om man: förmå utöva könsumgänge, hjälpa (man) i sadeln l. upp i sadeln (jfr η), om läkemedel: ge (man) förmåga att utöva könsumgänge. Then söta (mandeln) är .. godh för them som hafwa Tråånsiukan, eller eliest äre swaghe och ey wäl orka vpp i Sadlen. Palmchron SundhSp. 56 (1642). Alstringz Root, Austrilia, Magistrantia .. gör Säden flytande, och hielper altså en gammal Man vp i Sadelen igen. IErici Colerus 1: 155 (c. 1645). Pastnakan hiälper mannen i Sadelen, men qwinnan til Grafwen. Törning 124 (1677).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 1 f).
a) om ett med konst tillverkat föremål (l. del av sådant föremål) som gm läge l. form l. funktion (l. gm mer än en av dessa egenskaper) erinrar om en sadel (i bet. 1); särsk. (i sht i fackspr.) om anordning (särsk. del av maskin) som är placerad tvärs över ngt l. som tjänar ss. underlag l. stöd för ngt (l. som har både denna placering o. denna funktion). Rinman 2: 482, 483 (1789). Stålskänkens tappar .. hvila uti de med rullar försedda (rörliga) sadlarne. JernkA 1891, s. 295. Vid pålen (kring vilken bålet var uppstaplat) hängde ett slags sadel eller järnstol och där bands U. G. fast. Johnson DrömRosEld 392 (1949). Regleringen (av matrisens läge i gjutinstrumentet sker) medelst den rörliga sadel, mot vilken matrisens ena ände stöder. GrafUppslB 876 (1951). (†) På sacristietaket slåås een saala. Murenius AV 458 (1660; om skydd på taknock); jfr SALA, v.2 b, o. SADEL-BLECK 3. — särsk.
α) om (mer l. mindre trekantigt) säte på (motor) cykel (bestående av läder o. d. spänt över en stomme av metall o. d.); äv. om liknande säte på annat fordon. Balck Idr. 2: 417 (1887). Därs. 3: 96 (1888; på kälke). Sist i backen ställde han sig på sadeln, hoppade ledigt av, fångade cykeln och ställde den vid ett träd. Martinson ArméHor. 198 (1942). — jfr CYKEL-SADEL.
β) gymn. om (det av sadelbommar avgränsade) mittpartiet på en häst (se d. o. 3 b α); äv. om en för placering tvärs över mittpartiet på förr använd typ av häst konstruerad anordning som på de mot hästens hals o. länd vettande sidorna var försedd med stoppade upphöjningar l. mer l. mindre högt uppskjutande trästycken (liknande bommarna på äldre ridsadlar o.) avsedda till stöd för händerna vid hopp l. hävrörelser o. d.; äv. om en för placering över en bom (se BOM, sbst.1 2 e) konstruerad anordning av trä med höga sidostycken på de mot bommens ändar vettande sidorna, vilken användes på liknande sätt (numera vanl. kallad: bomsadel); förr äv. i pl. om sådan bomsadel. De i Sverige och Norrige brukliga lösa sadlarna kunna fästas vid redskapet (hästar, bommar) på ganska olika sätt, men äro alltid af träd och höga. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 93. Balck Idr. 3: 233 (1888; i pl., om bomsadel). (Hästen) är försedd med en lös sadel, som fastspännes och hvars temligen stora bommar äro så pass mjuka, att de erbjuda ett godt grepp för händerna. Därs. 282. Grenhopp över mumrikar eller kamrat i sadeln. Westergren Gymn. 206 (1949).
γ) odont. i fråga om tandprotes: del som vilar på käkens tandutskott o. utgör underlag för konstgjorda tänder. Som indelningsgrund (för partiella proteser) har .. (en viss författare) valt förhållandet mellan sadlarna och de tänder som skola mottaga vidfästningsanordningarna. Ahlsten o. Bertoft Fantomkurs 42 (1943). SvTandläkT 1950, s. 340. jfr: Att .. (kronorna o. d.) noga passa till motsvarande fästen i den avtagbara protesen, vilken därigenom alltunder det den .. huvudsakligen, ibland såsom en sadel, vilar på käkarnas alveolarutskott, fixeras i ett bestämt läge. Hylin Munn. 2: 284 (1933).
δ) tekn. under valsen i holländare (se d. o. 4 c) anbragt upphöjning av trä, som delvis är formad efter valsen o. som främjar pappersmassans cirkulation i holländaren. UB 1: 450 (1873). SvSkog. 1141 (1928).
ε) mus. på stränginstrument: upphöjning (list av trä o. d.) tvärs över gripbrädets översta del, som tjänar till att hålla strängarna upplyfta över detta (särsk. om sådan upphöjning på fiol vid halsens övergång till snäckan); i sht förr äv. dels om upphöjning placerad på stränghållarens bredaste del på fiol o. tjänande att hålla strängarna uppe, dels om upphöjning placerad på fiolens kant mellan stränghållaren o. knoppen o. tjänande att hålla stränghållarens snara uppe (äv. kallad stora sadeln). (Fr.) Sillet .. (Sv.) Sal el. Sadel, et stycke Elfenben o. d. öfwerst på halsen af en fiol o. d. hwarpå strängarne hwila. Björkegren 2541 (1786). Den å .. (stränghållarens breda ände) förekommande halfrunda inläggningen, som bör vara l mm. hög, kallas liksom upphöjningen, öfver hvilken stränghållarens snara ligger, för sadeln (hvadan å fiolen finnas tre sadlar). Hedlund Fiolsp. 26 (1906). Därs. 27 (: stora sadeln). (Ett slags stränginstrument) från Hiterdal, Telemarken, Norge, har hög sadel af två från hvarandra vända hästhufvuden. Boivie NordMMusik. 13 (1911). SohlmanMusiklex. (1952). — jfr FIOL-SADEL m. fl.
ζ) (i fackspr.) om vartdera av de två (ofta något rörliga) stöd på glasögonbåge som äro anbragta på var sin sida av nässtycket o. medelst vilka glasögonen vila mot sidorna av näsans övre del. Optik 1934, s. 6.
η) sjöt. över kolbox på ångfartyg: vinkelformad anordning (av plåt) som vid intagning av kol bringar detta att störta åt båda sidorna. Ramsten o. Stenfelt (1917).
ϑ) om rännformigt stöd i vilket lina l. kabel o. d. vilar l. glider; äv. om anordning från vilken lastkorg o. d. nedhänger från linbana. På tornens (till hängbron mellan New York o. Brooklyn) topp lades kabelparterna i en slags sadlar. TT 1883, s. 77. På linan (i ett visst slags linbanor) hvila s. k. sadlar, vid hvilka lastkorgar äro fästade, som medfölja den i rörelse varande linan. JernkA 1894, s. 145. En hjälplina benämnd ”sjöankarelina” .. är fäst vid krigsfartygets rigg, uppbäres af en sadel på bocken i aktern .. och slutar ungefär 100 meter akter om fartyget i ett ”sjöankare”. TT 1900, Allm. s. 57.
ι) bokb. (numera bl. av amatörer använt) ställbart mått som placeras grensle över bok insatt i skärpress för att kontrollera att ryggen är jämn o. slät o. att boken står rätt i pressen innan den skäres. Thon o. Kirsch 6 (1856). En skärpress med hyvel och sadel. Key Amatörbokb. 14 (1916). — jfr SKÄR-SADEL.
κ) bokb. till skärmaskin hörande flyttbart stöd mot vilket bakre kanten (l. en sida) av den mängd papper l. kartong o. d. som skall skäras vilar. NordBoktrK 1904, s. 380. Enknivsmaskinens huvuddelar äro .. (bl. a.) en vinkelrätt mot bordet uppstående, flyttbar sadel, mot vilken (pappers-)stötens bakre kant vilar. GrafUppslB 734 (1951). — jfr SID-SADEL.
λ) bokb. i häftmaskin: (sadelliknande) bord l. balk varöver falsade ark placeras för häftning. GrafUppslB (1951).
μ) (i fackspr.) i limknekt o. d.: skruvtving för fasthållande av arbetsstycke vilken är stegvis flyttbar utefter det långa mittstycket o. med ett järnbeslag vilar i urtagningar i motstående sida av detta. Knektarna .. äro .. försedda med .. sadlar, varigenom spännvidden kan ökas eller minskas. Landsm. XVIII. 1: 20 (1912). HantvB I. 2: 120 (1934).
ν) byggn. i pålkran: förr använd anordning för inriktning av påle, bestående av ett mellan styrlisterna befintligt plankstycke med en utskärning som sattes om pålhuvudet (numera ersatt av slagdyna av stål). Rothstein Byggn. 344 (1857). Ikonen (1889).
ξ) (förr) om en över ett mer l. mindre horisontellt rundhult o. d. lagd kort tågstropp i vilken två block (avsedda att uppbära lika stora tyngder) insplitsats så att ett block befann sig på vardera sidan om rundhultet osv. Två dubbla block för gaffelgigtågen fastsättas i sadel öfver klon, ett på hvardera sidan. Frick o. Trolle 170 (1872).
ο) (förr) om tågstropp medelst vilken blindrå upphängdes under bogspröt; jfr BLINDE-RÅ-STROPP. NF 2: 681 (1877). 2NF 24: 315 (1916).
π) (förr) i fråga om skeppskanon med kursörlavettage: sadelliknande anordning utgörande lavett l. tillbehör till lavett o. försedd med inrättning för bromsning av rekylen. UFlott. 3: 34 (1882). Den sadel hvari kanonen (på vissa fartyg för kustförsvar) hvilar och som utgör lavett, uppbär invändigt de hydrauliska bromsinrättningarna. TSjöv. 1891, s. 347.
b) om del av människa l. djur l. växt l. naturföremål o. d., som gm läge l. form (l. både läge o. form) erinrar om en sadel (i bet. 1). Kamelen .. utmärker sig af twå stora pucklar på ryggen, hwilka bilda ett slags sadel. Hartman Naturk. 176 (1836). — särsk.
α) slakt. o. kok. (maträtt beredd av) utstyckat parti av bakre delen av ryggen (sammanhängande med delar av sidorna) på vissa djur (i sht får, kalv, ren, rådjur, hjort, i sht förr äv. svin). Hagdahl Kok. 122 (1879; om ryggen jämte båda sidorna av kalv). (Bakre delen av ryggen på grisen) kallas i fläskhandeln ömsom half sadel, ryggstycke, carré, fläskhare, allt efter den form eller storlek det erhåller. Då båda sidorna och ryggen tagas sammanhängande, kallas det hel sadel. Därs. 535. Sadeln stekes hel och nyttjas ofta vid festmåltider. Östergren (1937). StKokb. 333 (1940). — jfr FÅR-, HAMMEL-, HJORT-, KALV-, LAMM-, REN-, RÅDJURS-SADEL m. fl.
β) (i fackspr.) med avvikande (vanl. mörk) färg tecknat parti av ryggen på vissa djur (särsk. hund); äv. [jfr motsv. anv. i eng.] om (fjäderbeklädnad på) partiet närmast framför stjärten hos höns (särsk. tupp). Kroppen (på en tupp av viss ras) är stor och djup, ryggen bred men tämligen kort, sadeln bred och vid, småningom mot stjärten uppåtstigande. Möller Fjäderf. 2 (1885). De långa fjädrarne kallas flygfjädrar, och de fjädrar som hänga ned öfver sidorna kallas sadeln och är mycket ofta på tuppar af samma färg som kragen. Lagergrèn SkandHönsb. 253 (1907). NordKaninstand. 9 (1930; på kanin). Hon var en ovanligt vacker schäfer med kolsvart sadel, brunröda ben och huvud med väl markerade ”drag”. Rudenschöld MHund. 137 (1936). jfr: (Rödnäbban har) tre svarta fläckar på ryggen, af hvilka .. den bakersta sitter som en sadel i mellanrummet mellan rygg- och stjert-fenan. NF 2: 745 (1877).
γ) (numera bl. tillf.) om band med avvikande färg tvärs över en persons näsa; förr äv. i uttr. ha sadel på näsan, ha krokig näsa. Han har sadel på näsan, säjs skämtvis om den som har mycket krokig näsa. Weste FörslSAOB (c. 1815). En eldröd sadel tvärs öfver näsan. Bremer Hem. 1: 243 (1839). jfr: (Fräknarna) lade sig som en brun sadel över hans näsa. Krusenstjerna Fatt. 1: 361 (1935).
δ) (numera mindre br.) bot. hos arter av familjen Isoëtes Lin.: upphöjt parti på bladbasens insida mellan tunggropen o. sporgömsgropen. Fries SystBot. 256 (1897).
ε) [jfr motsv. anv. i t.] geol. i veckat lager: uppåtböjt (valvformigt) parti, antiklinal; motsatt: tråg. JernkA 1832, Bih. s. 321. Sörlin JoL 55 (1925). — jfr LUFT-SADEL.
ζ) [jfr motsv. anv. i t.] paleont. hos ammonit (se AMMONIT, sbst.2): mot skalets mynning vettande bukt av den linje som bildats av kammarvägg vid dess sammanväxning med skalet. Den linje, i hvilken tvärväggarna (hos ammoniter) sammanväxt med skalväggen, benämnes suturlinje, och de mot skalmynningen gående bukterna af denna kallas sadlar, de bakåt gående lober. 2NF 1: 859 (1903).
η) [jfr motsv. anv. i t. o. av nylat. sella turcica] anat. om kilbenskroppens översida, som kännetecknas av två upphöjningar o. en mellan dessa belägen fördjupning (vari hypofysen vilar), turksadel (äv. kallad turkiska sadeln); numera nästan bl. ss. senare led i ssgn TURK-SADEL o. ss. förled i ssgr; jfr SADEL-BEN. Turkiska Sadelen. Hernquist Hästanat. 6 (1778). ASScF 2: 1203 (1847; i sg. best.). Turkiska sadeln. Svensson Sinnessj. 7 (1907).
ϑ) [jfr motsv. anv. i t.] i sht geogr. i bergsrygg l. mellan höjder: nedsänkt parti med mer l. mindre plan botten, svacka; jfr SADEL-PASS. Vägen, som ligger i en sadel mellan åsryggarne Lundsgrönen och Svahej, stiger .. uppåt. NordT 1883, s. 388. Sadelformer .. uppstå, då tvenne nära hvarandra liggande upphöjningar råkas, innan de öfvergå i foten. Själfva sadeln .. utgöres af en mer eller mindre plan yta med insvängda begränsningslinjer. LbTopogr. 5 (1907). Ymer 1936, s. 334. — jfr BERGS-SADEL.
ι) meteor. om ränna av lägre lufttryck mellan högtrycksområden. Mellan två närliggande maxima inskjuta sig .. isobarer för lägre tryck, vikar, bildande en dal eller sadel mellan maxima. Carell o. Edelstam 92 (1916).
Ssgr (i allm. till 1): A: SADEL-ARM, r. l. m.
1) (i fackspr.) till 2 a ζ: arm som förbinder sadel med glasögonbåge. Optik 1934, s. 8.
2) (numera föga br.) geol. till 2 b ε, om sådan i ett veck ingående sluttande yta som tillhör enbart sadeln (o. icke det därmed samhörande tråget). Svenonius Stenr. 204 (1888).
-BAKAD, p. adj. [jfr nor. dial. sa(d)l-baka, nyisl. söðulbakaður, eng. saddle-backed; jfr äv. sv. dial. sadelbakot; senare ssgsleden till bak, sbst.1 1 h] (†) om häst: som har sadelliknande rygg, svankryggig. Ihre (1769). Möller (1807).
(2 b β) -BEHÄNG~02. [jfr nor. sadelbeheng] (i fackspr.) koll., om sadelfjädrar (se -fjäder 2). Olsson Hönssk. 82 (1930).
-BEHÖR. (numera knappast br.) sadeltillbehör; jfr behör 1 a. Till Sadel-behör räknas gjordar med söljor, kapplor och stroppar, stegläder och stegböglar, schabrack, valltrapp, förbygel, ryggstycke och språngrem. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 35 (1836).
-BEN. [jfr t. sattelbein] (†) = sadel 2 b η. Möller (1790). SvTyHlex. (1872).
(2 b ϑ) -BERG. i sht geogr. berg med sadel. Siwertz Jord 124 (1936).
-BESLAG. (i fackspr.) beslag (se d. o. I 1 b α) på sadel; jfr -tygs-beslag. JernkA 1868, s. 38.
(2 b) -BILDNING. jfr bildning 4 b α; särsk.
1) geol. till 2 b ε. NF 1: 850 (1876).
2) i sht geogr. till 2 b ϑ. BotN 1905, s. 252.
-BLAD. [jfr t. sattelblatt, eng. saddle-blade] (i fackspr.) om var o. en av de skivformiga (trä)delar av sadels stomme, som (äro avsedda att) ligga utefter riddjurets sidor. URytt. 54 (1872).
Ssgr (i fackspr.): sadelblad- l. (numera vanl.) sadelblads-filt. (-blad- 1907) (föga br.) sadelfilt (se d. o. 1). TLev. 1907, nr 4, s. 2.
-puta, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) sadelputa (se d. o. 1). URytt. 55 (1872).
-BLECK.
1) (†) järnbleck avsett till beslag på sadel (med tillbehör). PH 6: 4370 (1756).
2) (†) av metallbleck utskuren rundad mall avsedd att läggas ovanpå föremål för att kontrollera dess form; särsk. om sådan mall använd vid besiktning av vissa delar av eldhandvapen; jfr sadel 2 a. Weste (1807). SFS 1830, s. 831.
3) [jfr t. sattelblech] (föga br.) byggn. metallbleck som kläder l. är avsett att kläda nock på tak, nockbeslag; jfr -plåt 2 o. sadel 2 a. TeknOrdb. 1032 (1940, 1951).
-BLOCK. [jfr t. sattelblock (i bet. 1)]
1) (i sht förr) till 1: block (se d. o. 3) utgörande underlag för (vertikal) kvarnaxels spindeltapp, undre tapplagerblock; jfr sadel 2 a. Zidbäck (1890).
2) (förr) till 2 a ξ: block (se d. o. 4) vilande i sadel. Frick o. Trolle 171 (1872).
-BOCK, r. l. m. (i fackspr.) bock (se bock, sbst.1 II) över vilken sadel placeras då den icke användes l. då den repareras o. d. TT 1874, s. 60.
-BOD. (numera bl. tillf.) bod vari sadlar förvaras. VDAkt. 1713, nr 414 Syneprot. (1712).
-BOM, r. l. m. [jfr lt. sādelbōm, t. sattelbaum]
1) (i sht förr) sadelbåge (se d. o. 1), bom (se bom, sbst.1 2 h α). Ryttaren fatter med .. (handen) förwänd fram uti Sadelbomen på högra sidan. BeskrExCav. 1695, s. 4. SoldIHäst. 1942, s. 36.
2) (i fackspr.) om den stomme på vilken sadelns överklädnad vilar o. som ger denna dess form; jfr -stomme 1, -ställning 1, -trä 1, -träd o. bom, sbst.1 2 h β. BoupptSthm 19/6 1667. En sadelbom indelas i frambom, bakbom och steg, samt är sammansatt minst af elfva, stundom tolf bitar. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 33 (1836).
3) i bildl. anv. av 1 (motsv. sadel 2).
a) gymn. motsv. sadel 2 a β, om var o. en av de (till stöd för händerna vid vissa rörelser tjänande) stoppade upphöjningarna på ömse sidor om sadeln på häst (se d. o. 3 b α); äv. om var o. en av de motsvarande upphöjningarna (l. vart o. ett av de uppskjutande trästyckena) på lös sadel till äldre typ av häst; äv. om vart o. ett av de fasta l. lösa (mer l. mindre höga) till stöd för händerna tjänande trästöd som voro placerade (resp. avsedda att placeras) på ömse sidor om mittpartiet på äldre typ av häst; förr äv. om sidostycke till sadel till bom l. om (bom med) sådan sadel. Norman GossLek. 64 (1878). Satsen (för språnget) tages lagom långt ifrån hästen .. (l. i fråga om bom med sadel) sadelbommen. Balck Idr. 3: 219 (1888). Därs. 220 (i pl., om sidostycken till bomsadel). I stället för de fasta sadelbommarne, kunna lösa, låga eller höga sadelbommar anbringas på ömse sidor om sadelläget. Därs. 283. Westergren Gymn. 203 (1949).
b) (†) motsv. sadel 2 b η, i sg. best., om sadelryggen på kilbenskroppens översida. Florman Anat. 1: 125 (1823).
Ssgr (till -bom 2): sadelbom- l. (numera vanl.) sadelboms-beslag. (i fackspr.) jfr beslag I 1 b α. Meyerson VapArboga 84 (1939).
-skärare. (förr) person som yrkesmässigt tillverkade sadelbommar av trä, bommakare. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 171. —
-BOSS, n. (-bås) (†) = -puta 1; jfr -bossa. Juslenius 250 b (1745).
-BOSSA, r. l. f. (i fackspr.) = -puta 1. BoupptSthm 1676, s. 15 b, Bil. (1673).
(2 a γ) -BRO. odont. = -brygga. Ahlsten o. Bertoft Fantomkurs 41 (1943).
-BROTT. (i sht i fackspr.) skada på riddjurs rygg l. manke vållad av tryck l. skavning från sadel; jfr -tryck o. brott I 11 a. Linc. Rr 1 b (1640).
-BRUTEN, p. adj.
1) (i sht i fackspr.) om riddjur: behäftad med sadelbrott; jfr -tryckt. Rålamb 13: 153 (1690).
2) (numera bl. mera tillf.) bildl.; dels om person: skröplig, dels om tak(rygg) på byggnad: sviktande l. förfallen, dels om näsa: som har intryckt l. insjunken l. starkt inåtbuktande näsrygg (jfr -näsa). De Franske Sprätthökar .. föra .. (främlingen) i Sällskap där Spel och andra odygder giöra alt tidsfördrifwet, där tappa våra unga Herrar deras penningar, där förlora de sin hälsa, få salbrutne näsor. Gyllenborg Sprätth. 11 (1737). Nu är det tid för den gamle salbrutne dragonen att söka upp sina kamrater på Breitenfelds åkrar. Topelius Fält. 2: 403 (1856). Sturzen-Becker 3: 222 (1861; om takrygg).
(2 a γ) -BRYGGA, r. l. f. odont. brygga (se brygga, sbst.1 5 i) som vilar på käkens tandutskott o. har fästen på bevarade tänder; jfr -bro. 2NF 28: 418 (1918).
-BRYTA, -ning. (numera bl. mera tillf.)
1) i pass., övergående i intr. bet., om häst: bli tryckt l. sadelbruten. Verelius 124 (1681). Juslenius 200 (1745).
2) ss. vbalsbst. -ning, sadelbrott. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 35 (1836).
-BRÄDE. om vart o. ett av de bräden av vilka vissa typer av klövjesadlar bestå. Linné Skr. 5: 144 (1732).
-BRÄND, p. adj. (i fackspr.) = -bruten 1. NVedboDomb. Sommart. 1774, § 122. —
-BRÄNNA, r. l. f. (i fackspr.) (märke efter) sadelbrott. (Ett sto) med .. några hwita Sadel-brännor på ryggen. VRArk. 2/8 1750.
-BÅGE. [fsv. sadhulbughi (i bet. 1); jfr t. sattelbogen (i bet. 1 o. 2 b)]
1) om vartdera av de uppåtriktade stöden framför o. bakom ryttarens plats på sadel av äldre typ; jfr -bom 1. Visb. 2: 118 (c. 1600). En stridande ryttare under 1200- och 1300-talen satt innesluten i en sadel med höga sadelbågar. Kulturen 1948, s. 108.
2) i utvidgad anv. (motsv. sadel 2 a).
a) gymn. motsv. sadel 2 a β, om vardera av de till stöd för händerna tjänande byglarna på s. k. bygelhäst, dvs. en till Sv. på 1940-talet införd typ av häst (se d. o. 3 b α); äv. om vardera av de ss. bågar utformade stöden för händerna på en typ av sadel till bom; jfr -bom 3 a. Thulin Gymn. IV. 1: 93 (1935). Bygelhäst (häst med höga sadelbågar). 2SvUppslB 12: 445 (1949).
b) (numera bl. tillf.) byggn. o. konst. kölbåge. NF 2: 1425 (1878).
-BÅS, se -boss.
(2 a) -BÄLG. (förr) bälg (se d. o. 3 a) försedd med sadelliknande säte för person som hade till uppgift att trampa den. Johnson Se 194 (1936).
-BÖSSA. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) = -rör 1; jfr bössa 2. BoupptSthm 30/8 1604. Alm VapnH 65 (1927).
(1, 2) -DEL. särsk. (föga br.) sömn. till 1, bildl. (motsv. sadel 2 a): ok (se ok, sbst. 3 d), chemisett. Sömnadsb. 277 (1915).
-DON. i pl., om sadel (l. sadlar) med tillbehör. KrigVAH 1823, s. 70.
-DRÄNG. (sadel- 15611629. sadle- 1564) (†) = -knekt. KlädkamRSthm 1561 A, s. 5 b. Därs. 1629 A, s. 13 a. —
-DYNA, r. l. f. (numera icke i fackspr.)
1) = -puta 1. Juslenius 250 b (1745).
2) stoppad sits på sadel; äv. (förr) om riddyna; jfr -puta 3. 1 st: gl: Sadeldyna af Skinn. BoupptVäxjö 1746; möjl. till 1. Dalin (1854). Rietz 570 (1865; om riddyna).
-FAST, adj. [jfr t. sattelfest]
1) om ryttare: som sitter fast l. stadigt i sadeln. Peringskiöld Wilk. 34 (1715).
2) mer l. mindre bildl.: som har en god l. stark l. tryggad l. inflytelserik ställning l. som är väl hemmastadd l. säker (i ngt); bestämd l. konsekvent l. fast l. orubblig (i åsikter o. d.); jfr sadel 1 f α. Den ena orten vore .. (under vissa förutsättningar) i sin näring och handels-plats lika så mägtig och sadel-fast, som den andra. VetAH 1764, s. 93. Den gamle, i sina åsigter sadelfaste .. rådgifvaren och vännen. Nyblom i 2SAH 61: 19 (1884). (Redogörelsen) är uppsatt af en betrodd, ehuru i tyskan ej alldeles sadelfast sekreterare. KKD 12: XV (1918). Att Fröding denna tid var en ganska sadelfast vänsterman kan man se av hans första bidrag till tidningen. Olsson Fröding 192 (1950).
Avledn.: sadelfasthet, r. l. f. till -fast 1: egenskapen att vara sadelfast. Forssell o. Grafström 132 (1835). särsk. bildl. (motsv. -fast 2). Törneros Brev 2: 411 (c. 1830).
-FICKA. packficka fäst l. avsedd att fästas på sadel; jfr -påse 2, -taska, -väska. Tigerhielm 27 (1867).
-FILT.
1) filt (se filt, sbst.1 1) av vilken förfärdigas underlag för sadel, avsett att hindra denna från att skava på riddjuret; jfr -blads-filt. TLev. 1909, nr 22, s. 1.
2) filt (se filt, sbst.1 2) avsedd att läggas på hästs rygg under sadeln; jfr vojlock. Björkman (1889).
-FJÄDER. (i fackspr.)
1) till 2 a α: fjäder (se d. o. II 1) i underrede till cykelsadel o. d. med uppgift att göra denna sviktande o. behaglig att sitta på. Balck Idr. 2: 419 (1887). Nerén (1930; på motorcykel).
2) [jfr nor. sadelfjær, eng. saddle feather] till 2 b β; hos höns (särsk. tupp): fjäder (se d. o. I 1) som hänger ned över sidan tätt framför stjärten; vanl. i pl.; jfr -behäng. Holmgren Fogl. 642 (1870).
-FLASKA. (förr) liten flaska (i fodral) avsedd att vid ridning medföras fastspänd vid sadeln. Schultze Ordb. 1169 (c. 1755).
-FLÄCK. (i fackspr.) på mittpartiet av ryggen hos vissa djur: (större) sadelformad fläck som i färg avviker från omgivande partier av kroppen; jfr sadel 2 b β. FoFl. 1915, s. 193 (på mufflonfår).
-FORM; pl. -er. form av sadel; form som liknar en sadels (jfr sadel 2). TT 1879, s. 154.
-FORMAD, p. adj. = -formig. SvGeolU Ca 6: 375 (1915).
-FORMIG. som till formen liknar en sadel. Wikforss (1804; under sattelförmig).
-FÄSTE.
1) (†) till 1: sadelfasthet; jfr fäste 4. KrigVAH 1828, s. 1. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 59 (1836).
2) (†) till 1, i pl., om sadelremmar. Innan .. (ryttaren vars häst störtat) blef lös från snärda sadelfästen (hann motståndaren undkomma). JGOxenstierna 5: 78 (c. 1817; i rimställning).
3) till 2 a: anordning för fästande av sadel; jfr fäste 7; särsk.
a) till 2 a α. Hahnsson (1889).
b) (i fackspr.) till 2 a ζ. Optik 1934, s. 10.
(2 a) -FÖRESTÄLLARE~10200, r. l. m. (förr) föreställare (se d. o. II 1) med sadelformade säten för del av servismanskapet. NF 5: 31 (1881).
-GJORD, r. l. f. (sadel- 1523 osv. sadla- 1545) [fsv. saþulgiurþ; jfr t. sattelgurt]
1) gjord (se gjord, sbst. 1) vävd l. flätad av linne l. hampa o. dyl. l. bestående av (flätade) läder(remmar), avsedd att fastspännas runt buken på riddjur o. därvid fasthålla sadel. G1R 1: 152 (1523). 2UB 8: 567 (1900). jfr kryss-sadelgjord.
2) om vävt band av det slag som brukar användas till sadelgjordar (se -gjord 1) l. om avskuret stycke av sådant band använt till annat ändamål än till sadelgjord (i bet. 1); särsk. om stycke av sådant band, använt vid konstruktion av botten i sitt- och liggmöbler. 3 famnar Saljor. BoupptVäxjö 1838. (Den gamla vävda) tapeten .. (har) blifvit underfodrad och försedd med stärkande sadelgjordar i kanterna. SD(L) 1895, nr 54, s. 10. Jag låg på bara sängbotten med salgjordarne som skuro in i min kropp. Strindberg GötR 130 (1904). Sadelgjord av hampa, jute eller papper (kan vävas i 15—180 mm bredd, standardbredd dock 60 mm). FrFiberTågv. 62 (1949).
Ssgr (i allm. till -gjord 1; i sht i fackspr.): sadelgjord- l. (numera vanl.) sadelgjords-band. till -gjord 1, 2, = sadel-gjord 2. BoupptVäxjö 1824. Wingård Minn. 9: 6 (1848).
-botten. till -gjord 2, i sitt- l. liggmöbel: botten bestående av (flätade) sadelgjordar. HusgKamRSthm 1745—47, s. 681.
-fjäder. av spiralståltrådsfjädrar bestående anordning som placeras mellan sadelgjord o. sadelstropp o. har till uppgift att ge sadelgjorden konstant spänning under ritten; jfr sadel-självspännare. 2NF 24: 315 (1916).
-flätning. till -gjord 2; särsk. konkret. Form 1957, Omsl. s. 97 (i stolsits).
-järn. (-gjord-) (†) om detalj av järn på sadelgjord; jfr -gjords-ring. BoupptSthm 1676, s. 11 a (1673; ändrat från Sadelljord Ringar).
-rem. 1) (numera bl. tillf.) till -gjord 1: sadelgjordsstropp. Serenius Z 1 b (1734). 2) till -gjord 2: rem av sadelgjord. DA 1808, nr 141, s. 3.
-ring, r. l. m. (-gjord- 1673. -gjorde- c. 1570. -gjords- 15731939) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) ring för fästande av sadelgjord vid sadel; jfr sadel-ring. Meyerson VapArboga 223 (i handl. fr. c. 1570). Därs. 155 (1939).
-rulle. till -gjord 2: rulle av band avsett till sadelgjordar. TullbSthm 25/7 1573.
-sele. till -gjord 2: sele vars remmar bestå av sadelgjord. KrigsmSH 1802, s. 196.
-spännare, r. l. m. apparat för spännande av sadelgjord. 1) (förr) till -gjord 1. 2NF (1916). 2) till -gjord 2. HantvB I. 2: 307 (1934).
-stol. till -gjord 2: stol med sits (o. rygg) av (korsvis flätade) sadelgjordar utan stoppning. Form 1940, s. 134.
-stropp, r. l. m. stropp för fästande av sadelgjord vid sadel; jfr -gjords-rem 1, sadel-stropp 1, sadel-tamp. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 35 (1836).
-sölja. sölja för fästande av sadelgjord vid sadelstropp. KKD 10: 97 (1707).
-väv. (-gjord- 1845. -gjorde- 1737. -gjords- 1833 osv.) stark bandformig vävnad av lin l. hampa l. jute o. d.; jfr sadel-gjord 2. BoupptVäxjö 1737.
(2 b) -GRÄSHOPPA~020. (numera mindre br.) entomol. = -vårtbitare. Holmström Ström NatLb. 4: 13 (1852). 4Brehm 14: 369 (1931).
-GÅNGARE. (†) ridhäst; jfr -häst. G1R 29: 777 (1560).
-GÖRARE. (†) person som tillverkar sadlar, sadelmakare. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 3 (1753).
-GÖRDEL. (†) = -gjord 1. Juslenius 330 (1745: sadelgiordel).
-HANTVERKARE~0200. (förr) vid beridet truppslag: beställningsman med uppgift att ombesörja reparationer av sadlar. BtRiksdP 1879, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 8.
(2 a β) -HOPP. (†) mellanhopp över sadel. NordIdrL 1900, s. 102.
-HORN.
1) (i sht förr) = horn 6 c ε. TIdr. 1882, s. 140.
2) (föga br.) (hornformig) upphöjning på främre bommen på sadel av äldre typ; jfr -knapp 1. Lindström Österhus 148 (1952).
-HYENDE. (†) riddyna. Spegel RudGothl. 174 (1683). Heinrich (1828).
-HÄNGARE, r. l. m. (i fackspr.) i vägg l. stolpe o. d. fäst hängare för sadel. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 83.
-HÄST. [fsv. sadhla häster; jfr t. sattelpferd, eng. saddlehorse] (numera bl. tillf.) häst med sadel (för ridning l. klövjning); särsk. om häst på vilken ryttare rider, motsatt dels: handhäst l. reservhäst, dels: den l. de övriga hästar som köras av ridande kusk. Kutzken .. spenner Hållhästen ihoop medh Saalhästen, oc drijfwer the främre Hästarne framman för sigh. Schroderus Comenius 454 (1639; lat. texten: sellario, t. texten: Sattelpferd). ÖoL (1852; äv. för klövjning). Medförande .. utom sadelhästarna handhästar för ombyte, hade vi dragit iväg. Schulze KanadPrär. 94 (1931).
(1, 2) -HÖJD. särsk. till 2 a α, om sadels höjd över marken. SvD(B) 1927, nr 201, s. 5 (på motorcykel).
-HÖLSTER. (förr) för pistol o. d. avsett hölster (se hölster, sbst.2 1) fäst på sadel; jfr -rörs-hölster. GenMRulla 1684, s. 298.
-KAMMARE, r. l. m. [jfr t. sattelkammer] rum för förvaring av sadlar (o. seldon). DA 1824, nr 8, s. 6.
-KARM. (förr) om hög o. rak sadelbom (se d. o. 1). Rig 1929, s. 107.
-KIL, r. l. m. [jfr eng. saddle key] tekn. kil (se kil, sbst.2 II 2) med konkav anliggningsyta avsedd att ligga an mot axel o. d.; jfr sadel 2 a. HbVerkstTekn. 1: 403 (1944).
-KIST-VAGN. (†) vagn försedd med lådformigt överrede, avsedd för transport av sadlar?; jfr kista 4 a. SadelkistVagn, Blå, med Låck, Långbom och C. fjedrar. InventVagnHovstall. 1814, s. 38.
(2 a α) -KLAMMA, r. l. f. (i fackspr.) = -klammer. HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906, s. 2.
(2 a α) -KLAMMER. (i fackspr.) på cykel: klammer (se klammer, sbst.1 1) medelst vilken sadeln fästes vid sadelstolpen. PriskurWiklundVelocFabr. 1898, s. 5.
-KLOCKA, r. l. f. (i vissa trakter, i sht om ä. förh.) klocka (se d. o. 1) l. bjällra anbragt på sadel. Celander NordJul 1: 263 (1928).
-KLUT. (i vissa trakter, i sht i skildring av ä. förh.) om vart o. ett (var o. en) av de tygstycken l. täcken l. fällar som läggas på hästs rygg under klövjesadel; jfr -täcke 1. Levander LivÄlvd. 64 (1914).
-KLÄDE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sadeltäcke (se d. o. 1); särsk. om schabrak o. d. VarRerV 36 (1538). Ett sadell cläde aff fiolobrunt samet, besat med sölffborder och frantzer. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 53.
-KNAPP, r. l. m. [fsv. sadhulknapper (i bet. 1); jfr t. sattelknopf (i bet. 1)]
1) rundad upphöjning l. knappformigt metallbeslag på främre bommen l. främre valvet på sadel av äldre modell; äv. i utvidgad anv., om främre valvet på sadel av nutida modell; förr äv. dels om övre delen av bakre sadelvalvet (särsk. i uttr. bakre sadelknappen), dels om horn på damsadel; jfr -horn 1, 2 o. knapp, sbst.1 1 d. SvForns. 2: 171. G1R 22: 472 (1551). (Ryttarinnan) lade högra knäet öfwer sadel-knappen, som var gjord derefter på nya wiset. Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740). (För) gutit arbete, såsom .. Wagns- och Sadel-knappar (betalas 5 daler silvermynt i tull per skeppund). PH 6: 4381 (1756). Kappsäcken .. lägges ofvanpå bakre sadelknappen. URytt. 59 (1872). 2NF 24: 312 (1916; om främre sadelvalvet på engelsk sadel).
2) anat. i sg. best., i bildl. anv. av 1 (motsv. sadel 2 b η), om den upphöjning på kilbenskroppens översida som finnes omedelbart framför den fördjupning vari hypofysen vilar; jfr -knöl(en). Florman Anat. 1: 124 (1823).
-KNARR, n. knarr (se knarr, sbst.5 1) härrörande från sadel. Gripenberg Spillr. 55 (1917).
-KNEKT. [jfr t. sattelknecht] (numera bl. i skildring av ä. förh.) betjänt med uppgift att bl. a. ha vård om sadlar o. ridtyg o. sadla hästar; jfr -dräng, -sven, rid-knekt o. sal-knekt. KlädkamRSthm 1561 K, s. 154 a. Förre sadelknekten hos framl. konung Karl XV Lars Petter Pettersson. Östergren (cit. fr. 1917).
(2 a ε) -KNOPP. [jfr t. sattelknopf] (numera föga br.) mus. om den knopp på fiols sarg vid vilken stränghållaren är fäst medelst en snara. Andersson Stråkh. 112 (1923).
(2 b η) -KNÖL(EN). (föga br.) anat. om sadelknappen (se -knapp 2). Broman Människokr. 1: 46 (1934).
-KOPP. (†) = koppm, sbst.2 3 a. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 38 (1836).
-KORG.
1) vid sadel fäst korg (se d. o. 1) avsedd för transport av varor l. (små)barn o. d. Schroderus Dict. 70 (c. 1635). En sadelkorg .. för något större barn, som dock ej orka gå den långa och besvärliga flyttningsvägen. 2SvKulturb. 3—4: 100 (1935; fäst vid klövjesadel).
2) (i sht om utländska förh.) bekväm stolliknande sadel av flätat material, använd t. ex. av åldringar o. sjuka o. konstruerad så att den ridande färdas sittande på tvären över riddjurets rygg; jfr korg 2 o. rid-korg. 2NF 24: 314 (1916).
-KROK. [jfr eng. saddle hook] textil. i sträckmaskin: på valstapp till övre vals i valspar hängande järnkrok som uppbär tyngd avsedd att belasta valsen; jfr sadel 2 a. 2UB 8: 246 (1900).
-KUDDE. (om ä. l. utländska förh.) kudde som lägges på sadel (o. hålles kvar av bukgjord). Möller (1790). Langlet Ryssl. 113 (1898).
-KUPA, r. l. f. (†) = -kåpa. Schreber v. Schreeb Lifskvadr. 13 (i handl. fr. 1717).
-KÅPA. jfr kåpa 2 f o. -kupa, -sladd. GenMRulla 1684, s. 302.
(2 a α) -KÄLKE. (förr) för nöjesåkning i backe avsedd kälke med plats för två åkande av vilka den styrande satt på en sadel. Balck Idr. 3: 96 (1888).
-LED, r. l. m. [jfr t. sattelgelenk] anat. led med sadelformade ledytor o. utan sidoligament, vilken tillåter rörelse kring två mot varandra vinkelräta axlar. Hartelius Anat. 37 (1867). (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 44 (1952).
(2 b ε) -LINJE. [jfr t. sattellinie] geol. linje utefter vilken ett axelplan skär valvryggen (i dess längdriktning) hos ett geologiskt veck. Ramsay GeolGr. 1: 59 (1912).
-LÄDER. (i fackspr.) (stycke) läder avsett att användas till l. utgörande del av sadel.
1) till 1; förr äv. ss. benämning på ett slags plattläder. BoupptSthm 13/10 1668. 200 halfvor tyskt, brunt plattläder, äfven kalladt sadelläder. TLev. 1904, nr 48, s. 2.
2) till 2 a α. Östberg Vel. 102 (1894).
-LÄGE.
1) hippol. till 1, = -stad 1. THästv. 1870, s. 13.
2) gymn. i bildl. anv. av 1 (motsv. sadel 2 a β), om platsen för sadel på häst (se d. o. 3 b α). Balck Idr. 3: 283 (1888).
3) (numera bl. mera tillf.) mus. till 2 a ε, om det läge (se d. o. 7) som uppstår då vänstra handen (med dess pekfinger) föres på fiolens hals från första läget (närmast sadeln av de sju lägen med vilka man vanl. räknar) ytterligare ett halvt tonsteg i riktning mot sadeln. Hedlund Fiolsp. 61 (1899).
-LÖS. som saknar sadel. Sadellösa och ystra ponnies. SvD(A) 1962, nr 320, s. 19.
-MAKARE, se d. o.
(2 a α) -MUFF. tekn. på cykel: del av ramen i vilken sadelstolpen fästes; jfr muff, sbst.1 2 a. SvIndKal. 1937, 2: 68. —
-MUNDERING. om utrustning för ridhäst, bestående av sadel med tillbehör (förr äv. med inbegrepp av betsel m. m., närmande sig bet.: hästmundering); jfr -mundur, -rustning o. mundering 4. LMil. 4: 1565 (1717; med inbegrepp av betsel m. m.). Ridpersedlar äro sadelmundering och betsel. SoldIHäst. 1942, s. 36.
Ssgr: sadelmunderings-passevolans. (förr) passevolans rörande sadelmundering(ar). SamlFörfArméen 5: 185 (1856).
-persedel. (numera bl. tillf.) persedel hörande till sadelmundering. SamlFörfArméen 5: 426 (1833).
-MUNDUR. (†) = -mundering; jfr mundur 2. DA 1771, nr 157, s. 4 (: Sadel-Mondur).
-MUSSLA, r. l. f. [jfr t. sattelmuschel] zool. (individ l. art av) musselsläktet Anomia Lin., kännetecknat av tunt undre skal som formar sig efter det underlag på vilket djuren fästa sig (särsk. om arten A. ephippium Lin.); i pl. äv. om släktet. 1Brehm III. 2: 349 (1876; om A. ephippium). NF (1890; i sg., om släktet). 2SvUppslB (1952; i pl., om släktet).
-NAGEL. (†) = -spik. Så högg han till Dietmars konung, / att Udden stod i Sadelnagla. Visb. 3: 501 (c. 1700).
-NUBB. (numera bl. tillf.) nubb avsedd för fästande av läder vid trä (t. ex. vid sadels stomme); jfr sadelmakar-nubb. ÖoL (1852). Warholm Herdam. 1: 174 (1871).
-NÄSA. [jfr t. sattelnase, eng. saddle-nose] om näsa med intryckt l. insjunken l. starkt inåtbuktande näsrygg; jfr sadel 2 b γ. UpsLäkF 1888—89, s. 93.
-NÄST, p. adj. (mera tillf.) som har sadelnäsa. Mörne Katz VitMän 203 (1928).
-PACKNING. packning som vid ridning medföres på sadeln. Mellin Nov. 2: 38 (1834, 1867).
(2 b) -PADDA. [jfr t. sattelkröte] zool. (individ av) den i Sydamerika levande grodarten Brachycephalus ephippium Spix, som på ryggen har ett benpansar delvis täckt av en sadelliknande hudbildning. Holmström Ström NatLb. 3: 30 (1852).
-PANNA. (sadel- 1884 osv. sadla- 1561. sadle- 1563) [jfr t. sattelpfanne (i bet. 1)]
1) (förr) för upphettning av vätska använd panna (se panna, sbst.1 2) där vätskebehållaren för uppnående av stor kontaktyta med eldrummet hade formen av en över detta välvd sadel; äv. allmännare, om panna där vätskebehållaren hade stor kontaktyta med rökgaserna; jfr sadel 2 a. TT 1884, s. 40 (allmännare). 2UB 7: 446 (1903).
2) (†) om fängpanna till ryttarpistol (jfr -rör 1)?; jfr panna, sbst.1 3 a. Swartebössor 2 Sadla pannor 5. KlädkamRSthm 1561—65 C, s. 6 b. Salepannor — 5. ArkliR 1563, avd. 4 (tillsammans med bössflintor m. m.).
(1, 2 b ϑ) -PASS, n. geogr. pass (se pass, sbst.1 5 a) med mer l. mindre plan botten. GeogrAnn. 1945, s. 33.
-PASTA. jfr -vax. Nauckhoff Häst. 408 (1896). SvInköpsreg. 1937, s. 221.
(2 a α) -PINNE. [jfr eng. saddlepin] (numera föga br.) = -stolpe 1. TIdr. 1895, s. 489. KalSvVar. 693 (1916).
-PISTOL. [jfr t. sattelpistole, eng. saddlepistol] (numera bl. tillf.) ryttarpistol; jfr -rör 1. AJourn. 1813, nr 107, s. 2.
-PLATS, se sadla, v.1 ssg.
-PLÅT.
1) (förr) i hästharnesk ingående plåt utgörande skydd för sadel; jfr -stål. JernkA 1844, s. 110 (1557).
2) (föga br.) byggn. = -bleck 3. TeknOrdb. 1032 (1940, 1951).
3) [jfr t. sattelplatte] tekn. på ånglokomotiv: sadelformad plåt som ligger an mot ångpannan o. tjänar till att staga ramarna, ramstag; jfr -stag o. sadel 2 a. TeknOrdb. 849 (1940).
-PUNG. (†) = -påse 2. Schultze Ordb. 3930 (c. 1755).
-PUNKT. (mindre br.) geol. = sadel 2 b ε. Fennia XXXIX. 5: 280 (1918).
-PUTA, r. l. f.
1) var o. en av de stoppningar som äro anbragta på undersidan av sadel för att hindra denna från att skava l. trycka hästen; jfr -blads-puta, -boss, -bossa, -dyna 1, -påse 1. (T.) Sattel-küssen, (sv.) sal-puta eller boszor, som lägges under sadelen. Lind 1: 243 (1738). TLandtm. 1897, s. 466.
2) (förr) puta l. kudde bakom sadeln, avsedd till underlag för kappsäck o. dyl. l. till sittplats för person som red bakom den som satt i sadeln. (Sv.) Sadel-puta, wåtsäck-puta, (t.) ein Sattelküssen auf dem Pferdecreutz, ein Felleisen darauf hinter sich zu führen. Lind (1749). Harry, som satt på sadelputan bakom (lakejen). Lange Thackeray Esm. 46 (1926).
3) stoppad sits på sadel; jfr -dyna 2. Dalin (1854).
4) (†) om ett slags åsnesadel. Hellsten DQ 769 (1857; span. orig.: albarda). Lidforss DQ 2: 784 (1892; span. orig.: albarda).
-PÅSE.
1) (†) = -puta 1. Möller (1790). SvTyHlex. (1872).
2) om påse l. packficka anbragt l. avsedd att anbringas på sadel; jfr -ficka, -säck. Lundgren MålAnt. 1: 197 (1870).
-REDA, r. l. f. [efter isl. sǫðulreiði, n.] (†) utrustning för ridhäst, ridtyg; jfr reda, sbst.1 1. Konungar och ypperlige Män jordades med särdeles prakt: den Kungelige wagnen eller hästen med all sadelredan infördes i högen. Dalin Hist. 1: 194 (1747).
-REM. [fsv. sadhulrem] (numera bl. tillf.) rem utgörande tillbehör till sadel. Schultze Ordb. 3931 (c. 1755).
-RING, r. l. m. (sadel- 1573 osv. sadle- 1580) (numera bl. tillf.) ring fäst vid sadel l. sadeltillbehör; förr särsk. om ring för fästande av sadelgjord vid sadel (jfr -gjords-ring). Meyerson VapArboga 226 (i handl. fr. 1573). Det först(e) reed de samman rede, / de Hieltar wore både så starck, / sönder gick Humbles Sadelring. Visb. 3: 470 (c. 1700).
-RUSTNING. (†) = -mundering. Schönberg Bref 3: 276 (1778). Ödmann MPark 75 (1800).
-RYA, r. l. f. (förr) jfr rya, sbst.4 1 b. THästv. 1868—69, s. 66.
-RYGG. särsk. [jfr nylat. dorsum sellæ] anat. i sg. best., bildl., om den starkt uppskjutande tvärliggande åsen bakom den fördjupning på kilbenskroppens översida där hypofysen vilar; jfr -bom 3 b, -ryggstöd o. sadel 2 b η. Petrén o. Carlsöö Anat. 66 (1957).
-RYGGSTÖD~02, äv. ~20. särsk. (mera tillf.) anat. i sg. best., bildl., om sadelryggen på kilbenskroppens översida; jfr sadel 2 b η. Broman Människokr. 1: 46 (1934).
-RÖR. (sadel- 1551 osv. sadle- 15471559)
1) (om ä. förh.) till 1: handeldvapen med kort pipa som fördes vid sadeln, ryttarpistol; jfr -bössa, -pistol o. rör, sbst.3 4. G1R 18: 626 (1547). Strindberg SvÖ 2: 222 (1883).
2) tekn. till 1: rördel som löper på tvären över annat l. andra rör o. bildar en sadelformig bukt över detta (dessa); jfr sadel 2 a. Schulthess (1885).
3) till 2 a α; på cykel: det från vevpartiet uppstigande ramrör som uppbär (sadelstolpen med) sadeln; jfr -stolpe. 2. Östberg Vel. 13 (1894).
Ssgr (till -rör 1; om ä. förh., numera bl. tillf.): sadelrörs-, äv. sadelrör-hölster. hölster (se hölster, sbst.2 1) till ryttarpistol; jfr sadel-hölster. ArkliR 1563, avd. 4 (1564).
-pipa, r. l. f. pipa till ryttarpistol. ArkliR 1545, avd. 1 (1551).
-plåt. plåt avsedd att bearbetas till pipor till ryttarpistoler; jfr rör-plåt 2. JernkA 1844, 2: 110 (1557).
-stock. stock till ryttarpistol. Meyerson VapArboga 223 (i handl. fr. c. 1570).
-SELE. (i sht om ä. förh., numera bl. mera tillf.) sele med klövjesadel i st. f. däckel; äv.: sele försedd med sellett(er), sellettsele. GbgMag. 1760, s. 256 (om sellettsele).
-SELTYG~02, äv. ~20. (i sht om ä. förh., numera bl. mera tillf.) jfr -sele. Topelius Vint. I. 2: 185 (1862, 1880).
-SITS.
1) om den del av en sadels övre yta som utgör ryttarens sittplats; äv. (tillf.) i utvidgad anv., om ngt som tjänar till sadel; jfr -säte 1. KrigVAT 1846, s. 324. Med en gammal säck till sadelsits. Scholander 2: 20 (1867; i rimställning).
2) (i fackspr.) på stol: efter kroppen formad sits (liknande en sadel); jfr sadel 2 a. Form 1948, Omsl. s. 107. —
-SJÄLVSPÄNNARE. (†) sadelgjordsfjäder. Wrangel HbHästv. 277 (1885).
-SKALLE. [jfr t. sattelkopf] antropol. skalle med tvärgående insnörning längs kronsömmen; jfr sadel 2 b. SvUppslB 13: 521 (1932).
-SKENA, r. l. f. [jfr eng. saddle-rail (i bet. 1)]
1) (förr) till 1: järnvägsskena som med flänsar är fäst grensle (sadelformigt) över en i spårets riktning gående, sammanhängande sliper. 2UB 9: 160 (1905).
2) (i fackspr.) till 2 a α: längsgående skena (l. var o. en av de längsgående skenor) som ingår (ingå) i underredet till cykelsadel, bärskena för sadel. PriskurWiklundVelocFabr. 1898, s. 47.
-SKRUV. (numera bl. tillf.) skruv till l. i sadel.
1) till 1. Meyerson VapArboga 223 (i handl. fr. c. 1570).
2) till 2 a α. Östberg Hjulr. 156 (1897; hörande till sadelfäste).
(1, 2) -SKYDD. särsk. till 2 a α, = -täcke 3. KatalÅhlénHolm 128: 254 (1944).
(2 b ϑ) -SKÅRA, r. l. f. geol. o. geogr. gm erosion av rinnande vatten bildad, sedermera torrlagd, mer l. mindre skarpt nedskuren ränna l. dal i fjällsida, börjande i en sadel mellan två toppar o. slutande blint ett stycke ner i fjällsluttningen. GeogrAnn. 1945, s. 34.
-SLADD. (†) = -kåpa. WoL 464 (1885). Därs. 1304 (1889).
-SLET. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slitning l. nötning av sadel. Här äro tofflor, sadelslet, mödan med ridande, sochnestämmors beswär etc. etc. aldeles förbigångne. VDAkt. 1740, nr 591.
-SNADD. på sadel av äldre typ: vardera av de smala (med hål för olika remmar försedda) delar av trä l. järn, av vilka den ena skjuter ut framåt från den översta delen av det främre sadelvalvet o. den andra bakåt från den översta delen av det bakre sadelvalvet. Vid främre sadelsnadden fästes pistolhölstret till venster och yxfodralet till höger. KrigVAT 1843, s. 355.
-SPIK. (i fackspr.) med stort huvud försedd mindre spik (av det slag) som användes vid tillverkning av sadel (t. ex. för fästande av kåporna vid bommen); förr äv. i uttr. enkel l. dubbel sadelspik, om kortare resp. längre sådan spik; jfr -nagel o. sadelmakar-nagel, -spik, -stift. 6000 Dubell SahlSPijk 7000 Enckell SahlSPijk. BoupptSthm 15/3 1670 (efter sadelmakare). Form 1934, s. 186.
-STAD.
1) hippol. om den del av riddjurs rygg där sadeln har sin plats; jfr -läge 1, -ställe. Hund E14 283 (1605).
2) (numera föga br., skämts.) om sätet på människa. Pereswetoff-Morath Kadettm. 203 (1889).
-STAG. tekn. = -plåt 3. Höjer Lok. 639 (1912).
(2 a α) -STOLPE. på cykel.
1) i sadelrörets övre ända instucket, höj- o. sänkbart (upptill böjt l. med ett vågrätt tvärstycke försett) rör som uppbär sadeln; jfr -pinne, -stång, -vinkel. PT 1892, nr 139, s. 1. SoldIInf. 1944, s. 141.
2) (föga br.) = -rör 3. Cykelns sadelstolpe var bruten vid vevhuset. SvD(A) 1959, nr 165, s. 18.
-STOMME.
1) till 1, = -bom 2. KrigVAT 1846, s. 319.
2) till 2 a α. Östberg Hjulsport 20 (1889).
-STOPPNING. konkret: stoppning (av tagel o. d.) på sadel; särsk. sammanfattande, om sadelputorna (se -puta 1). Är sadelstoppningen genomdränkt af svett, upphänges sadeln till torkning på en ställning. Wrangel HbHästv. 225 (1885).
(2 b) -STORK. [jfr t. sattelstorch] zool. den i Afrika förekommande storken Ephippiorhynchus senegalensis Shaw, som har sadelformig vaxhud vid näbbens bas; i pl. förr äv. allmännare, om släktet Mycteria Lin. (dit E. senegalensis förr hänfördes). 1Brehm 2: 467 (1875). Stuxberg (o. Floderus) 2: 204 (1901; allmännare).
-STROPP.
1) sadelgjordsstropp. SamlFörfArméen 5: 556 (1809).
2) (förr) = sadel 2 a ξ. Ekbohrn NautOrdb. 197 (1840).
(1, 2) -STYCKE. särsk. (i fackspr.) om avpassat stycke av fast material, som anbringas ovanpå skarv i ledning o. d. ss. skydd o. förstärkning (jfr sadel 2 a). Fogarne mellan de särskilda längderna (av ledning för elektrisk kabel) .. tätas med asfalt och sammanhållas därjemte genom sadelstycken, lämpade efter ledningens form. TT 1891, s. 265.
-STÅL. (†) = -plåt 1. Sadell ståll — 2. .. Spårar — 7 par SalStåll — 2 Pantsar skiortor — 24. ArkliR 1563, avd. 4.
(2 a α) -STÅNG. = -stolpe 1. TIdr. 1895, s. 81.
-STÄLLE. hippol. = -stad 1. Florman HästKänned. 105 (1794).
-STÄLLNING.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, = -bom 2. Hazelius Förel. 103 (1839).
2) (i fackspr.) till 1: ställning att hänga upp sadel på till torkning. Nauckhoff Häst. 408 (1896).
3) till 1, 2 a α: sadels ställning l. läge; särsk. till 2 a α. SvD(A) 1921, nr 311, s. 11 (på motorcykel).
-SVEN. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -knekt. Afzelius Sag. 6: 105 (1851). Strindberg NSvÖ 2: 36 (1906).
(2 b) -SVÄRTA, f. l. r. [sv. dial. (Härjed.) salsvärta] (i vissa trakter) om fågeln Oidemia fusca Lin., som (i sht hos hannen) har en sadelformig ansvällning vid näbbens bas, svärta. BihVetAH XXV. 4: nr 4, s. 27 (1900).
-SÅPA, r. l. f. [jfr eng. saddle soap] såpliknande preparat för rengöring l. insmörjning av sadlar o. remtyg; jfr -tvål. Nauckhoff Häst. 408 (1896).
-SÄCK. jfr -påse 2. Persson Björnh. 102 (1918).
(2 b β) -SÄL. [jfr nor. salsel, t. sattelrobbe samt eng. saddleback seal, saddleback; hannen har en sadelliknande teckning på ryggen] (numera föga br.) grönlandssäl. PT 1901, nr 127, s. 2.
-SÄTE.
1) (†) om den del av en sadels övre yta som utgör ryttarens sittplats, sadelsits (se d. o. 1). Ungern-Sternberg Bourgelat 8 (1752). TLandtm. 1897, s. 485. jfr: (Eng.) The pannels of a saddle (sv.) sadel säte (lat.) sella dorsuaria. Serenius Qq 3 a (1734).
2) (förr) om sadelformat säte på åkdon o. d.; jfr sadel 2 a. Holmberg Artill. 3: 234 (1883; på kanonlavett).
-TAK. [jfr t. satteldach, eng. saddle-roof] (i fackspr.) yttertak med fall åt två motsatta sidor o. längsgående takås över byggnadens mitt; äv. i utvidgad anv., om ngt som liknar ett sådant tak (särsk. om kistlock); jfr -täcke 2, gavel-tak, kroppås-tak o. sadel 2 a. Brunius SkK 699 (1850). Erixon Möbl. 2: LV (1926; på kista).
Ssgr (i fackspr.): sadeltaks-formad, p. adj. Rig 1949, s. 114 (om kistlock).
-formig. LAHT 1909, s. 34 (adv.).
-hus. hus med sadeltak; särsk. i fråga om växthus. Abelin VTr. 127 (1903).
-lock, n. kistlock format likt ett sadeltak. Rig 1949, s. 115.
-täckt, p. adj. om byggnad: täckt med sadeltak; jfr sadel-täckt. Fornv. 1915, s. 162. —
-TAM. hippol. om häst: van att bära sadel; jfr -van. RecrRemonteskol. 81 (1776). RidskStrömsholm 45 (1918).
-TAMP. (†) sadelgjordsstropp. StallRSthm 1580—81, s. 105. GenMRulla 6/10 1711.
-TANK. [jfr eng. saddle tank]
1) tekn. på ånglokomotiv: vattentank anbragt sadelformigt ovanpå ångpannan; jfr sadel 2 a. TT 1879, s. 154. 2NF 28: 435 (1918).
2) (numera föga br.) på motorcykel: bränsletank anbragt sadelformigt hängande över övre ramröret; jfr sadel 2 a. Motorför. 1928, nr 6, s. 10. SvMotorsp. 1929, s. 104.
-TASKA. [jfr t. satteltasche] (†) vid sadeln fäst mindre väska för förvaring av persedlar o. d.; jfr -ficka. TullbSthm 22/6 1543. Lind (1749).
-TILLBEHÖR~002, äv. ~200. tillbehör till sadel; jfr -behör. Bergman GotlSkildr. 322 (1882).
-TOM. (numera bl. tillf.) om häst: vars sadel är tom (utan ryttare). Een dehl sadelltoma hästar (ha) kommit till dhe våre. HFinlÖ 121 (1707).
-TORN. byggn.
1) torn som rider på murkrön utan att nå ned till marken, hängtorn; jfr sadel 2 a. Bergman GotlVisby 5 (1858).
2) [jfr t. sattelturm] med sadeltak försett torn som rider på takås utan att nå ned till takfoten. 2NF 3: 541 (1904).
-TRYCK. (i sht i fackspr.) tryck av sadel på riddjurs rygg (i sht manke); ofta konkret, om skada vållad av sådant tryck; jfr -brott. Lundberg HusdjSj. 505 (1868). Orsakerna till sadeltryck kunna ligga i djurets byggnad, i sadeln eller dess tillbehör, hos ryttaren eller i packningen. Bohm Husdj. 194 (1902).
-TRYCKNING. (numera bl. mera tillf.) jfr -tryck. Hazelius Förel. 233 (1839).
-TRYCKT, p. adj. (i sht i fackspr.) om riddjur; jfr -bruten 1 o. -tryck. SD(L) 1896, nr 110, s. 1.
-TRÄ,
1) sadelbom (se d. o. 2) av trä; i sht förr äv. om enskilt trästycke ingående i sadelbom; jfr -träd. 480 Sadellträn eller bomar. BoupptSthm 15/3 1670 (efter sadelmakare). Sadelträ .. (dvs.) Hvarje af de trän i en sadel, hvarpå läderarbetet är fästadt. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) [jfr t. sattelholz] (numera mindre br.) byggn. i byggnadskonstruktion: (sadelformigt) trä(stycke) placerat ss. underlag för ngt; jfr sadel 2 a. Ikonen (1889). Sadelträn, som lades tvärs ovanpå träpelare som övergång till arkitraven (på vissa äldre kapitäl). Kjellberg GrekRomK 130 (1932).
-TRÄD. (†) sadelbom (se d. o. 2) av trä; jfr -trä 1. OrdnLilleTull. 1658, s. C 1 b. BoupptVäxjö 1782.
-TVÅL. [jfr eng. saddle soap] (†) tvålliknande preparat för rengöring l. insmörjning av sadlar o. remtyg; jfr -såpa. THästv. 1868—69, nr 5, Bih. Wrangel HbHästv. 223 (1885).
-TYG. (sadel- 1822 osv. sadla- 1563) [jfr t. sattelzeug] (numera bl. tillf.) sadel jämte tillbehör; äv. om sadeltillbehör; äv. koll., om uppsättning av sadlar med tillbehör. BtFinlH 4: 199 (1563). Til detta stora antal Rid-hästar behöfves nödigt Sadel-tyg. KrigVAH 1823, s. 67. (K. IX föreskrev) att hvarje ryttare skulle förskaffa sig .. en god sadel med sadeltyg. Spak BlVap. 23 (1890).
Ssg: sadeltygs-beslag. (numera bl. tillf.) jfr beslag I 1 b α. BoupptSthm 15/3 1670.
-TYP.
1) typ av sadel. Form 1934, s. 179.
2) sådan typ av ett visst föremål som liknar en sadel; jfr sadel 2 a. SvD(A) 1926, nr 243, s. 8 (i fråga om stol). Motorför. 1928, nr 8, s. 7 (i fråga om bränsletank på motorcykel).
-TÄCKE. (sadel- 1548 osv. sadle- 1583) [jfr t. satteldecke]
1) (i sht i fackspr.) till 1: stycke tyg l. filt o. d. lagt l. avsett att läggas på riddjurs rygg (under sadel) l. på sadel; dels om mindre sådant stycke placerat under sadeln för att hindra denna från att trycka l. skava hästen (ofta liktydigt med: vojlock), dels om (ofta större o. mer l. mindre praktfullt utstyrt) täcke lagt över sadeln vid parader o. d. (ofta liktydigt med: schabrak l. valtrapp), dels (i sht om förh. under antiken) om tygstycke lagt på riddjurs rygg o. nyttjat i st. f. sadel; jfr -filt 2, -klut, -kläde. HH 2: 21 (1548). Sadeltäcke af rödt sammet, med 2 rader guldlahngaloner, samt en stor och 3. små broderade guldkronor i hörnen. InventVagnHovstall. 1814, s. 124. TjReglArm. 1889, s. 56 (om valtrapp). Sadeltäcket (voylocken) må .. anbringas så, att tryck af (sadel-)bladens framända hindras. TLandtm. 1897, s. 465. Den grekiska ephippon var alltjämt endast ett sadeltäcke även om den stundom kunde vara försedd med ett träställ som stöd. Rig 1929, s. 97.
2) (tillf.) till 1, = -tak. Liksom i dockor ligga båtarna mellan ducdalber (i Baldersnäs’ båthus) varifrån doriska kolonner höjde sig, uppbärande det öppna sadeltäcket. SvTrädgK 2: 154 (1931).
3) till 2 a α: skyddsöverdrag av tyg l. plast o. d. för cykelsadel; jfr -skydd. KatalÅhlénHolm 87: 163 (1924).
-TÄCKT, p. adj. (i fackspr.) försedd med sadeltak; jfr -taks-täckt. UpplFmT 29—32: 273 (1916; om klockstapel).
-TÄMJA, -ning. hippol. (ss. led i dressyr av blivande ridhäst) vänja (häst) vid att bära sadel. KrigVAH 1833, s. 254.
-UNDERLAG~102, äv. ~200. (mera tillf.) jfr -täcke. Sadel-underlag af hästfilt. KrigVAT 1844, s. 296.
-UR, n. [jfr t. satteluhr] (om ä. förh.) ur (liknande ett stort fickur) avsett att hängande på sadeln medföras på resor. 2UB 6: 463 (1904). Kulturen 1944, s. 12.
-UTPASSNING~020. (numera bl. mera tillf.) utprovning av sadel l. sadlar. KrigVAT 1856, s. 350.
-UTREDNING~020. (numera föga br.) sadel med tillbehör. Sadeltryck, skafning af sadelutredningen m. m. THästv. 1870, s. 97.
-VAGN.
1) (i sht om ä. förh.) till 1: (järnvägs)vagn för transport av (kavalleri)sadlar. SFS 1884, nr 38, s. 16.
2) [jfr t. sattelwagen] (förr) till 2 a: vagn försedd med sadelformigt underlag för transport av grov artilleripjäs. KrigVAH 1826, s. 226. KrigVAT 1852, s. 563.
-VALV. om vardera av de valvformigt uppsvängda delar (framvalv o. bakvalv) som finnas framtill o. baktill på en sadel (av nyare typ). Spak HbFältartill. 101 (1873).
-VAN, adj. om riddjur: van att bära sadel, sadeltam; om ryttare: van att sitta i sadel. Wrangel Hb Hästv. 1174 (1886; om riddjur).
-VANA. jfr -van. Wrangel HbHästv. 326 (1885; hos ryttare).
-VAX. vaxartat putsmedel med vilket läder i sadel blankas; jfr -pasta. TLev. 1911, nr 7, s. 1.
(2 b η) -VIK(EN). (†) om blodledaren på ömse sidor om turksadeln. Florman Anat. 2: 15 (1830).
(2 a α) -VINKEL. (numera bl. tillf.) upptill vinkelböjd l. med ett vågrätt tvärstycke försedd sadelstolpe (se d. o. 1). Östberg Vel. 44 (1894).
-VOLTIGE. (†) voltigeridning på sadlad häst. Ehrengranat Ridsk. Tillägg 2 (1836).
-VRÄKA. (†) om häst: vräka (ryttare) ur sadeln; anträffat bl. i pass. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 3 (1836).
(2 b) -VÅRTBITARE~0200. entomol. individ l. art av den till underordningen vårtbitare hörande familjen Ephippigeridæ, som har sadelformad halssköld; jfr -gräshoppa. 5Brehm 6: 597 (1948).
-VÄNGE. [sv. dial. sal vänge (Spegel RudGothl. 174 (1683))] (på Gotl., förr) riddyna. GotlArk. 1931, s. 11 (1738).
-VÄSKA.
1) till 1; jfr -ficka. G1R 29: 98 (1559).
2) till 2 a α: väska för verktyg m. m., fäst l. avsedd att fästas under bakre ändan av sadel på cykel. Balck Idr. 2: 440 (1887).
-VÄV. (†) sadelmakarväv. BoupptVäxjö 1737. (På) Rÿgglänstohl .. Lärft .. i Säte och Rÿgg tillÿka med nÿ stoppning och Sadelväf. HusgKamRSthm 1752—53, s. 915.
(1, 2 a) -YMP. [jfr eng. saddle graft] (förr) = -ympning. Müller FruktTräd. 41 (1850).
(1, 2 a) -YMPNING. [jfr t. sattelschäften, eng. saddle grafting] (förr) ympningsmetod varvid ympkvisten klövs o. placerades grensle över den kilformigt tillskurna grundstammen; äv. om ympning varvid en spåna utgörande hälften av ympkvistens tjocklek bortskars ur dennas nedre ända o. ympkvisten infördes i en motsvarande inskärning i grundstammens sida. HbTrädg. 3: 30 (1872).
(1, 2) -YTA. om sadels yta. Wrangel HbHästv. 246 (1885; på ridsadel). Optik 1934, s. 8 (på sadel på glasögonbåge).
-ÖGLA, r. l. f. (numera bl. tillf.) ögla på sadel. Tyglarne upbindas i sadel-öglan. KrigVAH 1833, s. 250 (om ögla i sadelsnadd).
B (†): SADLA-GJORD, -PANNA, -TYG, se A.
C (†): SADLE-DRÄNG, -PANNA, -RING, -RÖR, -TÄCKE, se A.

 

Spalt S 39 band 24, 1963

Webbansvarig